”Ny hiv-epidemi har nått Stockholm”

Våren 2007 kom rapporter om att antalet hiv-smittade bland Stockholms narkomaner ökat det sista halvåret. Beskedet ledde omedelbart till krav på ett skyndsamt införande av sprutbyte i syfte att förebygga ytterligare smitta.

Engagemanget för och emot sprututbytesprogram står inte i någon proportion till vad dessa hittills visat. Har de överhuvudtaget någon smittförebyggande effekt så är den betydligt lägre än man borde förvänta sig mot bakgrund av de gynnsamma erfarenheter vi hade i förebyggande av hepatit B smitta då vi införde engångssprutor i sjukvården. Hepatit B, hepatit C och hiv smittar på samma sätt, dvs. genom orena sprutor och oskyddat sex. Det viktigaste skälet till att vi så dåligt känner effekterna av ett sprutbyte är att projekten i så gott som samtliga fall startats utan att man haft en aning om hur den totala smittsituationen såg ut då man startade.

Innan ett sprutbyte eventuellt införs, anser vi det nödvändigt att skaffa den kunskap som behövs för att kritiskt kunna värdera insatsen.

Karolinska institutet har därför startat en sådan studie i samverkan med Smittskyddsenheten, infektionsklinikerna vid Karolinska Universitetssjukhuset, Maria Beroendecentrum AB och Beroendecentrum Stockholm, Socialmedicinska häktesprojektet, Socialtjänsten i Stockholm. Studien har etiskt tillstånd från Karolinska Institutet.

Första fasen genomfördes med den så kallade hiv-bussen under juli-augusti i år. Sommartid är missbrukarna lätta att nå, samtidigt som de instanser som har att ta hand om dem är nerdragna för semester. Ett litet team av läkare, sjuksköterskor och narkomanvårdare sökte upp missbrukarna på deras arbets- och boplatser; på Plattan, runt Centralstationen, i parker och förorternas grönområden och på härbärgen. De erbjöds hiv och hepatit testning samt ombads besvara ett intervjuformulär med ett 60-tal frågor om sin sociala situation , sina missbruks- och sexualvanor.

Villigheten att underställa sig test och svara på frågorna var så gott som 100 procentig. Likaså kom sedan nästan alla (hittills 240 av 269) att inställa sig för provsvar låt vara ofta efter många sms-påminnelser där de upplystes om testresultaten och vad de innebar men också erbjöds vaccination mot hepatit B om de inte var immuna. I allt fick vi en sådan kontakt med 269 missbrukare varav 159 rubricerades som aktiva intravenösa narkomaner, dvs. de hade injicerat minst en gång de senaste tolv månaderna.

Vi förvånades över att dessa medmänniskor med ett mycket riskfyllt ytterkantsliv är så angelägna om sin hälsa. Ett hiv-negativt besked mottogs alltid med stor lättnad, fatalismen hade inte gripit dem.

Det var lätt att få kontakt med narkomanerna. En av anledningarna till detta, var troligen att våra arbetskläder bar Karolinska institutets emblem. Forskningen har uppenbarligen även olycksbarnens tillit, ett förtroende som förpliktigar.

Många missbrukare saknade fast adress, men nästan alla hade mobiltelefon och kunde nås på detta sätt om man hade tålamod.

Antalet undersökta är hittills inte tillräckligt för att kunna göra alla statistiska analyser. Vissa slutsatser går emellertid redan nu att dra.

Ju tidigare man debuterar i missbruket, ju svårare förefallet det vara att komma ur det. En gammal sanning som understryker behovet av tidiga insatser.

Vanan att dela sprutor och/eller injektionslösning under missbruksakten är utbredd. Om denna ritual är en del av missbruksmönstret, så innebär det, att ett samhällsorganiserat sprutbytesprojekt tyvärr har svårt att komma åt smittspridningen.

Ett både oväntat och ovälkommet resultat är läckaget i underhållsbehandlingsprogrammen. Minst 40 procent fortsatte att missbruka intravenöst trots att de var inskrivna i ett Subutex- eller Metadonprogram.

Mer än 90 procent av de aktiva missbrukarna är smittade med hepatit C , den leverinfektion som obehandlad i hälften av fallen leder till levercirros och/eller levercancer.

Sannolikt sker smittan tidigt i missbrukskarriären. Skall ett sprutbytesprojekt ha någon chans att förhindra Hepatit C smitta, måste nog missbrukaren söka sprutbytet redan inför första silen.

Situationen är helt annan för hepatit B, den traditionella narkomanhepatiten. Endast 10 procent var infekterade med detta virus och flertalet hade inte blivit vaccinerade. Vi vaccinerade ett 90-tal, en viktig preventiv insats eftersom en epidemi med detta virus kan komma när som helst (mot hepatit C och hiv finns inga vacciner).

I den undersökta gruppen fanns fem tidigare kända hiv-positiva och vi hittade sju nya, varav fem smittade den senaste 2-årsperioden två med säkerhet det senaste året. Två av fallen fanns inom gruppen som slutat missbruket sedan länge, alternativt aldrig missbrukat intravenöst. Här är det tveklöst fråga om en sexuell smittväg.

Antalet upptäckta nysmittade är tillräckligt för att bekräfta farhågorna att en ny epidemi av hiv trängt in bland Stockholms narkomaner och tidigare molekylärepidemiologiska fynd tyder på att smittan kan komma från de forna sovjetstaterna.

Materialet är emellertid för litet för att man ska kunna uttala sig om de hiv smittade i något avseende skiljer sig från övriga i exempelvis riskbeteende, testbenägenhet etc. Vår förhoppning är att den pågående debatten för och emot sprutbyten inte skall omöjliggöra ett fullföljandet av studien.

Sven Britton
Karl Marosi
Kamalesh Sarkar

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut