”Nyttig genmanipulerad mat stoppas av skräckpropaganda”
Publicerat 2009-03-11 00:50
Forskare angriper miljörörelsen: Politiker lurade av desinformationskampanjer Grödor som skulle gynna miljön, livsmedelsförsörjningen och de fattiga riskerar att aldrig komma till nytta på grund av massiva desinformationskampanjer mot genmanipulation från utomparlamentariska organisationer. Europas politiker och institutioner har fallit undan för en hätsk opinion och lagt en död hand över gentekniken, trots att det inte finns några vetenskapliga belägg för att gengrödor skulle utgöra hot mot miljö eller hälsa. I stigande grad åsidosätter nu även utvecklingsländerna vetenskap och beprövad erfarenhet. Det politiska systemet har visat en enastående flathet inför en exploatering av människors rädsla, skriver Torbjörn Fagerström tidigare professor i teoretisk ekologi vid Lunds universitet och prorektor vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Tidskriften Nature berättade nyligen om hur växtförädlare försöker omvandla ettåriga grödor till fleråriga. Detta är forskning av yppersta märke, buren av en vision om ett framtida jordbruk där mera mat produceras på ett mera miljövänligt sätt. Ändå blev jag både dyster och förbannad. Låt mig förklara.
Titeln på artikeln, som publicerades i december 2008, var ”Five crop researchers who could change the world”. Som brukligt är i Nature kunde vem som helst hänga med - de enda förkunskaper som krävdes var att läsaren har en åtminstone diffus aning om att mat produceras på åkermark, inte på lagret bakom ICA-butiken.
Jerry Glover i Kansas, USA är en av dem som vill förvandla ettåriga grödor - exempelvis vete och majs - till fleråriga. Som Glover påpekar sparar man inte bara mycket diesel om man slipper plöja jorden varje år. Man minimerar också jorderosion och läckage av näringsämnen, problem som i första hand uppträder när man odlar ettåriga grödor eftersom jorden då ligger naken och exponerad under vinterhalvåret. Ett skyddande växttäcke året runt gjorde en gång prärien till ett mycket stabilt system – låt oss återskapa denna stabilitet med hjälp av fleråriga grödor, tänker Glover.
Richard Sayre – också han från USA – leder ett projekt som kallas BioCassava Plus, med massivt stöd från Bill & Melinda Gates stiftelse. Kassava eller maniok är en rotfrukt som är stapelföda för cirka 250 miljoner människor i Afrika söder om Sahara. Den är en utmärkt stärkelsekälla men saknar flera ingredienser som skulle göra den till ett mera fullvärdigt födoämne – det är här projektet kommer in. Målet är att skapa kassava som innehåller så mycket protein, A-vitamin, E-vitamin, zink och järn att 500 gram kassava om dagen ger tillräckligt av alla dessa näringsämnen.
Vettiga projekt som dessutom har tydliga humanitära och miljögagneliga förtecken. Exemplen kunde mångfaldigas – grödor med resistens mot insekter och sjukdomar, med tålighet mot torka och försaltade jordar, grödor som kan ge mera bioenergi än dagens, vitaminberikade grödor – ja, faktum är att det forskas så att det står härliga till på laboratorier världen över. Det är fråga om en flodvåg av framvällande kunskap och möjligheter, med stöd av ledande universitet och forskningsfinansiärer i de flesta länder.
Så varför blev jag dyster och förbannad? Jo, i alla exemplen använder växtförädlarna genteknik; de förädlade grödorna blir alltså så kallade GMO (”Genetically Modified Organisms”), eller GM-grödor kort och gott. Därför är det stor risk för att de inte kommer att odlas vare sig i Europa eller i de utvecklingsländer där de skulle göra störst nytta. Detta gör mig dyster. Och förbannad blir jag därför att skälet till att de inte kan odlas är ren och skär skrämselpropaganda.
Härvidlag skiljer sig GM-grödor från genteknikens tillämpningar inom exempelvis medicinen. Där görs ju en saklig bedömning av om en viss behandling (baserad på genteknik eller ej) är bra för patienten – själva sakligheten kodifieras i den regel som säger att läkaren ska grunda sig på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Men när det gäller GM-grödor är vetenskap och beprövad erfarenhet sedan länge åsidosatta, eller överprövade om man så vill. Överprövningen har gjorts av tongivande utomparlamentariska organisationer på miljösidan, i första hand inom EU men i stigande utsträckning också i många utvecklingsländer.
Det spelar därför ingen roll om en viss GM-gröda bedöms vara aldrig så produktiv, aldrig så bra för miljön, eller aldrig så bra för folkhälsan. Miljörörelsens ledande företrädare har låtit meddela att de ”är emot” GM-grödor (Amen!).
Och när en bannbulla utdelas från det hållet så tassas det underdånigt i såväl politikens korridorer som i diverse ämbetsverks. Forskare och andra sakkunniga gör väl bäst i att slänga sig i väggen.
Det var vid mitten av 90-talet som vissa miljörörelser började föra ut sitt budskap om att genteknik i jordbruket är någonting vederstyggligt som hotar vår natur och hälsa. I förekommande fall fick de draghjälp av gröna partier och en veritabel demonisering av GM-grödor tog fart. Massmedia hakade på, ty med lite skruvade tolkningar kan ju dessa grödor fås att svara mot även högt ställda krav på medial dramaturgi - en smygande osynlig fara i hemliga laboratorier, vetenskap i maskopi med multinationella företag, ”high-tech” som hotar vår civilisation. Myndigheter - inte minst i Bryssel – följde efter och snart nog hade vi fått kommittéer, lagar, införselförbud, märkningstvång, köpstrejker, politisk upprördhet - kort sagt, en total mobilisering som om det verkligen vore fara å färde.
Den som är fallen för svart ironi kan naturligtvis lyfta på hatten för ett så urstyvt och framgångsrikt kampanjarbete – professionell desinformation är väl en konst så god som någon. Men bortom detta handlar det förstås om ett nederlag för ett kunskapsbaserat samhälle där vetenskap och beprövad erfarenhet borde vara en viktig ledstjärna. Ty någon fara är sannerligen inte å färde. Det finns, som bland andra EU-kommissionen konstaterat, inga vetenskapliga belägg för att just GM-grödor skulle utgöra något hot mot vare sig miljö eller hälsa. Den som vill ha ett miljövänligt jordbruk som producerar hälsosam mat har inga sakliga skäl att ”vara emot” GM-grödor.
Det enda man kan (och bör) vara emot i sammanhanget är det regelverk som medger att de största växtbioteknikföretagen genom breda patent i ett fåtal länder kan öka sin makt över växtbioteknik och växtförädling i stort, och därmed i förlängningen över utsädesproduktionen. Men eftersom problem föranledda av breda patent bara är uttalade i vissa länder och dessutom gäller även för andra teknikområden (exempelvis läkemedel) kan de inte lösas genom att generellt ”vara emot” GM-grödor. Istället måste man finna vägar att lösa såväl patenträttsliga frågor som frågan om vem som ska ha ansvaret för växtförädling och utsädesproduktion i de länder där detta är relevant.
Sedan länge vilar nu alltså en död hand över tillämpningen av genteknik inom europeiskt jordbruk, liksom i stora delar av den fattiga världen. Forskningen inom denna viktiga och framtidsinriktade tekniksektor tas alltmera över av laboratorier i USA, Indien och Kina, medan vi i Europa fortsätter att odla en hemmagjord variant av vetenskapsfientlig fundamentalism. Ett mera flagrant avsteg från tilltron till vetenskap och beprövad erfarenhet, och en större flathet hos det politiska systemet inför särintressen som exploaterar människors rädsla får man leta efter.
Det är kanske dags att en och annan skarp fråga om GM-grödor avhandlas på ansvarig politisk nivå, gärna åtföljt av att en och annan fot sätts ned. Hur stora får de samhällsekonomiska kostnaderna för missade möjligheter bli? Hur stort inflytande över det politiska beslutsfattandet bör organisationer som inte kan hållas ansvariga i politiska val tillåtas ha?
Torbjörn Fagerström
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
