”Regeringen måste införa vårdnadsbidraget i år”
Publicerat 2007-07-17 01:30
Moderata politiker oroade av regeringens tystnad: Det beslut om vårdnadsbidrag vi väntat på verkar dröja. Familjepolitiken spelade en viktig roll i debatten inför valet. Det finns ju en viktig principiell skillnad mellan alliansens strävan efter valfrihet och socialdemokratins tro på att staten ska styra. Vi väntar nu på ett snabbt beslut som ska göra slut på osäkerheten för barnfamiljerna, men det verkar som det kan dröja länge. Det vore konstigt om de som efter valet blev våra statsråd inte prioriterade frågan. Ge alla kommuner rätten att införa vårdnadsbidrag – utan att behöva använda de speciallösningar vi tvingats använda i våra kommuner, skriver de moderata kommunalpolitikerna Mats Fält, ordförande för barn- och utbildningsnämnden i Tyresö, Maria Stockhaus, ordförande för barn- och utbildningsnämnden i Sollentuna och Magnus Bergman, ordförande för utbildningsnämnden i Nacka.
Vårdnadsbidrag
Bidraget är en ersättning för barnomsorg till de som har barn i förskoleåldern. Det kan användas till kollektiv barnomsorg eller att man själv tar hand om barnet.
Frågan är ideologiskt kontroversiell. För flera borgerliga politiker är det en möjlighet att fritt välja typ av barnomsorg. För socialdemokratin och vänstern innebär vårdnadsbidraget en konservering av en förlegad kvinnlig könsroll.
En borgerlig regering införde 1994 vårdnadsbidrag, men det drogs in då socialdemokraterna återtog makten.
Vi har gått före när det gäller att öka valfriheten inom barnomsorgen. Sedan ett drygt år tillbaka finns det en variant av kommunala vårdnadsbidrag i våra kommuner, Nacka, Sollentuna och Tyresö. Initiativet har uppskattats av många föräldrar och lett till en omfattande debatt. Den linje vi driver i denna fråga har ett brett stöd inom alliansen i våra tre kommuner. Vi är eniga om att valfriheten inom familjepolitiken är en central fråga.
Det är uppenbart att ökad valfrihet är ett känsligt ämne för dem som vill slå vakt om dagens hårda politiska styrning av barnfamiljernas tillvaro. För oss var just det skälet till att gå före och ifrågasätta den rådande ordningen. För många av alliansens väljare väger valfrihet inom familjepolitiken tungt. Inte sällan vittnar vänner och kolleger om att det var just den här frågan som en gång fick dem att på allvar engagera sig politiskt. Det gäller både i de partier som mer aktivt driver frågan och de som sedan dess valt att förändra sin politik.
I dag väntar vi på ett beslut från alliansregeringen. Ett beslut som gör slut på osäkerheten och öppnar nya möjligheter för vårt lands barnfamiljer. Ett beslut som ligger i linje med alliansöverenskommelsen om familjepolitiken utan att stänga dörrar för oss som har ansvaret i kommunerna. Eftersom vi var emot statlig detaljstyrning före valet kan vi knappast vara anhängare av det i dag.
Vi är oroade av de signaler vi får från statsråd och departement. Ibland verkar det som om det beslut vi väntar på kan komma att dröja väldigt länge. Detta trots att det är en stor och viktig fråga som spelade en inte obetydlig roll i debatten inför valet. Familjepolitiken engagerade och var en viktig principiell skillnad mellan alliansens strävan efter valfrihet och egenmakt respektive socialdemokratins tro på den starka statens förmåga att styra allt till det bästa.
Det vore väldigt konstigt om den i dag inte skulle prioriteras av dem som efter valet blev våra statsråd. Därmed inte sagt att andra inslag i alliansens familjepolitik inte skulle vara både värdefulla och angelägna. Vi ser gärna fler reformer i samma paket, men vi vill inte att problem med andra förslag skall bli en ursäkt för att inte fatta ett positivt beslut i det som ändå av de flesta upplevs vara huvudfrågan.
Vi förstår att ingen fråga lever i ett vakuum. Saker hänger ihop. Det kan dock inte vara ett argument för att vänta längre än till den 1 januari 2008 med att genomföra denna angelägna och efterlängtade reform. Inom skolpolitiken lanserade vi ett gemensamt 143-punktsprogram före valet. Nu genomförs dessa förslag, ett efter ett, i rekordfart. Om man kan genomföra dessa förslag stegvis, varför gäller inte samma princip inom familjepolitiken?
Ge alla kommuner rätten att införa kommunala vårdnadsbidrag utan att behöva använda de speciallösningar som vi tvingats använda i våra tre kommuner. Ge oss rätten utan att begränsa storleken på ersättningen. Det kan vi kommunalpolitiker ta ansvar för på egen hand.
Lås inte heller rätten till en viss ålder. Även denna fråga kan lämnas över till den lokala nivån. Det vore inte farligt om resultatet skulle bli lite olika system och nivåer. Hela idén med reformen bygger ju dessutom på att möjligheten att avstå från kommunala vårdnadsbidrag skall finnas kvar. I Nacka och Tyresö vill vi inte att flera årskullar, som i dag kan utnyttja detta alternativ, skulle utestängas från den möjligheten i framtiden.
De allra flesta föräldrar kommer säkert även i framtiden att välja förskola till sina barn och vi tar vårt ansvar när det gäller att bygga ut antalet förskoleplatser för att möta behoven. Vårdnadsbidrag är ett alternativ som föräldrar måste välja aktivt inget som vi som kommuner kan hänvisa till för att vi inte har tillräckligt med platser inom förskolan.
Alliansens politik kan inte bara handla om fler arbetade timmar och lägre statsskuld. Det är också mycket viktigt, men borde inte kunna användas som argument för att bromsa en av de viktigaste reformer som alliansregeringen kan genomföra. Våra väljare stöder förslaget. Sveriges barnfamiljer vill ha mer valfrihet. Nu är det dags att leverera.
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
