"Skatterna på bensin och diesel måste höjas"

Genom historien har ekonomisk utveckling, välfärd och ökade transporter gått hand i hand. Med ökad handel och specialisering har transporterna ökat snabbt och gjort det möjligt för många länder att med hjälp av export resa sig ur fattigdomen. Rörligheten har också möjliggjort möten mellan kulturer och människor som lett till nya idéer, uppfinningar, och fredlig samverkan.

Transporterna är fortfarande av central betydelse för vårt samhälles utveckling och välstånd. Men resandet har långt ifrån enbart positiva sidor. Faktum är att de allra flesta människor lägger mer tid på att förflytta sig än de skulle vilja. Transporterna bidrar med avgaser och buller som minskar livskvalitén för alltför många människor. Utsläppen av växthusgaser från sektorn ökar samtidigt snabbare än från någon annan sektor. Idag kommer drygt 30 procent av de svenska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn, varav två tredjedelar från persontrafiken. Vad värre är, utsläppen från denna sektor ökar. Drygt 10 procents ökning sedan 1990 i en situation när utsläppen i övriga sektorer minskar. Uppgiften på sikt är att minska Sveriges totala utsläpp med 30-40 procent till 2020. Om ingenting görs för att avsevärt minska utsläppen från transporterna har Sverige inte möjlighet att klara den nödvändiga reduktionen till 2020.

De svenska målen för transportpolitiken håller nu på att ses över. Som underlag för en ny transportpolitik presenterar i dag en arbetsgrupp utsedd av kristdemokraternas partistyrelse ett batteri av åtgärder.

På lång sikt är det viktigaste steget att organisera och planera samhället så att vi bryter den hittills starka kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och ökade transportbehov. Genom förbättrad stadsplanering kan många onödiga transporter undvikas. Samarbete mellan staten och näringslivet kan stärka informations- och kommunikationsteknologins roll för att ersätta fysiska transporter med smart teknik. Ledorden mer kommunikation, mindre transporter måste genomsyra alla politiska beslut. Transporter och kommunikationer bör få en gemensam myndighet, för att främja en helhetssyn. I stället för en "vägbudget" bör det finnas en "kommunikationsbudget", där infrastrukturprojekt vägs mot varandra utifrån de tjänster de levererar.

I andra hand bör vi välja så effektiva transporter som möjligt. Här är starka EU-krav på bränsleeffektiva bilar en förutsättning - vi menar att 120 gram koldioxid per kilometer till 2012 och 90 g/km till 2020 måste till för att åstadkomma en verklig reduktion av utsläppen. Det ska vidare finnas krav på att information om bränsleeffektivitet är tillgänglig för konsumenten, för att göra det möjligt att jämföra bilars miljöegenskaper.

I tredje hand bör vi rikta in oss på att ersätta fossila bränslen med långsiktigt hållbara, klimatneutrala alternativ. En ökad satsning på forskning och utveckling av andra generationens biobränslen, slopande av importtullen på etanol, satsningar på biogas för kollektivtrafik på lokal nivå och strikta hållbarhetskriterier för biobränslen på EU-nivå är centrala åtgärder. Parallellt måste utvecklingen fortsätta mot hybridbilar så att framtidens fordon normalt går på el i närtrafik och biobränslen för längre avstånd.

Produktionskapaciteten för alternativa drivmedel ökar stadigt. Vi bedömer att det är rimligt att från och med år 2015 införa ett förbud mot nyförsäljning av bilar som enbart kan drivas med fossila bränslen, något som kristdemokraternas riksting ställde sig bakom redan 2001.

Det grundläggande problemet ur klimatsynpunkt är att transporterna inte fullt ut betalt sina samhällsekonomiska kostnader. Vi menar att den enskilt bästa lösningen för att sätta en mer rättvisande prislapp på transportutsläppen är att integrera transportsektorn i EU:s handel med utsläppsrätter. Fördelarna är att man sätter ett tak för utsläppen - till skillnad för vid en skatt - och minskar utsläppen till lägsta möjliga kostnad.

Kristdemokraterna gick till val på en halverad moms på alla drivmedel - inklusive miljövänliga alternativ som etanol. Skälet till förslaget var att många familjer med små ekonomiska marginaler pressades hårt av stora och snabba prishöjningar. För många som saknar väl fungerande kollektivtrafik är inte en ny etanolbil ett realistiskt alternativ.

Det finns nu skäl att ompröva vår hållning vad gäller möjligheten att använda skatten som ett instrument att dämpa klimatpåverkan och i stället försöka hitta andra vägar att lätta på trycket för dem med små marginaler.

Vårt förslag om sänkt moms har inte kunnat realiseras i höstens budgetförhandlingar. Vi kommer inte heller att driva kravet i framtida förhandlingar.

Skatteverktyget är det enskilt mest effektiva medlet för att på kort sikt minska vägtrafikens utsläpp. I januari presenterar EU-kommissionen sitt förslag om hur EU:s utsläppsminskningar ska fördelas mellan olika sektorer. Transportutsläppen kommer att stå i fokus, inte minst i ett land som Sverige med en i stort sett koldioxidfri elsektor och relativt begränsad användning av fossilenergi inom bostadssektorn.

Med de utsläppsminskningar som kommer att krävas menar vi att vi i framtiden måste räkna med ytterligare höjningar av skatten på bensin och diesel - i form av ökad koldioxidskatt.

För att transportpolitiken ska vara hållbar måste den också vägas i förhållande till den enskilda människans vardag. Genom skattepolitiken har alliansregeringen skapat ett ökat ekonomiskt utrymme för låg- och medelinkomsttagarna. Höjningar av drivmedelsskatten får för de flesta marginella effekter, jämfört med de inkomstskattesänkningar som för flertalet arbetande hamnar på uppemot 1000 kronor per månad.

Vi menar dock att det ändå är nödvändigt att inom transportpolitiken särskilt se till landets mer glesbefolkade delar. Ur ett klimatperspektiv är glesbygdens utsläpp marginella. Samtidigt är man mer beroende av bilen än i andra delar av landet. Att låta en högre bensinskatt slå hårt mot glesbygdsbor är varken effektiv klimatpolitik eller försvarbart ur den enskilda människans perspektiv. Vi föreslår därför att framtida höjda skatter på bensin och diesel vägs upp av ett ytterligare höjt reseavdrag. Ett rimligt steg skulle vara en höjning från 18,50 till 20 kronor per mil.

För att underlätta vardagen även för de som inte har arbetsresor, exempelvis pensionärer, vill vi pröva möjligheten att införa ett schabloniserat reseavdrag för icke-arbetsresor baserat på bostadsort. Ökade möjligheter till förbättrad kollektivtrafik på lokal nivå och tidigare nämnda satsningar på informations- och kommunikationsteknologi är andra sätt att förbättra kommunikationerna på glesbygden.

I grunden behöver vi en omstrukturering av våra transporter och kommunikationer, där minskade och förändrade transportbehov, effektiviseringar, optimalt utnyttjande av IT, utbyggda kollektiva transporter, förnybara bränslen, förbättrad samhällsplanering, ekonomiska styrmedel och personligt ansvar alla utgör viktiga, kompletterande delar.
göran hägglund
anders wijkman

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut