"Spåren av amatörernas framfart är förskräckande"
Publicerat 2005-08-09 00:15
Regeringens plan för att stärka sysselsättningen innebär att sätta kärran före hästen. Vad som i dag behöver ökas är inte utbudet utan efterfrågan på arbetskraft. Denna minskade kraftigt på grund av den "saneringspolitik" som Göran Persson genomdrev i mitten av 1990-talet. Arvet från "saneringspolitiken" är att antalet personer utanför arbetskraften har ökat med en halv miljon, skriver Bo Södersten och två andra nationalekonomer.
DN Teman i artikeln
Den svenska välfärdsstaten har länge ansetts vara vår stolthet. Fram till 1970 var "den svenska modellen" också oanfrätt. Vi kunde då se tillbaka på ett hundra år av obruten tillväxt, en internationellt sett helt unik erfarenhet.
1970-talet blev internationellt sett de ekonomiska krisernas decennium. Från 1970 till 1990 låg den svenska inflationen runt 8-10 procent årligen. Försöken med upprepade devalveringar var misslyckade (de ledde främst till att späda på en redan hög inflation), under det att de inte ledde till någon omallokering av resurser till exportsektorn eller den importkonkurrerande sektorn. Därigenom uteblev också de positiva effekterna på bytesbalansen.
Underskotten i våra utlandsaffärer var stora, liksom den utländska upplåningen. De offentliga utgifterna var rekordhöga och låg från slutet av 1970-talet fram till början av 1990-talet stadigt förankrade runt 60 procent av BNP. Det märkliga är emellertid att under tjugo års tid - fram till 1990 - lyckades vi föra ett slags uppehållande strid mot arbetslösheten och bevara en hög sysselsättning.
1990 slogs dock tappen ur tunnan och antalet sysselsatta minskade på kort tid med cirka 500 000 personer. Det är den största arbetslöshetschock som vi varit med om sedan 1930-talet.
Inflationen var hög under praktiskt taget ett kvartssekel. Från 1975 till 2000 steg den nominella lönen för en kommunalt anställd med i genomsnitt 165 000 kronor. Realt steg dock lönen för kommunalt anställda enbart med i genomsnitt 100 kronor per år!
Samtidigt höjdes skatterna kraftigt och skattekvoten låg från 1987 fram till 1991 på över 50 procent av BNP. Detta var en bland industriländerna enastående hög skattekvot. Under krisåren 1991-1994 minskade skattekvoten från 50 till 47 procent men samtidigt hade vi stora underskott i budgeten som uppgick till närmare 10 procent av BNP.
Från 1994 till 1998 genomfördes en "sanering" av statsfinanserna, som innebar att skattekvoten under några få år höjdes från 47 till 52 procent av BNP. Skattekvoten nådde sin högsta nivå år 2000 med 54 procent, vilket torde vara ett svårslaget världsrekord. Skatteuttagsökningen mellan 1994 och 2000 motsvarade cirka 85 procent av den BNP-ökning som ägde rum.
Välfärdssamhället har konstruerats med antaganden om en annan situation än den som råder i dag. Det stora problemet är att den totala sysselsättningen i vårt land i dag ligger 10 procentenheter lägre än vad fallet var 1990. Ett centralt problem blir därför att på nytt sysselsätta den stora grupp personer som i dag saknar reguljärt arbete. Regeringen har som mål att från dagens 75 procent nå en sysselsättningsgrad om 80 procent.
De politiska angreppssätt som lyfts fram i syfte att förstärka sysselsättningen förefaller vara i det närmaste helt orienterat mot att stimulera utbudssidan på arbetsmarknaden. Detta är den strategi som i vårpropositionen kallas "Framtidsstrategi 1". En särskild expertgrupp skall tillsättas "med uppdraget att göra analyser och ta fram förslag om hur utbudet av arbetskraft kan öka".
Detta är emellertid att sätta kärran före hästen. Det är inte utbudet av arbetskraft som i dag är för litet. Tvärtom har vi väl aldrig i modern tid haft så många lediga händer som i dag.
Det vore mer naturligt att expertgruppen fick i uppdrag att analysera hur efterfrågan på arbetskraft kan stimuleras för att därigenom få fler personer i arbete. Detta innebär att frågeställningen måste kastas om och i stället fokusera efterfrågesidan på arbetsmarknaden, det vill säga företagens villkor. Den omfattande beskattningen av arbetskraft gör att många företag rationaliserar sin verksamhet och när det är möjligt byter ut arbete mot kapital. Detta innebär färre sysselsatta.
En analys av dessa förhållanden är något som saknas i vårpropositionen. Den borde dock vara den naturliga utgångspunkten, särskilt som Sverige är ett land med en i internationell jämförelse hög sysselsättningsgrad, vilket främst beror på vår stora offentliga sektor. Frågan är om regeringen tänker sig att arbetena ska växa fram i offentlig sektor (en fråga för "expertgruppen" att analysera), vilket då måste ackompanjeras av ett höjt skatteuttag. Detta i sin tur kommer att tränga ut privata jobb som inte blir lönsamma på grund av ökande pålagor och växande skattekilar.
Vad som i dag behöver ökas är inte utbudet utan efterfrågan på arbetskraft. Denna minskade kraftigt på grund av den "saneringspolitik" som bar Göran Perssons signatur och som brukar betraktas som hans stora insats i svensk politik. Frågan är om det inte är det sätt på vilket saneringspolitiken genomdrevs som är den verkliga boven i dramat. Det är den som utgör den främsta orsaken till dagens lägre sysselsättningsnivå. Inte heller kan vi numera expandera den offentliga sektorn på det sätt som skedde från 1970 till 1990. Det är detta som gör att vi i dag har cirka 25 procent av den arbetsföra befolkningen i åldern 20-64 år utanför arbetskraften.
Den sanering av de svenska statsfinanserna som gjordes 1994-97 förknippas vanligen med dåvarande finansministern Göran Perssons namn. Ur ett kortsiktigt statsfinansiellt perspektiv tycktes den till att börja med ha varit mycket framgångsrik och Sverige gick på några få år från stora budgetunderskott till jämvikt eller överskott i statsfinanserna.
Frågan är emellertid om inte de något mer långsiktiga samhällsekonomiska effekterna blev starkt negativa. Detta sammanhänger med att saneringen av budgeten till alldeles övervägande del genomfördes med hjälp av kraftigt höjda statsinkomster via kraftiga skattehöjningar.
Under perioden 1994-2000 ökade Sveriges totala inkomster (BNP) med 397 miljarder från 1 798 miljarder kronor till 2 195 miljarder kronor (siffrorna anges i fasta priser men detta spelar ingen roll då inflationen vid denna tid hade jagats bort ur det ekonomiska systemet). Samtidigt tog ökade skatter bort 85 procent eller 337 miljarder av denna inkomstökning. Kvar blev 15 procent eller totalt 60 miljarder för de stackars svenska skattebetalarna att spendera på privat konsumtion efter eget huvud.
Det är ganska självklart att en sådan politik inte lägger någon grund för en ökad sysselsättning i den privata sektorn. De ökade skatterna slår in kilar mellan vad konsumenten betalar och producenten erhåller för sin produktion. Alltmer av produktionens värde kommer att skattas bort och hamna till intet värde för den private konsumenten. Samtidigt har landsting och kommuner inte längre råd att anställa särskilt många fler. Lösningen på den offentliga sektorns problem ligger i stället i nya driftsformer, i ökad konkurrens och lyhördhet för kundernas - klienternas önskemål; det är större effektivitet, inte fler anställda som behövs.
Den ökade sysselsättningen måste i stället komma via en expansion av den privata, konkurrensutsatta sektorn. Det är lägre, inte högre skatter som behövs för att stimulera sysselsättningen här.
När Pär Nuder utnämndes till finansminister sade Göran Persson att "det här med ekonomi är inte särskilt svårt". Man kan önska att mannen hade rätt. Tyvärr är det nog i stället så att spåren av amatörernas framfart är mycket förskräckande.
De kraftiga skattehöjningarna kunde populistiskt försvaras, men de var helt skadliga ur samhällsekonomisk synvinkel.
Arvet från "saneringspolitiken" är att det antal personer som i dag är arbetslösa eller utanför arbetskraften i åldern 20-64 år har ökat med cirka 500 000 personer. Denna ökning i arbetslöshet och utanförskap tycks vara det bestående arvet av den "saneringspolitik" som socialdemokratin började genomföra tillsammans med vänsterpartiet efter det att socialdemokraterna återtagit makten 1994.
ERIK JONASSON
LARS PETTERSSON
BO SÖDERSTEN
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
