"Svenska högskolor väljer att svika sina studenter"
Publicerat 2007-05-05 00:50
Ny studie från akademikerfacket Jusek: Sju högskolestuderande av tio anser att deras lärosäten struntar i att vägleda dem om deras jobbchanser. Flertalet svenska universitet och högskolor gör alldeles för lite för att hjälpa studenterna ut på arbetsmarknaden. Landets högre lärosäten har valt att lägga ner minst sex gånger så mycket pengar på att ragga studenter som att vägleda dem om deras utsikter att få jobb efter examen. Över 70 procent av akademikerna tycker inte att deras universitet eller högskola har underlättat i kontakten med arbetslivet. Det visar en ny arbetsmarknadsundersökning som här presenteras av Juseks vd Louise Adelborg. Därför måste utbildningsminister Lars Leijonborg och regeringen ge svenska högre lärosäten i tydligt uppdrag att under hela utbildningen förbereda studenterna för arbetslivet, hävdar hon.
DN Teman i artikeln
Överallt på reklampelare och i kollektivtrafiken möts vi av annonser där universitet och högskolor lockar studenter till sina utbildningar. Det är visserligen positivt att högskolorna har en aktiv marknadsföring. Problemet är att de inte är lika intresserade när det gäller att få ut de nyutexaminerade akademikerna på arbetsmarknaden. Högskolorna visar heller inget större intresse för att följa upp var studenterna tar vägen efter sin examen.
En undersökning som Sifo nyligen genomfört visar att universitet och högskolor lade ner minst 73 miljoner kronor förra året på annonser i medier och på offentliga platser för att locka studenter, en ökning med omkring 60 procent jämfört med året dessförinnan. Då är inte webbannonsering och informationsmässor inräknade. Det kan jämföras med en studie som Saco genomfört kring förekomsten av arbetslivscenter/karriärcenter på universitet och högskolor. På 11 av de 18 undersökta lärosätena fanns ett karriärcenter. Den samlade budgeten för dessa enheter låg på blott omkring 13 miljoner kronor för mindre än 25 heltidstjänster.
Från ett snävt ekonomiskt perspektiv är det förståeligt att högskolorna prioriterar att ragga studenter, eftersom ersättningssystemet bygger på att få kurserna så välfyllda som möjligt. Sett ur ett bredare samhällsperspektiv är det däremot djupt beklagligt att svenska universitet och högskolor inte fokuserar mer på den enskilde studentens och skolans kontakter med arbetsmarknaden. Akademiker som går från examen till arbetslöshet eller okvalificerade jobb är både ett grovt slöseri med samhällsresurser och ett svek mot den akademiker som har många års återbetalande av studielån framför sig.
Så här borde det inte vara. Sverige är ett av 45 länder som står bakom den så kallade Bolognaprocessen, som är ett samarbete syftande till att skapa ett gemensamt europeiskt område för
högre utbildning. Ett av de tre övergripande målen är att främja studenternas anställningsbarhet.
De akademiker som just tagit steget ut på arbetsmarknaden är långt ifrån nöjda med dagens förhållanden. Jusek presenterar i dag resultat från vår årliga heltäckande arbetsmarknadsundersökning, som gjorts under våren med akademiker som examinerades under förra året. Undersökningen som baseras på svar från 2.865 nyutexaminerade akademiker inom Juseks områden visar på ett stort missnöje med hur universitet och högskolor förbereder studenter för arbetslivet.
Sju akademiker av tio anser att de inte fått tillräcklig information från sin högskola om hur efterfrågan på arbetsmarknaden ser ut inom respektive utbildningsområde. Och över 70 procent av akademikerna tycker inte att deras universitet eller högskola underlättat i kontakten med arbetslivet. Faktum är att hälften av de nyblivna akademikerna anser att universiteten inte ens informerat tillräckligt om vilka arbeten som utbildningen kan leda till. Något som med fog kan tyckas vara en basal uppgift för ett lärosäte.
Sifforna är nedslående läsning och visar att det är dags att universitet och högskolor lyfter blicken från katedern. Att ha en lärarstab med hög kompetens som genomför kurser av god kvalitet räcker inte - universiteten måste också knyta täta band med det näringsliv som väntar studenterna. De måste stimulera studenterna till kreativitet och entreprenörstänkande och inrätta verkliga karriärcenter som under studietiden kan hjälpa till med näringslivskontakter och ge professionell vägledning. England är ett föregångsland i sammanhanget. I princip alla universitet har ambitiösa karriärcenter där man förutom sedvanlig vägledning satsar mycket på att knyta kontakter med mindre och medelstora företag, att matcha studenter till jobb, att vara uppdaterad om arbetsmarknaden och snabbt låta nya trender få genomslag i utvecklingen av universitetets kurser.
Det finns förstås goda exempel även i Sverige, även om de dessvärre är ganska få. Handelshögskolan i Stockholm har av tradition alltid haft nära kontakter med den kommande arbetsmarknaden. Juseks arbetsmarknadsundersökning visar också att 90 procent av dem som examinerats från Handelshögskolan är nöjda med hur högskolan underlättat i kontakterna med arbetslivet, något som 70 procent av akademikerna totalt sett är missnöjda med. Systemet med fadderföretag vid Internationella handelshögskolan i Jönköping och den genomgripande strategin för anställningsbarhet vid Högskolan Kristianstad är två andra goda exempel.
England är även förebild när det gäller att ta fram jämförbara data kring vart studenterna tar vägen efter examen. Varje år gör alla universitet en uppföljning som jämförs och publiceras nationellt tillsammans med andra nyckeltal. Något motsvarande finns inte i Sverige och Högskoleverket har i flera rapporter kritiserat universitet och högskolor för att de inte gör tillräckligt.
Högskoleverkets styrelse skrev för drygt ett år sedan ett brev till den dåvarande regeringen med krav om att alla lärosäten borde göra systematiska uppföljningar av tidigare studenter. Dessutom finns flera goda förslag i utredningen "Samverkan för ungas etablering på arbetsmarknaden" som överlämnades till regeringen i december i fjol.
Fler utredningar behövs inte. Om Sverige menar allvar med att leva upp till målen inom Bolognaprocessen är det dags att utbildningsminister Lars Leijonborg snarast samlar ihop till en proposition kring den högre utbildningens samverkan med arbetsmarknaden. Ett sådant regeringsförslag bör fokusera på:
Alla som studerar eller vill studera vid högskolor har rätt till transparent information och jämförbara data. Universitet och högskolor måste ges i uppdrag att följa upp var studenter tagit vägen efter examen. Resultaten ska publiceras öppet. Detta är avgörande för att blivande studenter ska kunna göra rätt val av utbildning.
Regeringen måste ge lärosäten tydligt uppdrag att förbereda studenter för arbetslivet, inte endast mot slutet utan under hela utbildningen. Alla högskolor bör inrätta arbetslivscenter/karriärcenter som ges tillräckliga resurser att ge stöd, råd och utbildning till varje enskild student. Karriärcenter bör också hjälpa till med näringslivskontakter och praktikplatser. All verksamhet ska ske i nära samverkan med institutionerna.
Alla universitet och högskolor bör införa moment inom samtliga utbildningar som syftar till att stimulera kreativitet och entreprenörskap. Studenterna ska under sin utbildning ha getts träning och stöd som gör att de är öppna för att starta eget eller skapa sig en egen anställning som alternativ till en traditionell anställning direkt efter sin examen.
LOUISE ADELBORG
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
