Foto: Patrick Trägårdh Jas-39 Gripen på F21 i Luleå.
John Berg
John Berg är född 1938, reservofficer, major i norska armén med internationell tjänst i Kongo och Libanon. Han var Aftenpostens försvarsmedarbetare 1974–79 och är Norgekorrespondent för Jane’s Defence Weekly sedan 1984.
Mellan 1992 och 2000 var han redaktör
för försvarstidskriften Vårt Vern, som är organ för Krigsskoleutbildade officerares förening. John Berg har skrivit flera böcker och hundratals tidningsartiklar.
”Sverige blev lurat när Norge valde bort Jas”
Publicerat 2009-08-30 00:50
Norsk försvarsexpert: Sverige måste kräva en grundlig granskning av varför Norge valde bort Jas till förmån för ett sämre och dyrare amerikanskt stridsflygplan. Norges val av det amerikanska stridsflygplanet JSF framför svenska Jas är en seger för de krafter som inte önskar ett långtgående nordiskt försvarssamarbete. I spelet kring upphandlingen framställdes JSF falskeligen som billigare än Jas. Det svenska planet skulle inte heller uppfylla norska operativa krav, vilket emotsägs av internationell expertis. Det nordiska samarbetet kan bara räddas om ett svenskt-norskt utskott får granska frågan, med mandatet att nå enighet kring ekonomi och operativa realiteter. Då måste Norges beslut rivas upp. Det är Sveriges sak att kräva detta, skriver den norske försvarsexperten John Berg.
Varför har Sverige gett upp i frågan om nya norska stridsflygplan? Ser man inte den historiska betydelsen? Och ser inte regering och riksdag hur svenskarna blev lurade och hur lätt det vore att avslöja detta?
Den 20 november 2008 lades valet av nya norska stridsflygplan fram. Det hävdades då att det beräknade inköpspriset för 48 amerikanska Joint Strike Fighter, JSF, från Lockheed Martin skulle bli 18 miljarder norska kronor, mot 24 miljarder för 48 plan av typ Jas Gripen New Generation med vapen. Totalpriset för JSF under planets hela livstid skulle bli 145 miljarder, medan det uppgavs att Gripen skulle kosta 20 till 30 miljarder mer. Finansminister Kristin Halvorsen, ledare för Sosialistisk venstreparti, SV, sade att SV hade föredragit svenska plan men var tvungen att välja det billigaste alternativet.
Den 19 december lade regeringen fram sin proposition till stortinget. I den angavs priset på inköp och införande av upp till 56 JSF-plan bli 42 miljarder. Några detaljerade specifikationer för ökningen på 24 miljarder gavs inte. Totalpriset för planets livstid var fortfarande 145 miljarder. Några motsvarande siffror för Gripen ges inte.
Svenska siffror visar att 48 Gripenplan erbjöds till ett totalpris på 55 miljarder för planets hela livstid, uppjusterat till 60 miljarder för 56 plan och några andra faktorer som Sverige först fick kännedom om efter att det blev känt att valet fallit på amerikanska JSF. Det har framkommit att norrmännen i sina interna kalkyler ökat de 60 miljarderna för de svenska planen till 195 miljarder.
I en debatt med mig i tidningarna Aftenposten och Klassekampen har statssekreteraren i försvarsdepartementet, Espen Barth Eide, ofrivilligt avslöjat att inköpspriset på 18 miljarder, som angavs den 20 november på Joint Strike Fighter, inte inkluderade stödfunktioner (logistik, utbildning och så vidare) under införingsfasen. I det svenska erbjudandet på 24 miljarder för 48 Gripen med vapen ingick ett mycket omfattande stödpaket.
Det norska försvarsdepartementet dolde alltså den 20 november att man jämförde JSF utan stödfunktioner och Gripen med stödfunktioner. Och detta visste inte Kristin Halvorsen då hon sade att det antiamerikanska partiet SV var tvingat att köpa JSF.
Från Sverige borde detta vara lätt att genomskåda.
Den 20 november ställdes siffran 18 miljarder för de amerikanska planen mot 24 miljarder för de svenska för att få bort Gripen ur leken redan på detta stadium. På så sätt slapp man få siffran 42 miljarder för 56 amerikanska plan jämförd med siffror för det det svenska planet. Man dolde också att skillnaden mellan totalpriset 145 miljarder för JSF:s och 60 miljarder för Gripens gör det svenska budet fördelaktigare med 85 miljarder!
Priset på 18 miljarder för JSF-planen är dessutom bara hälften av vad de verkligen kostar enligt USA:s egna kalkyler. Och ett pris på 145 miljarder för planen under hela deras livstid är uppenbart för lågt.
Statssekreterare Barth Eide har i debatten med mig hävdat att det råder stor osäkerhet om priset för amerikanska Joint Strike Fighter, men han vill inte diskutera varför man då eliminerade svenska Jas Gripen så tidigt som möjligt, så att man undvek fortsatta jämförelser. Han hävdar att Gripen New Generation inte uppfyller norska operativa krav, men svarar inte på vilka dessa krav är. När han pressas, hävdar han att de 27 norska expertgrupperna som handlagt ärendet och de två externa kvalitetssäkrarna, har gjort ett mycket grundligt arbete. Men han vägrar tala om att internationell expertis är av en helt annan uppfattning.
Det var statsminister Jens Stoltenberg som själv presenterade ärendet den 20 november. Visste han då att det uppgivna inköpspriset byggde på att stödfunktionerna för JSF hade utelämnats men tagits med för Gripen? Knappast. Men efter debatten mellan Barth Eide och mig borde han nu veta.
Det är inte länge sedan ett av Stoltenbergs statsråd, Manuela Ramin-Osmundsen, fick avgå för att hon förlett honom att uttala sig utan att han fått all relevant information. Men sådant händer inte i norsk försvarspolitik.
Varför är Sveriges regering så passiv? Detta gäller ju för Sverige helt vitala intressen.
Trots att det norska beslutet saknar internationell trovärdighet, har det allvarligt skadat Jas Gripens möjligheter på exportmarknaden. Ett svenskt-norskt samarbete hade gett flygplanet ett hemmafundament som stärkt andra länders tro på att Gripen kan få fortsatt stöd och vidareutvecklas till efter 2050.
I flera av de möjliga köparländerna är det politiska spelet vid vapenaffärer komplicerat. Och det gynnar inte Gripen att den svenska regeringen visar att den lagt sig för spelet i Norge.
Kort efter att valet av nytt stridsflygplan fallit på JSF publicerades utrikesminister Thorvald Stoltenbergs utredning om nordiskt försvarssamarbete. Med detta val av tidpunkt var avsikten uppenbarligen att skapa intrycket att valet av det amerikanska planet inte skulle skada ett sådant samarbete.
Men utredningen innehåller inga realistiska förslag som rör sig mot en lösning på det stora problemet. Varken Sverige, Norge, Danmark eller Finland kan finansiera sitt framtida försvar utan en mycket omfattande nordisk integrering.
Svenskt-norskt samarbete om till exempel kanonen Archer och andra liknande projekt räcker inte till för att skapa den nödvändiga ekonomiska synergin. Framtiden kräver en betydande samordning av svensk och norsk försvarsindustri, med uppköp över gränsen och sammanslagning av företag och organisationer för att uppnå en fullständig koordinering av materielinköpen.
Och så får Danmark och Finland komma med i samarbetet efter hand.
Om Norge hade valt svenska Gripen så hade det utlöst ett långtgående samarbete. Valet av amerikanska Joint Strike Fighter betyder en seger för de norska krafter som inte önskar en så omfattande integrering.
Nordiskt samarbete, med Norge som deltagare, kan bara räddas om ett svenskt-norskt utskott får granska frågan om ett nytt stridsflygplan för Norge. Utskottets mandat måste vara att nå fram till svensk-norsk enighet om stridsflygplansfrågans ekonomi och operativa realiteter. I så fall skulle Norge få riva upp sitt beslut och välja Gripen.
I Norge har jag föreslagit en oberoende norsk granskning, stödd av internationell expertis. Det förslaget tegs ihjäl. Initiativet till en grundlig granskning – och trycket – kan bara komma från Sverige.
John Berg
Översättning: Hans-Henrik Rönnow
Fotnot: En norsk krona = cirka 1:20 svenska.
Visar 1-10 av 86. Per sida:
JSF är "bara" ett jaktplan utvecklat på samma fabrik som F-22 med samma teknologi. Den lastar "bara" två bomber + två jaktrobotar i smygrollen. Ynkligt med tanke på vad norrmännen planerat ha den till.
F-22 har inte någonsin räddat ett enda soldatliv i strid och lillebrorsan F-35 JSF kommer förmodligen heller inte att få förmågan samverka med andra än sig själ genom "smygtekniken" som den bara har rakt framifrån. Det här har amrisarna upptäct sent och försöker reparera skadan genom att köpa s.k. "gap fillerflygplan". Vem kan tro att amerikanska flygvapnet (USAF)kommer att köpa flottans F/A-18E/F? När Lockheed Martin försäkrat sig om att länder som Norge m.fl. köpt deras bluff kommer USA att satsa på redan säkra kort som F-15E och F/A-18E/F för att de kan samverka med alla och bl.a. kan rädda soldatliv. Datalänk är framtiden - den har Gripen NG, F-15E och F/A-18E/F.
Rolle, 11:07, 3 september 2009. Anmäl
Norge förhandlar också om att blir underleverantör till F-35 (JSF). Om Sverige, som har en mycket mer kapabel flygindustri, hade deltagit i detta transatlantiska projekt, så är chanses stor att en hel del av planen avseda för den europeiska marknaden skulle tillverkas i Sverige och inte, t.ex., i Holland.
adam, 18:52, 1 september 2009. Anmäl
Ja alltså kosmopolit, du kan inte citera proJAS fakta från "gripen.com", det är som att gå in på halleluja.com för att hitta bevis att Jesus har existerat eller Mcdonalds.se för att se vems hamburgare är godast. Även om man skulle ta och utgå ifrån att JAS kan mätas med JSF så tror jag ingen vettig stabschef eller general vill ha sina vapenleveranser från ett så militäriskt instabilt och svagt land som Sverige som dessutom är neutralt och demilitariseras för varje år, sen dessutom försöka mäta det med USAs förmåga att producera och leverera vapen är absurt. Pånera att Ryssland invaderar Norge och säger till Sverige om ni fortsätter skicka vapen till norge förklara vi krig mot er, vad troru sverige gör då? I strid går politik ut genom fönstret och in genom dörren kommer prioriteringar som enkla saker som råstyrka och makt, och är man liten som Norge så tar man hellre med sin storebrorsa på anabola än sin lillasyrra på diet med till ett slagsmål. Tycker det är rätt självklart man jobbar
@, 02:03, 1 september 2009. Anmäl
Kosmopolit: eftersom radartvärsnitten är topphemliga vore det intressant att veta vilka dina källor är. Men visst, F-22 är optimerad for luftstrid, medan F-35 (JSF) är primärt ett attackplan. Specifikationen är att det "bara" ska vara 4 ggr bättre i jaktstrid än F-16 (och JAS).
Linköpings-Jörgen: Du har alldeles rätt, vapenaffärer är till stor del politik (och mutor). Men man kan nog ändå förstå att norska militären vill ha ett modernt flygplan att ersätta sina F-16 med? Det är ju inte ens klart att JAS NG kan mäta sig med en uppgraderad F-16, än mindre en F-35..
adam, 23:19, 31 augusti 2009. Anmäl
Att JSF skulle ha supercruise förmåga är bara påhitt. Däremot så kommer faktiskt Gripen NG att klara av detta
http://www.gripen.com/en/MediaRelations/News/2009/ 090121_gripen_supercruises.htm
JSF:s manöverförmåga har jämförts med F-16. Det som gör den bättre är dess låga radarsignatur och överlägsna elektronik. Frågan är bara hur mycket bättre den är än Gripen. JSF har i jämförelse med F-22 en enormt mycket sämre signatur överall förutom framifrån. Dessutom klarar den i nuläget bara av att bära 2 st missiler för luftmål inuti flygkroppen (vilket förhoppningsvis kommer att utökas till 4).
För att utnyttja JSF:s förmågor behöer alltså norska försvaret flyga med avslagen radar och endast två luftmålsrobotar...
Kosmopolit, 17:15, 31 augusti 2009. Anmäl
Vad konstigt at Sverige som på nogot set för mig historisk set uppvuxen i sverige under 80 tallet har varit ofta en neutral nation vad angår krig har solgt vapen till och producerat ubåtar och nogonstans har nationel en dubbelmoral för jag har altid tyckt att Sverige har varit mycket diplomatiska och inte främmo hattande. Och så kommer jag ihåg en lått från min barndom, vi vi har en värd uttan krig där vi alla står samman i fred där vi alla hjälper varandra hand i hand och jag tycker dett är en vacker utopisk lått.
Anita.dk, 11:52, 31 augusti 2009. Anmäl
Alla ni som lägger ner tid på att kommentera på vilket sätt Gripen och JSF skiljer sig rent tekniskt eller prismässigt. Ni har rätt.. Allihop....
Men beslutet är inte taget på det sättet. Detta är ett POLITISKT beslut som alltid när länder köper militära flygplan.
Om Norge hade velat ha en bättre politisk relation med Sverige så hade vi kunnat grav fram några gamla Viggen och Norge hade valt dom.
Politik är det som styr.
Eller mutor.... men vi får ju inte muta nån. Vilket blir helt absurt eftersom vapenindustrin kanske är den mest korumperade näringen i världen. Trots det tror vi i Sverige att vi kan sälja försvarsmatriel till andra länder.
Kom in i matchen.
Linköpings-Jörgen, 08:25, 31 augusti 2009. Anmäl
Om man kunde få ett halvdussin JAS för en F-35 kunde man diskutera om olika fördelar F-35 har är värda priset. Men om priset är nästan identiskt råder det inget tvivel om att F-35 get mer valuta för pengarna. Mindre signatur och bättre sensorer ger F-35 initiativet i strid, och gör det mindre sårbart. F-35 har också längre räckvidd (med vapenlast). Betydelsen av manöverförmåga i framtiden kan naturligtvis diskuteras. Men om att F-35 har bättre prestanda råder ingen tvekan. Manöverbarhet också tidigare dömts ut som omodärnt, men alltid i praktiken visat sig vara viktigt. Thrust vectoring hjälper inte piloten mot g-krafter, men låter flygplanet att utföra manövrar som annars inte skulle vara möjliga.
adam, 00:23, 31 augusti 2009. Anmäl
Nä men seriöst, lyssna lite på objektivt vett istället för nationalistik stolthet, som t.ex. adam och andra här har påpekat så är JAS ett kapabelt plan vars styrka ligger i den låga omkostnaden, men den kan inte mätas med nästa generations stridsplan som JSF, som att jämföra en bränslesnål golf med en f-1 bil och som dessutom har byggts av en massiv försvarsindustri och en militärintelligens som aldrig kommer kunna uppnås av ett sånt liten land som Sverige. Köpa ett plan från ett land med stor modern krigserfarenhet, otrolig militäringenjörskonst och en försvarsindustri utav dess like är självklart mycket bättre än att köpa från ett land som knappt har pengar att hålla sina egna plan i luften eller ge sina piloter en värdig mängd flygtimmar och som för övrig nedrustas mer o mer för varje år. Norge har gjort ett kostsamt men helt klart det bättre valet.
@, 23:58, 30 augusti 2009. Anmäl
På vilket sätt skulle thrust vectoring vara överlägset? Klarar inte båda planen ca 9G, dvs har ungefär samma svängradie...
stefan, 23:41, 30 augusti 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
