"Uppsala universitet måste läggas ned"

Landets nye universitetskansler, Anders Flodström, har väckt debatt med sitt uttalande att Sverige egentligen bara bör ha fem universitet. Eftersom vi i nuläget har inte mindre än sexton universitet samt ett antal högskolor som anser sig "universitetsmogna" så har det blivit viss uppståndelse kring frågan.

Frågan som då måste ställas är varför just vissa kunskapsproducerande organisationer skall anses vara universitet. Uppenbarligen kan det inte bara handla om att en organisation sysslar med att producera kunskap. Det måste i stället handla om att med universitet avses en organisation som producerar och lär ut kunskap enligt vissa särskilda principer. Dessa principer har slagits fast i ett särskilt dokument som upprättades 1988 i Bologna då man firade 800-årsjubileet för Europas äldsta universitet.

Bland de centrala principerna som slås fast i detta dokument är den så kallade lärofriheten, det vill säga att forskarna har rätt att fritt söka kunskap och att fritt hävda sina ståndpunkter vad gäller vad som är den främsta, sanna och rätta kunskapen inom deras områden. På ett universitet kan ingen chef beordra en forskare att hävda en ståndpunkt som denne själv inte anser sann. Det centrala bakom denna princip är att kunskapssökande skall stå fritt från politiska, ideologiska, ekonomiska, religiösa eller andra liknande makters påverkansförsök.

Lärofriheten betyder naturligtvis inte att allt skall eller kan tolereras, tvärtom är produktionen av kunskap vid universitet omgärdad av stränga regler. Man måste öppet redovisa sina metoder och resultat. Fusk, plagiat, förfalskning eller medveten förvrängning av forskningsresultaten möter ingen tolerans utan straffas hårt. Det är på dessa två punkter som universitet skiljer sig från ideologiska tankesmedjor eller den kommersiellt inriktade forskningen.

Om regeringen kan pröva ansökningar från högskolor om att få status som universitet, borde man rimligen också pröva om dagens universitet lever upp till de krav som gäller för att vara ett universitet. I åtminstone ett fall är det uppenbart att så inte är fallet, nämligen Uppsala universitet. Där har under året inträffat två så pass uppseendeväckande och grava brott mot de ovan nämnda principerna att jag anser att det är dags för regeringen att dra tillbaka detta lärosätes status som universitet.

Det ena fallet har sin början den 8 februari då rektor Anders Hallberg kallar till sig två professorer vid matematiska institutionen och vid sittande bord anklagar dem för att ha misskött sina åligganden. De erbjuds båda att antingen omedelbart säga upp sig och i gengäld få saken nertystad och ett rundligt avgångsvederlag, eller så kommer man att dra detta i disciplinnämnden under offentlighetens ljus.

I den efterföljande debatt som varit har rektor Hallberg tvingats ta tillbaka alla anklagelser om att de båda misskött sina tjänsteåligganden. Till saken hör att de båda är internationellt framstående forskare. Vad det handlar om är att de haft en annan mening om vilket slags matematisk forskning som bör bedrivas och att de uttryckt den, det vill säga de har hävdat sin rätt till lärofrihet. Rektor Hallberg har krävt att de skall vara lojala, det vill säga inte kritisera beslut som ledningen fattar om forskningsinriktning. Häpnadsväckande är att för denna djupt antiintellektuella linje har han fått stöd av ett stort antal andra personer i ledande ställning vid universitetet.

Saken har väckt omfattande internationell uppmärksamhet och många framstående matematiker i världen har uttryckt sin bestörtning över det inträffade. En av Sveriges främsta matematiker, Lennart Carlesson, har kallat det inträffade för den största akademiska skandalen i modern tid i Sverige.

Vad detta visar är att Uppsala universitets rektor inte respekterar eller förstår principen om lärofrihet utan vid konflikter reagerar efter det mönster som är normalt i kommersiella organisationer där han också har en stor del av sin yrkesbakgrund.

Det andra fallet handlar om sociologiprofessorn Eva Lundgren. Efter det att hon i Sveriges Television i maj 2005 uttalat att 100-tals barn i Sverige ritualmördats i sexuella orgier, beslöt universitet att inleda en granskning av hennes forskning för att se om oegentligheter förelåg som kunde föranleda en anmälan till Vetenskapsrådet. Denna granskning resulterade i omfattande kritik och givetvis kunde man inte hitta belägg för påståendena om barnamorden. Eva Lundgren hade till exempel hävdat att hon i sin forskning hade belägg för att nästan hälften (47 procent) av alla kvinnor i Sverige utsätts för våld av sina manliga partners och att det inte är någon skillnad mellan de män som utövar våld mot sina kvinnliga partners och de som inte gör så. Granskningen visade att detta helt saknade grund.

Siffran för hur många kvinnor som utsätts för våld hade överdrivits mellan fem och tio gånger av Lundgren. Den visade också att hennes huvudtes, att det inte finns några skillnader mellan män som utövar våld och de som inte gör så, helt saknade stöd. Men det är faktiskt värre än så: Granskarnas analys av Lundgrens egna data visade att "slutsatsen borde vara den rakt motsatta. Risken är signifikant högre att vissa grupper av män utsätter sina makar för våld." Lundgrens egna data visade att risken att utsättas för våld är klart högre för kvinnor vars partner är arbetslös, inte är född i Sverige eller är drogmissbrukare, men detta hade hon inte redovisat.

Uppsala universitets reaktion på detta har inte bara varit att fria Eva Lundgren och vägra låta Vetenskapsrådets granska hennes forskning. Ledningen har också uttalat sitt "fulla förtroende" för henne och dessutom gett henne extraordinärt goda arbetsvillkor! Skälet är med stor sannolikhet att Lundgrens teser har visat sig ha stort politiskt stöd och ofta använts av ledande politiker som argument.

Som båda dessa fall klart visar så respekterar inte längre de ansvariga för Uppsala universitet de grundläggande principer som gäller för att en kunskapsproducerande organisation skall kvalificera sig som universitet. I stället har man valt att anamma de principer som gäller i kommersiell och politisk verksamhet där ledningen bestämmer vad som är sant och rätt och där de anställda förväntas vara lojala och lyda överhetens påbud.

En möjlighet vore naturligtvis att Uppsala universitet degraderas till att bli en högskola. Men jag tycker det vore nedrigt mot de många högskolor i landet som verkligen strävar efter att bedriva verksamheten efter de principer som gäller för universitet. En mer lämplig möjlighet är något i stil med att verksamheten benämns Statens Institut för Reglerad Kunskapsproduktion i Uppsala (Sirkus). Eftersom verksamheten nu styrs av de principer om lydnad och lojalitet mot ledningen som utmärker privata företag kan rektor lämpligen bli verkställande direktör, professorerna kan betitlas Managing Directors och doktoranderna bör då rimligen bli Trainees.

Det arv och den etik som byggts upp sedan 1477 då universitetet inrättades har förskingrats. Om Anders Flodström skall minska antalet universitet i landet kan han lämpligen börja med Uppsala.
Bo Rothstein

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut