En människas pris

Vad är det egentligen för räkneuppgift kommunledningen i Bromölla har tänkt ge sig i kast med? Den som lyssnade på gårdagens Eko-sändning och debatten i P1-Morgon kunde bli aningen förvirrad. Ömsom talades om kostnader för flyktingmottagande, ömsom om kostnader för integration och invandring. Och så bekräftades påståendet att det ibland är viktigare vem som säger något än vad som faktiskt sägs.

För det är naturligtvis problematiskt att initiativet till de kommande matematiska övningarna i Skåne kommer från Sverige-demokraternas gruppledare Magnus Persson. Sverigedemokraterna har byggt sina valframgångar på att ställa invandrare mot andra grupper. Därför omvandlas beslutet om att sätta en prislapp på flyktingmottagandet lätt till något mer i debatten.

Men att fråga sig vad en invandrare kostar är lika dödfött som att fråga sig vad en infödd kostar. Svaret är förstås att det beror på. Är människan frisk eller sjuk, missbrukare eller drogfri, kriminell eller laglydig, högpresterande eller lågpresterande. En och samma människa kan under en livscykel dra in åtskilliga nettomiljoner till stat- och kommunkassa. En annan kan kosta skattebetalarna lika mycket.

Fast att räkna på plus och minus är att göra det väl enkelt för sig. På vilket konto ska man bokföra den standardökning som invandringen i perioder medfört för alla svenskar. Hur beräknar man värdet av att få behålla en Konsumbutik och en skola i en avfolkningsort där det mesta skulle lagts ned om inte asylsökande tagit sig dit. Hur stor del av Sverige skulle vara dött om vi inte fått ett befolkningstillskott? Vilka skulle köra taxi, tunnelbana och ta hand om våra gamla? Hur många ingenjörer och läkare skulle vi ha missat? Hur många fotbollsstjärnor?

Det går inte att räkna på vad en människa kostar. Inte för att det är ovärdigt, utan för att det med någon trovärdighet i behåll är omöjligt. Dynamiska effekter låter sig inte begränsas till formler.

Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog är upprörd och säger till radion att det är människoovärdigt att räkna på vad asylrätt, äldre- eller handikappomsorg kostar.

Hon har rätt. Och fel. Människovärdet är överordnat matematiken, men det betyder inte att det är fel att räkna på utgifter för exempelvis personliga assistenter, rehabilitering av trafikskadade eller barnomsorg.

Att beräkna kommunens kostnader för flyktingmottagande borde inte vara mer kontroversiellt. Men blir det ändå därför att det i Sverige finns personer och rörelser som anser att priset - vilket det än skulle vara - är för högt.

Försvaret av asylrätten måste dock ske med öppna argument snarare än mörkläggning. Att låta bli att räkna för att folket mår bäst av att inget veta göder snarare än stillar främlingsfientliga idéer om alienation och konspiration.

Det går att stå upp för asylrätten med moraliska, juridiska och praktiska argument. Sverige har förbundit sig att följa vissa internationella konventioner som garanterar människor på flykt en fristad. Att bryta mot ingångna avtal är inget som staten tillåter medborgarna och därför inget som staten kan tillåta sig själv.

Ingen människa är en ö. Och det är ingen stat heller. I en globaliserad tid är vi alla en del av världen.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut