Hela paketet sedan
Publicerat 2008-01-28 00:05
Det kristdemokratiska statsrådet Mats Odell vill stimulera unga att spara till sin bostad. I botten finns ett reellt problem. Men lösningen är en annan än den Odell skisserar.
DN Teman i artikeln
Kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (kd) vill ge en skatterabatt till unga bosparare. Idén kommer från Norge där personer mellan 13 och 33 år redan sedan 1991 har kunnat spara till sitt boende under fördelaktiga former. Används pengarna till något annat måste hela skatterabatten betalas tillbaka (DN 27/1).
Syftet är gott. Mats Odell säger sig vilja stimulera ungas bosparande och stärka deras möjligheter att äga sin bostad. Utifrån ett storstadsperspektiv skulle man till de motiven också kunna addera: möjligheten att över huvud taget hitta någonstans att bo.
De system som byggdes för att stärka de ekonomiskt svaga parterna på bostadsmarknaden har kommit att fungera tvärtom. Centralt fastställda hyresnivåer skulle skydda hyresgästerna från ockerhyror och giriga fastighetsägare. Fint tänkt. Men i stället för den fina tanken fick vi en verklighet där åtskilliga fastighetsägare tycker att avkastningen är för dålig och i stället för att fortsätta att hyra ut sina lägenheter säljer dem till de boende. Bostadsrättsföreningarna blir fler, hyresrätterna färre och chansen att få sätta sin signatur på ett förstahandskontrakt allt mindre. Om man är nöjd med hur det ser ut kan man förstås, som Mats Odell, lägga ett förslag som utgår från en osund och likriktad bostadsmarknad. Eller så kan man försöka göra något åt grundproblemet. Till exempel genom att göra bostadsmarknaden till mer av en marknad där pris sätts av hur mycket säljaren vill ha betalt och hur mycket köparen är villig att betala. Där lönsamheten för hyresfastigheter är tillräcklig för att det ska finnas några som vill investera. Och där det är hyresvärden och hyresgästen som kommer överens om vilken standard man vill betala för. För här finns regler som i stället för att bygga välfärdslösningar skapat välfärdslåsningar.
Sveriges lägstanivå för boendestandard ligger orimligt högt. Om man bestämmer sig för att det ska finnas kök och badrum i varje ny lägenhet som byggs, ja, då bestämmer man sig också för att unga människor inte ska kunna bo riktigt billigt under en period i livet då de kanske hellre lägger pengarna på något annat. Det här är ett symtom på ett tänkande som omfattar hela samhället, unga ska ha rätt till hela paketet från början: fast anställning, hög ingångslön och fullvärdig lägenhet med minst ett rum per person - annars är man trångbodd.
Antingen kan man låsa fast sig vid den teoretiska modellen eller så kan man öppna ögonen för en situation, där unga bor allt längre tid hemma för att de inte hittar någonstans att bo, där trösklarna in på arbetsmarknaden är så höga att det är svårt för unga att ta sig in. Där vi fått ett samhälle av "insiders" med alla rättigheter och "outsiders" med få rättigheter. Det är här, Mats Odell, den verkliga politiska utmaningen ligger. Vi behöver inte mer av särlösningar. Inte ännu en tygbit på det lapptäcke som ska skyla ett grundproblem som ingen politiskt parti riktigt vill ta i.
Den som läser Mona Sahlins tio år gamla bok "Med mina ord" kan inte undgå att notera att insikten om denna tudelning fanns redan då. Då tyckte Mona Sahlin att det var futtigt att diskutera nivåer i socialförsäkringarna och inte det faktum att så många står utanför dem. I dag lovar Mona Sahlin att återställa nivån i a-kassan. Utanförskapet har hon däremot ingen politik för.
Så hoppet står nog ändå till den borgerliga regeringen. Och till att den någon gång ska sluta lovsjunga alla socialdemokratiska lösningar. Åtminstone de som inte fungerar.
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
