Illusorisk rättvisa
Publicerat 2009-08-18 00:05
Den stora orättvisan handlar inte om betygsinflation utan om utbildningskvalitet. Köps mer likvärdiga betyg till priset av enkelspårighet och centralstyrning blir alla förlorare.
Skolan är ett lotteri – liksom livet. Det är orättvist att alla elever inte kan få de bästa kamraterna och de bästa lärarna. Det är orättvist att alla inte är födda med föräldrar som tidigt väckt deras lust att lära sig.
I någon mån kan skolpolitiken vara en motvikt mot ojämlika sociala villkor. Kunniga, inspirerande lärare som ställer höga krav och möter eleverna med positiva förväntningar, är viktigt för alla. Men särskilt stor betydelse har de för elever med svagt stöd hemifrån.
Betygsinflationen som Magnus Henrekson och Jonas Vlachos berättade om i gårdagens artikel på DN Debatt handlar om rättvisa. Om eleverna i vissa skolor får högre betyg trots att de inte har bättre kunskaper kan de lättare än andra ta sig in på attraktiva högskoleutbildningar. Det är inte rättvist. Och orättvisor bör bekämpas.
Så är det – i princip. Men så fort man stannar upp och begrundar de praktiska konsekvenserna av ett krig mot betygsinflationen blir frågan mer komplicerad.
Betygsinflationen är inget nytt fenomen. Det fanns i det förrförra systemet med skalan från C till stora A. Det fanns också i det relativa systemet med betyg från 1 till 5. Där skulle den per definition inte finnas eftersom betygens fördelning över landet skulle följa en normalfördelningskurva med största andelen av eleverna på mittbetyget 3 och sjunkande andelar ut mot skalans ytterpunkter. Centralprov genomfördes för att hålla skalan fixerad. Ändå blev det betygsinflation.
I teorin var det relativa betygssystemet mycket rättvist. Överallt i landet skulle betyget 5 vara lika mycket värt. Tyvärr var det en illusion. För även om man varit framgångsrikare i kampen mot betygsinflationen, så sa betygen egentligen ingenting om vilka kunskaper eleverna hade, bara att de sorterats enligt en viss statistisk modell.
Vad som verkligen ägt rum i klassrummen, vilka kunskaper eleverna visat prov på och vad de hade med sig ut i livet, det visste de centrala skolbyråkraterna mycket lite om.
Den som slåss för rättvisa i formell mening kan kräva omfattande och mycket detaljerade nationella prov som alla lärare strikt måste hålla sig till i sin betygsättning. Ingen kan då klaga. Formellt tävlar alla på samma villkor och resultatet är ovedersägligt in till sista decimal.
Men är det en så hårt centralstyrd skola vi vill ha? Är de sådana byråkratiskt fjättrade lärare som får undervisningen att lyfta? Och skulle det ens bli särskilt rättvist?
De elever som är duktiga i det muntliga skulle missgynnas. Det skulle också de som har svårt att hantera den psykiska pressen när allt ska avgöras vid ett fåtal provtillfällen. Slumpen skulle också få mycket större betydelse än när den betygsättande läraren ska väga samman alla elevens insatser.
Henreksons och Vlachos andra två reformspår är bättre. Externa examinatorer skulle kunna bidra till det nationella samtalet om skillnader mellan skolor – och därmed också till att skolorna lär av varandra.
Större frihet för högskolorna att välja andra urvalsinstrument än betyg är också positivt. Betyg är ju inte allt, och det finns elever med goda förutsättningar för högre studier som aldrig riktigt passat in i skolan. Med fler grunder för antagningen ger systemet alla elever nya chanser.
Millimeterrättvisa i betygsättning kommer däremot aldrig att uppnås. Det är en hägring – och jakten efter den skulle leda skolpolitiken i fördärv.
DN
Visar 1-10 av 17. Per sida:
Ja Erland att anpassa sig till rådande förhållanden anses ju smart."The survival of the fittest" du vet.Egoistiskt? Ja men det måste man ju vara i ett konkurrensutsatt samhälle.
Marie Lind, 12:50, 22 augusti 2009. Anmäl
Nej någon milimeterrättvisa kommer aldrig att finnas i samhället.Ingen kan väl ens förklara hur en sådan skulle se ut så sluta jag bidragstagarna som anses leva på skattebetalarna.Men alla som arbetar gör ju inte stor nytta, kanske till och med skada medan en bidragstagare kan bidra med mycket värdefullt.Skolan är som allt annat en kompromiss mellan olika intressen och speglar maktförhållandena i samhället.
Erland, 12:27, 22 augusti 2009. Anmäl
Re: Mr.Sanning, 13:19, 18 augusti 2009
Det märks att du inte vet vad grundskolan och gymnasiet. De som kan konsten klar sina studier bättre än de som inte kan konsten. Många med riktigt bra förusättningar lär sig den aldrig eftersom de utmanas aldrig av det innevarande systemet och deras potential blir bortkastad.
Om konsten att lära sig!, 23:48, 19 augusti 2009. Anmäl
Ett system som är konstruerat så att man får högsta betyg för att kunna precis det som läraren lär ut gynnar bara konformism. Eleverna behöver utvärderas av någon annan än den som lärt ut. Alla utvärderingsformer gynnar någon mer än någon annan, men de kan också utformas så att de minskar t.ex. tidspress. Generell muntlig förmåga ska inte bestämma betyget i alla ämnen och de skriftliga utvärderingarna är de som lämnar minst utrymme för godtycke i betygssättningen. Att delta muntligt i undervisningen ska vara ett sätt att lära sig, inte att visa hur duktig man är. Många elever är aktiva muntligt enbart för att synas och på så sätt få bättre betyg för att de "deltagit muntligt" trots att det enda de gör är att fråga precis samma sak som läraren sa två meningar tidigare.
Johan, 21:47, 19 augusti 2009. Anmäl
När eleverna får högre betyg än vad deras kunskaper motiverar, sänker vi naturligtvis kunskapskraven i högskoleundervisningen ännu mer. Sedan gäller det bara att få omvärlden att sänka kraven på svenska varor och tjänster. Det går säkert bra!
patrik blom, 23:59, 18 augusti 2009. Anmäl
Att DNs ledarsida är ett offer för sin egen ideologi i alla väder är väl känt. Men att så helt missa poängen i betygsinflationsartiklen är intellektuellt undermåligt. Fanns det inte någon tanke i ledarskribentens huvud att det kan finnas ett problem med att elever får högre betyg än vad deras kunskaper medger? Om det dessutom är en följd av en marknadsföringsstrategi, så att friskolelever gynnas på andra elevers bekostnad när det gäller åtkomst till högre utbildning, vilket följd får det för de demokratiska ideal, som DNs ledarsida tidigare hyllat?
ErikL, 22:22, 18 augusti 2009. Anmäl
Det där var en rejäl dikeskörning. Det är bra att betygsinflationen granskas. Det är bra att de som ägnar sig åt sådant hängs ut till allmän beskådan. Företeelsen är ett oskick och bör bekämpas.
Ludde, 14:07, 18 augusti 2009. Anmäl
Håller med "Mr. Sanning". Man behöver inte veta ett skit om derivata, intergraler, logaritmer, etc för att börja Teknisk Fysik på KTH....
Ullan, 13:31, 18 augusti 2009. Anmäl
Sluta romantisera gymnasieskolan! INGET du lärd dig där kommer hjälpa dig på högskolan!
Mr.Sanning, 13:19, 18 augusti 2009. Anmäl
@Börje: Okej att elever som inte klarar stress o press som kommer av prov kanske inte passar för universitetet, men de kanske passar för det arbete som kommer efter avslutad utbildning? Det finns otal människor som jobbar som journalister men som aldrig kom in på skolan, men arbetar som det ändå för att de passar som det. Samtidigt finns det många många läkare som jobbar som det för att de kom in på skolan, men som inte alls passar för det. Att ha dagens universitetsintagning som flaskhals till vissa arbeten där andra egenskaper än högsta betyg värderas nog så högt är olyckligt. Det ger inte bäste man på rätt plats.
Ett eget exempel är min kära mor. Hon ville bli gymnastiklärare men hade 1 i matte och fick således inte komma in på utbildningen. Idag jobbar hon i ett liknande yrke, ett socialt arbete med människor och får löneförhojning efter löneförhöjning eftersom hon är så bra på det hon gör, bättre än de med lång utbildning! Vad händer med alla som är som min mamma, ska vi kasta bo
Mini, 12:45, 18 augusti 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
