Ingen gul fara
Publicerat 2007-11-20 00:05
Globaliseringen har inte försvagat de svenska löntagarnas förhandlingsposition. Det senaste decenniet har reallönerna tvärtom växt kraftigt.
De senaste åren har den svenska debatten om globaliseringen präglats av ett antal myter. I sin senaste välfärdspolitiska rapport bidrar Studieförbundet Näringsliv och samhälle till att förtjänstfullt ta död på några av dem.
SNS-studien, som presenterades på DN Debatt i går, visar tydligt att Kinas och Indiens roll i den svenska ekonomin är överdriven. Det finns ingen risk för att dessa länder med väsentligt lägre lönekostnader och produktivitet ska konkurrera ut arbetare i Skandinavien och göra dem arbetslösa.
Visst har Kinas och Indiens ekonomiska framryckningar bidragit till att öka handeln. Mellan 1990 och 2005 ökade dessa länders andel av Sveriges totala varuimport från 1 till 3,2 procent. På motsvarande sätt steg exportandelen från 1 till 2,7 procent. Men i det större sammanhanget är talen fortfarande små.
Dessutom har inte den största tillväxten i handeln skett med Indien och Kina utan med nya EU-länder i Öst- och Centraleuropa. Under samma femtonsårsperiod har deras import- respektive exportandel stigit från ungefär 1 procent till 6,5 respektive 4,3 procent.
Samtidigt som världen blivit alltmer sammanvävd illustrerar alltså dessa siffror att Sverige fortfarande är mycket beroende av stater i vår närhet. Trots att kostnaderna för att transportera varor och tjänster sjunkit kraftigt visar statistiken att vi fortsätter att i huvudsak handla med länder som liknar oss själva. SNS-forskarna kallar detta för "den uteblivna globaliseringens gåta". Men fenomenet - att lika barn leka mest - är inte okänt i den ekonomiska litteraturen utan finns beskrivet som "Linder-hypotesen", uppkallad efter den framlidne svenske nationalekonomen Staffan Burenstam Linder. Han såg detta mönster långt innan globaliseringen blev ett populärt begrepp.
Detta betyder inte att vi kan bortse från utvecklingen i de snabbväxande asiatiska ekonomierna. Den har en stor betydelse för Sverige men är inte så dramatisk som debatten gett sken av.
Det finns exempelvis inga belägg för att den tilltagande globaliseringen skulle ha gjort svenska löntagare till förlorare. Reallönerna har i själva verket stigit ordentligt sedan mitten av 1990-talet. Den som granskar lönernas andel av det totala förädlingsvärdet ser inte heller någon tydlig trend på längre sikt, enligt SNS. Det senaste decenniet har andelen gått upp, årtiondet innan sjönk den.
Det stora skiftet i den svenska ekonomin handlar i stället om hur industrin minskat i betydelse, samtidigt som handeln med omvärlden vuxit och ägandet internationaliserats. SNS-forskarna har förmodligen rätt i att människor med låg utbildning är mest utsatta i denna förändringsprocess. Deras arbete är enklast att ersätta genom import från andra länder.
Vidareutbildning på högskolan, som rapporten talar om, är viktigt men inget universalrecept. Det finns mängder av personalintensiva verksamheter inom tjänstenäringarna som aldrig kommer att försvinna utomlands. De kräver erfarenhet, yrkeskunnande och närvaro - inte fyra år på universitet.
Den svenska regeringen bör fortsätta sitt arbete med att sänka skatterna för människor med låga inkomster, så att deras köpkraft inte gröps ur av internationaliseringen. Parallellt med detta borde finansministern även sänka marginalskatterna för människor med höga inkomster - de som i en globaliserad värld är mest flyttbenägna.
Att avskaffa värnskatten är politiskt kontroversiellt, men skulle egentligen bara återställa skattesystemet till 1991 års nivåer. Det krävs mer än så om Sverige ska kunna konkurrera om entreprenörer, talanger och investeringar.
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
