Den gröna fatwan
Publicerat 2009-07-10 00:50
Kolumnen: Hans Bergström om behovet av skepsis i miljödebatten.
Nu är det strax 2010. Alla som var med under folkomröstningen om kärnkraften 1980 minns laddningen av det årtalet. Linje 3 ville avveckla kärnkraften snarast. De övriga ville ”avveckla med förnuft”. Sista kärnkraftverket skulle tas ur drift år 2010, något som lovades heligt.
Problemet var förstås att ingen kunde säkert veta 1980 hur situationen skulle vara 2010. Hade kärnkraften resulterat i en serie ytterligare svåra olyckor efter 1980, samtidigt som alternativen blivit gynnsammare i pris och teknologi, då hade kärnkraftsavvecklingen fått successivt växande stöd från verkligheten. Nu har detta inte hänt. I stället har kärnkraften i ett stabilt land som Sverige fortsatt att producera hälften av vår el.
Samtidigt framstår riskerna med förbränning av olja och kol som större än de gjorde för 30 år sedan. Tron på snabba teknikgenombrott inom främst solenergi har visat sig illusorisk. Priset är alltjämt skyhögt och möjligheten att ”lagra” el från solfångare ännu begränsad.
Vilken kapital dumhet om Sverige hade avvecklat ett elsystem som är fullständigt koldioxidfritt och med en marginalkostnad – från vattenkraft och kärnkraft – som inget annat land kan matcha!
Många av oss som betraktar sig som liberal, i vid mening, våndas inför den frälsningsatmosfär som omger dagens klimatdebatt. Vi gör det därför att den äventyrar några av det öppna samhällets mest grundläggande lärdomar.
Där finns frågan om vetenskapens öppenhet. Forskare måste kunna fortsätta att öppet undersöka frågor av det slag Marian Radetzki och Nils Lundgren reser i sin artikel i det kommande numret av Ekonomisk Debatt. Domineras, till exempel, klimatförändringar av självförstärkande feedbacks (som allt snabbare värmeökning när isar smälter) eller av stabiliserande feedbacks (som ”dimming” genom molnbildning)? Seriösa forskare hävdar det senare, medan medierna enbart speglar den förra uppfattningen.
Det är en svår uppgift att värna forskares frihet och civilkurage i ett samhällsklimat med utrymme bara för en sanning hos forskningsfinansiärer.
Där finns vikten av successiva lärprocesser. Ett stort beslut på en världskonferens med FN, under föreställningen att världen går under om inte alla följer ett och samma centrala direktiv, rymmer en ännu värre potential för dumhet än 1980 års svenska kärnkraftsbeslut.
Så mycket kan inträffa som motiverar modifieringar, samtidigt som en världsvid politisk bindning svårligen låter sig rubbas av några nya fakta.
Där finns också insikten om de politiska intressen som knyts till gigantiska planbeslut under namn av att ”rädda världen”. Svärmare av olika slag, handels- och marknadshatare, alla de som på ideologiska grunder anser sig veta exakt hur hela världen bör organiseras enligt deras plan – de får nu åter luft under vingarna.
Vilka sakliga dårskaper som helst kan passera när varje invändning kan sopas undan som ett angrepp på det ädla målet att rädda världen.
Vi har sett det i den svenska debatten kring etanol som bränsle, kring begreppet ”miljöbil”, kring ett europeiskt system för utsläppsrätter inom stålindustrin som slår hårt mot den mest energieffektiva stålproduktionen – såsom SSAB:s – men inte kostar någonting för stålverk i Ukraina. När frälsning är för handen kommer symboler och besvärjelser lätt att övertrumfa gråa fakta om priser och kostnader.
Där finns slutligen också risken med den ensidighet i tänkandet som följer av att sikta mot ett enda mål. Brundtlandkommissionens definition av det populära begreppet ”uthållig tillväxt” har lästs av få och förståtts av än färre. Den lyder: ”Att möta dagens behov utan att förstöra möjligheterna för framtida generationer att möta sina behov.” Vad Brundtland definierade var att olika hänsyn behöver tas och balanseras. Vi bör inte offra dagens generationer för att uppnå något förment stort för framtiden. Välstånd, miljö och social stabilitet är alla tunga faktorer som måste vägas samman i tänkandet.
Detta behov av balans i analysen – över tid och mellan olika värden – illustreras nu dagligen. Etanolsatsningens effekter på livsmedelspriser och hunger i världen är ett exempel. Det närmast moraliska kravet på att alla ska köpa småbilar som drar lite bensin, utan hänsyn till familjens transportbehov och barnens säkerhet, är ett annat.
Det stora exemplet är förstås att Kinas och Indiens växande miljarder inte kan få sitt efterlängtade välståndslyft, för det fall utsläppsmålen ska nås innan helt ny teknologi mildrat motsättningen mellan energiåtgång och utsläpp. Sådan teknik är i sikte – nya varianter av kärnkraft, ”ren kolkraft”, bränsleceller, etc – men tar tid till applicering i full skala.
Det öppna samhället har sina brister för stora beslut. Men dess alternativ har oftast lett till grandiosa galenskaper, på bekostnad av människors frihet, värdighet och försörjning. Därför är vi alltjämt några som ser med viss skepsis på den undergångsmotiverade begeistringen inför beslut om ”en ny världsordning”.
Hans Bergström
Visar 1-10 av 67. Per sida:
Hur vet du det?Var det inte du som menade att man ibland måste vara hård mot sig själv och våga gå emot det man så väldigt gärna vill tro.Inget blir bättre av att man försöker leka struts och gömma huvdet i sanden. Var modig nu, Sara!Al Gore stöder sig på seriösa forskare, men ingen kan med bestämdhet fastställa hur stor höjningen av havsnivån kommer att bli.Det kan bara bli hypoteser.Du har fastnat i meningslösa spekulationer som inte gör dig ett dugg klokare samtidigt som du inte alls bryr dig om att ta reda på vad som utgör den stora faran, nämligen människans utsläpp av växhusgaser, som har ökat mycket under den tid som också jordens medeltemperatur stigit oroväckande.
Marie, 21:19, 15 juli 2009. Anmäl
Människans utsläpp av koldioxid har ingen som helst inverkan på klimatet.
sara, 20:12, 15 juli 2009. Anmäl
Hur stora havsnivåhöjningarna kommer att bli kan ju alltid diskuteras men du håller alltså med i sak och förnekar inte att människans utsläpp av växthusgaser utgör en stor fara?Det är ju den viktiga frågan.Någon uttalade tvivel på att 3 graders temperaturhöjning skulle kunna åstadkomma så stor skillnad men temperaturen på jorden måste hålla sig inom mycket snäva gränser för att det ska gå att leva här.Det får varken bli för kallt eller för varmt.
Marie, 11:30, 15 juli 2009. Anmäl
Det är alltid bra att lära sig mer, men då måste man också vara hård mot själv och
våga gå utanför sin egen föreställning. Då måste man också våga penetrera t ex Al Gores olika uttalanden, och kolla med den seriösa forskningens uppfattningar. Det är faktiskt så att IPCC:s egna forskare, som tror på AGW-hypotesen, har avvisast Al Gores påståenden om risker för mycket stora havsnivåhöjningar, för att bara nämna ett exempel. Det finns mycket mer
att säga om Al Gores överdrifter, men det är upp till var och en att utforska.
sara, 11:02, 15 juli 2009. Anmäl
Det finns mycket mer att tillägga men bäst vore förstås att sätta punkt nu.Åtminstone för Sara och Erik som tydligen inte förstått att deras sätt att argumentera inte gagnar deras sak,som tydligen är att propagera för en "gömma huvudet i sanden"-attityd i klimatfrågan.Själv tar jag däremot gärna chansen att få framföra mina fakta en gång till eftersom behovet av kunskaper verkar vara oerhört stort.Är inte expert men har försökt lära mig det mest grundläggande för att kunna förstå vad frågan handlar om, något som många andra också borde göra.
Marie, 06:53, 15 juli 2009. Anmäl
Visst kan man avfärda människor med att de kommer med struntprat men förnuftiga personer brukar kräva fakta och sakliga argument också.Var finns de?Har hittills inte sett några så ni har förmodligen ingenting att komma med.Typiskt då att i stället gå till personangrepp.Vad är det för övrigt som Al Gore påstått är så vansinnigt.Ni måste verkligen försöka förklara er, både Sara och Erik.Många väntar otåligt och undrande på era svar.
Marie, 20:32, 14 juli 2009. Anmäl
Hans Bergström är en modig man, som vågar utmana etablissemangets klimathysteriker. Al Gores fullständigt vansinniga påståenden. borde göra Norska Nobelkommitéen generad .att de kunde göra ett så stort misstag att ge honom Nobelpriset..
sara, 19:17, 14 juli 2009. Anmäl
Till Marie
Nu finns det bara en sak till att säga till
Dig: Du pratar i nattmössan ! Det Du säger är struntprat. Så småningom kommer även Du att drabbas av förnuft och sans.
Erik Gunnarsson, 10:41, 14 juli 2009. Anmäl
Naturligtvis finns mycket som påverkar klimatet b.a. den naturliga växthuseffekt jag flera gånger skrivit om.Utan den skulle temperaturen på jorden vara mer än 30 grader lägre än nu.Men det enda vi människor kan påverka är ju den växthuseffekt vi själva åstadkommer genom utsläpp av växthusgaser.De kan höja temperaturen med 3 grader under de närmaste 100 åren, vilket är mycket och hotar att göra jorden obeboelig.Det finns många åsikter om vad som kommer att hända, allt kan ju människan inte veta, men trots alla invändningar har uppstått allt större enighet om att det inte går att vänta med åtgärder tills det finns entydiga bevis. Då är det för sent. Många är nu förvånade över att en man som Hans Bergström inte inser det utan i stället för att varna för uppvärmningen varnar för dem som förstått faran och vill göra något åt den.
Marie, 10:23, 14 juli 2009. Anmäl
Den mesta koldioxiden i atmosfären kommer från naturen sjäv, hela 720 gigaton, framför allt från havet. , endast 29 gigaton, alltså 3%, tillför människan genom sin förbränning av fosila bränslen. Då måste naturligtvis variationer är naturens egegna utsläpp också påverka klimatet. Eller hur?
Erik Gunnarsson, 22:39, 13 juli 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
