Socialmediokratin
Publicerat 2009-08-08 00:20
Pernilla Ström: Jämtin borde vara arg över tidigare slöseri.
DN Teman i artikeln
Det finns utsagor som är så befängda att man vill avskriva dem som rötmånadshistorier i samma stund de yttrats. Just som vi börjat vågat tro att Socialdemokraterna nyktrat till efter snart fyra decenniers utbildningspolitiska irrfärder i mediokratins och de missriktade egalitetssträvandenas utmarker begår Carin Jämtin, oppositionsborgarråd i Stockholm och dittills ansedd som socialdemokratins coming lady, sin famösa artikel på DN Debatt (28/7).
Där argumenterar hon för att den socialdemokratiska partikongressen framgent ska förbjuda vinster och utdelningar som har genererats inom sektorer finansierade av skattemedel. I en uppföljande kommentar i gårdagens DN skriver hon att valfriheten som friskolorna och vårdföretagen fört med sig är viktig och ska behållas. Men vinsten ska likafullt bort. Resonemanget är därmed lika soppigt som förut.
Privata sjukhus skulle alltså på rent filantropiska grunder uppbåda medel till röntgenutrustningar och magnetkameror. Grundare till friskolor skulle hysta fram pengar till kemisalar och elevdatorer utan en tanke på att någonsin få en krona tillbaka. Välfärdsföretagen skulle drivas av glada, stenrika idealister.
Bara den som städse haft sin försörjning genom Partiet och aldrig behövt bekymra sig över var pengarna som faktiskt ska finansiera välfärden ska komma ifrån, kan så ogenerat blunda för de villkor som är företagandets förutsättningar.
Valfrihet förutsätter utbud. Utbud förutsätter entreprenörer. Entreprenörer vill ha avkastning på insatt arbete och kapital, det vill säga kunna göra vinst. Utan vinst, inga företag. Utan företag ingen valfrihet. Så enkelt och så svårt är det.
Under en period satt jag i styrelsen för ett bolag som arbetade med just friskolor och privat utbildningsverksamhet. Bolaget var välskött och effektivt – ett gott exempel på vilka framgångar som kan uppnås när entusiastiska välfärdspionjärer förenas med ekonomisk kompetens.
Eftersom det är ganska många år sedan jag själv lämnade skolans värld, fascinerades jag av mångfalden. På min tid kunde specialbegåvningar möjligen få gå på bowlinggymnasiet i Nässjö eller skidgymnasiet i Falun. Men den som hade sin håg ställd till matematiken eller önskade en fördjupning av sitt litteraturintresse var hänvisad till den ordinarie gymnasieskolans begränsningar.
Det fanns dock ett problem som oroade en del av mina styrelsekolleger. Skolorna var på sina håll helt enkelt lite för lönsamma, marginalerna lite för goda. Visserligen var skolpengen lika för alla, kommunala liksom privata utförare. Men det skulle, fruktade de, kunna sticka politikerna i ögonen om man visade att det faktiskt gick att tjäna pengar på att driva en skola efter sunda ekonomiska principer.
Mina egna funderingar var andra. Som styrelseledamot var jag självklart glad över resultaträkningen. Som skattebetalare rasade jag dock inombords över vad just dessa siffror också påvisade:
Så mycket misskötsel! Så mycken ekonomisk inkompetens och dilettantmässig ledning! Så mycket slöseri med människor och materiella resurser! Så mycket pengar som runnit i väg under alla år i ett kommunalt ginnungagap av dålig styrning, usel schemaläggning, ineffektivt lokalutnyttjande, katastrofal personalpolitik och trötta rutiner! Så många skattemiljarder förslösade utan att komma vare sig elever, lärare eller kunskapsuppbyggnaden till godo!
Salig Möller måste rotera i sin grav.
För om vi kunde göra såpass goda resultat på vår verksamhet – hur katastrofalt vanskötta hade då inte de offentliga skolorna varit under alla år; denna verksamhet som trots att den arbetade med samma pengar ändå inte lyckades få debet och kredit att gå ihop?
Jämtin är vred över de privata entreprenörernas vinster. Hon borde vredgas över det historiska vanstyret inom de offentliga verksamheterna.
Det var först när privata entreprenörer dök upp som till exempel barnmorskemottagningarna upptäckte att det kunde vara en vits att hålla öppet på kvällar och helger när de blivande mammorna kunde komma och inte bara under kontorstid.
Det var privata initiativ som fick sjukhusledningarna att inse det vanvettiga i att fullutrustade operationssalar stod tomma uppemot 16 timmar per dygn samtidigt som operationsköerna ringlade årslånga till stora samhällsekonomiska kostnader.
Och det är just privata vinstintressen som har fått skolor och andra offentliga verksamheter att lyfta sig i håret, ifrågasätta invanda mönster, ompröva och effektivisera.
Vinsterna uppstår nämligen inte, vilket Jämtin försöker hävda, på verksamhetens eller kvalitetens bekostnad. Det förefaller vara exakt tvärtom. Eleverna trivs bättre – och röstar dessutom med fötterna om de blir missnöjda. Lärarna trivs vanligen bättre – det finns knappast något så demoraliserande och skadligt för arbetsglädjen som att arbeta i en illa styrd organisation. Kunskapsnivån tycks också bli högre, inte lägre. Därtill har friskolorna bidragit till att höja kvaliteten även på de kommunala skolorna; plötsligt har de fått någon att mäta sig med, tävla emot.
Allt detta skulle nu alltså sättas på spel för ideologiska idiosynkrasiers skull.
Carin Jämtin förebådar Socialmediokratins återkomst.
Måtte hon stoppas.
Visar 1-10 av 71. Per sida:
1. Vad är det som skiljer t.ex skolan från ngn annan kommunal angelägenhet så som snöröjning, sophämtning, föräldrakooperativa dagis? Vi betalar inte skatt för skoj skull (undantaget vissa partiledare), utan vill ha en så effektiv verksamhet som möjligt givet de krav som har ställts upp.
2. Hur upprörd blir Jämtin över att snöröjarna som hyrs in gör sig en hacka (dvs vinst) när de utför ett jobb åt kommunen.
3. Själva förutsättningen för att satsa (i detta fall pengar) på något är att det blir en vinst (i detta fall i pengar).
BG, 23:45, 14 augusti 2009. Anmäl
Marie har rätt jag har inte läst alla (69) kommentarer. Jag ville mest gratulera till en bra kolumn.
Även om det bara är en begränsning av vinstuttaget är problematiken den samma. Vad hindrar aktörer att på andra sätt gömma övervinsterna, och varför begränsa detta regelverk till just skolan.
Dessutom tillkommer problem med vad är ett rimligt vinstuttag.
(Roligt att någon reagerar på vad lilla jag har skrivit!)
Gustav, 22:24, 13 augusti 2009. Anmäl
Det var med stor entusiasm jag även läste rapporteringen om en enkät där människor tillfrågats om vad de tycker om privat respektive offentlig vård (DN 6 aug). Det som slår mig mest, som läkare och skattebetalare, är inte enkätresultaten i sig, utan avsaknaden av fakta i målet. Det är förstås av största vikt vad allmänheten (=användare och anhöriga eller potentiella sådana) anser. Men avsaknaden av fakta ger utrymme bara just för tyckande. Detta är för mig tydligt även i övriga debattinlägg som följt efter Carin Jämtins artikel i DN 28/7.
Vilka fakta saknas? Mätresultat från vården! Vården ska, väl integrerad med forskning och utveckling, inte i första hand ge ”nöjda patienter”. Vården bör vara en motor i samhällsapparaten som botar, lindrar, tröstar på sätt som ger samhälleliga och mänskliga vinster. Det rör sig om så viktiga ting som förhindrande av för tidig död, minskat lidande, begränsning av funktionsnedsättningar och att få människor tillbaka på snabbast sätt till studier eller
Magnus Bäcklund, 13:05, 13 augusti 2009. Anmäl
Gustav!Du har missuppfattat Jämtin.Hon vill inte förbjuda vinsuttag bara begränsa dem.Rätt meninslöst att debattera om man inte ens lyssnar på sina meddebattörer.
Marie Lind, 21:02, 12 augusti 2009. Anmäl
En mycket bra kolumn.
Det finns egentligen endast två saker som saknas.
Ponera att man som Jämtin vill förbjuder vinstuttag. Vad skulle då hända? Friskolorna skulle antagligen finnas kvar men vinsterna skulle fifflas bort på annat sätt, t ex genom att hyra ut personalen till skolan till ett lagom överpris och ta ut vinsten ur bolaget som hade personalen, eller så kunde man sälja fina pennor för låt oss säga 10000kr styck. Det enda man har uppnått är att det blir svårare att se hur skattepengarna används.
Vilket leder till följdfrågan; om det inte är tillåtet att ta ut vinst från skattefinansieradverksamhet kan det då vara tillåtet för ett vinstdrivande företag att överhuvud taget sälja till en skattefinansierad verksamhet? Den frågan hade Jämtin gärna fått svara på.
Gustav, 20:43, 12 augusti 2009. Anmäl
sverige måste för att på något vis kunna återkomma som en framstående nation sänka skatterna, Går att sänka skatterna och samtidigt höja kraven på vård skola omsorg, varför skall sverige ha en av världens högsta skatter men inte välfärd, varför skall sverige var världens största bidragsgivare i förhållande till vår BNP, varför skall vi ha sån mängd av myndigheter varav många bara till för sig själva, varför skall de mesta av offentligt vara så innefektivt? Kasta ut de gamla S ideerna och kom in i framtiden
sänk skatterna, 12:49, 12 augusti 2009. Anmäl
Den betygsinflation som råder i privatskolorna går till själva grunden på marknadsekonomin. Höga betyg för en viss privatskolas elever är ett konkurrensmedel. Även nationella prov rättas lokalt. Framtidens privatskoleelever har MVG i allt men tror ändå att London är ett land.
Värdet av samhälleliga värden, 12:33, 12 augusti 2009. Anmäl
Jag förstår inte ditt sätt att resonera, Patrik.Kanske vill du ha tillbaka det gamla klassamhället men för mig är det självklart att skatten ska vara inkomstutjämnande.Har själv i olika perioder av livet tillhört både dem som betalat "för mycket" och "för litet"enligt ditt sätt att se.Har dessutom tillfört samhället en resurs i form av barn som nu arbetar och betalar skatt.Hur ska den värderas?Allt arbete jag la ner på dem var förstås helt oavlönat.Nej vi kan inte räkna som du gör.Alla måste få vissa rättigheter tillgodosedda, vare sig de tjänar mycket, litet eller ingenting alls.Men du tycker kanske att alla de som nu blir utförsäkrade ur sjukkassan ska sitta på gatorna och tigga?Fortsätt förresten, jag är intresserad av att får höra hela din avbrutna fråga.
Marie Lind, 19:05, 11 augusti 2009. Anmäl
Marie (Lind) har i "livets hårda skola" lärt sig "att största delen av skatteinkomsterna inte kommer från privata företagare". Här följer därför första steget i en elementär lektion med övningsuppgift, särskilt anpassad till graduerade från livets hårda skola. Sedan Marie svarat, kommer nästa steg i lektionen.
Om jag minns siffrorna rätt gällde följande för några år sedan: av Sveriges då drygt 8 miljoner invånare fick ca 6 miljoner ut mer i bidrag eller av skattefinansierade nyttigheter än de betalade in i skatt. En miljon gick jämnt ihop, de fick ut lika mycket från skattesystemet som de betalade in. En miljon betalade in mer i skatt än de fick ut. Av dem var emellertid 30% offentliganställda, vars hela inkomst var andra människors skatt. Dessutom var några procent pensionerade f d högavlönade offentliganställda. Kvar blev ca 650.000 människor som betalade mer i skatt än de fick ut och vars inkomster inte var andra människors skatt. Uppgiften till Marie är nu att tala om vad som hän
patrik blom, 12:10, 11 augusti 2009. Anmäl
Marie: Det jag menar, och som Pernilla Ström beskriver i artikeln ovan, är att slöseriet i den offentliga verksamheten ger vinster åt bl.a privata intressen. Pengarna borde istället komma elever och patienter till godo. M.a.o, någon gör redan den 'vinst' som så ivrigt motarbetas.
Nisse Dufva, 10:23, 11 augusti 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
