Vad kan bevisas?
Publicerat 2009-07-24 00:20
Kolumnen: Göran Rosenberg om jakten på det evidensbaserade.
En bevisligen verkningsfull medicin är sockerpiller eller placebo. Studie efter studie visar att sjuka människor som får placebo blir friskare än sjuka människor som inte får någon behandling alls eller, än värre, blir illa behandlade. Placebo må vara kemiskt verkningslöst men den medicinska effekten är verklig och brukar definieras som resultatet av ett samspel mellan läkare och patient där patienten tror på läkaren och därmed på behandlingen. Så definierad är placeboeffekten dokumenterad på så vitt skilda sjukdomstillstånd som diabetes, högt blodtryck, magsår och streptokockinfektioner (placebo kan förstärka effekten av penicillinbehandling). Exakt hur placeboeffekten fungerar och varför vet vi inte, bara att den kan vara lika medicinskt påtaglig som effekten av behandlingar om vilka vi ganska väl vet hur de fungerar och varför.
Slutsatsen är naturligtvis inte att vi lika gärna kan ordinera sockerpiller som riktiga läkemedel, bara att det finns behandlingar där sambandet mellan orsak och verkan inte så lätt låter sig prövas och fastställas, där den medicinska verkan till viss del är resultatet av det specifika, icke allmängiltiga, sambandet mellan en viss läkare och en viss patient i en viss behandlingssituation.
Sökandet efter just allmängiltiga samband är annars en viktig drivkraft inom vetenskapen. Vetenskap är en kunskapsmetod för att genom studier av det specifika nå fram till det allmängiltiga. Vetenskap är konsten att formulera frågor och problem på vilka det är möjligt att finna allmängiltiga (generaliserbara) svar och lösningar. Ju fler specifika och svårkontrollerade omständigheter som påverkar en fråga (exempelvis omständigheterna kring placeboeffektens uppkomst), desto svårare att hitta ett allmängiltigt svar. Till vetenskapens metod hör därför att avgränsa frågorna och problemen, utesluta svårberäkneliga faktorer och omständigheter, reducera den verklighet som ska utforskas till vad som krävs för att allmängiltiga samband ska vara möjliga att upptäcka och formulera.
Det betyder naturligtvis att det finns frågor som inte kan besvaras särskilt väl av vetenskapen. De är helt enkelt alltför bundna till specifika situationer, omständigheter, människor, relationer, eller tills vidare alltför komplicerade, med alltför många och svårberäkneliga faktorer inblandade för att allmängiltiga samband mellan orsak och verkan ska vara möjliga att etablera.
Det hindrar inte att vi på område efter område har börjat kräva vetenskapligt grundade svar också på frågor som inte nödvändigtvis har några. Eller i varje fall på frågor där svaren tidigare ansågs vara så pass beroende av skiftande specifika omständigheter att de inte gick att upphöja till allmängiltiga sanningar.
Av allt fler verksamheter i samhället krävs i alla händelser i dag att de ska vara evidensbaserade, vilket betyder att det ska finnas ett vetenskapligt fastställt samband mellan orsak och verkan, insats och resultat, vilket betyder att verksamheter där sådana samband inte kan fastställas riskerar att dömas ut som onödiga, oseriösa, rent av farliga, i alla händelser ineffektiva och därmed oekonomiska.
På medicinens område har evidensbasering (EBM) på bara något årtionde blivit en officiellt påbjuden överideologi som kommit att genomsyra riktlinjerna, rutinerna och värderingarna inom snart sagt hela sjukvården. Det är inte bara läkemedlen och behandlingarna som numera måste vara evidensbaserade utan också omvårdnaden och rehabiliteringen. Alla insatser inom sjukvården måste i princip vara evidensbaserade. Finns det insatser vars effekter inte så lätt går att generalisera och därmed inte heller evidensbasera, är steget inte långt till uppfattningen att det rör sig om insatser av ett sämre slag. Detta är vad som nyligen har drabbat den psykodynamiska terapin (psykoanalysen), som av Socialstyrelsen har utdömts och nedvärderats till förmån för den kognitiva beteendeterapin (KBT) med bland annat argumentet att den senare är mera evidensbaserad än den förra.
Kravet på evidensbasering är vad som nu också hotar den antroposofiska medicinen, vars verkan sägs bygga på ett samspel mellan mediciner, terapier och patientens egna resurser – med så vitt man kan se goda resultat, eller åtminstone nöjda patienter. Den specifika verkan av just medicinerna (till stor del homeopatiska preparat) är därmed svår att evidensbasera eftersom den sägs vara beroende av behandlingen som helhet (lite som placebo), vilket i sin tur innebär att medicinerna lär komma att förbjudas från årsskiftet och därmed de hittillsvarande behandlingsformerna inom den antroposofiska medicinen.
För en tid sedan noterade jag att regeringen också vill evidensbasera socialpolitiken (”en bevisat effektiv politik på det socialpolitiska området”). För en tid sedan noterade jag att det numera finns evidensbaserad potträning för barn. Häromdagen noterade jag att musikterapin för cancerpatienterna vid Radiumhemmet ska läggas ner, förmodligen i brist på evidensbasering. Vad jag över tiden noterar är framväxten av en ny utopi: evidensbaseringen av livet självt.
Beprövad erfarenhet är en annan metod för att skilja det som fungerar från det som inte gör det.
Beprövad erfarenhet säger mig att det mesta i livet inte går att evidensbasera.
Visar 1-10 av 76. Per sida:
GR ställer den mest avgörande frågan att svara på begripligt, dvs motsägelsefritt.
Ta upp detta ämne på offentliga agendan för sansat reflekterat samtal.i allmänspråkliga termer.
Nils-Erik Forsberg, 12:48, 31 juli 2009. Anmäl
Marie.
Jag har klart sagt vad man förutfattningsfritt har att grunda sig på vilket vem som helst som vill tänka sansat kan konstatera direkt som sant.
Om man inte vill det så baserar man sig på förutfattningar, dsv det man lärt sig och hittar på vilket bl.a. medför mental och finansiell depression.
Nils-Erik Forsberg, 15:12, 30 juli 2009. Anmäl
Ludde!Det var roligt att du tycker om mitt sätt att argumentera.Ett långt livs erfarenhet och kunskapsinhämtning ligger bakom.Skulle gärna velat lära känna dig närmare men orkar inte med så många kontakter.Lider nämligen av utmattningsdepression och hör alltså till dem som Hanne Kjöller på ledarredaktionen gärna angriper.Det var hennes osakliga angrepp som gav mig lust att förklara och försvara mig.Sen började jag också per brev kommentera andra intressanta artiklar och försöker nu lära mig det här med internet.Är fortfarande dålig på att skriva e-mail.Nils-Erik skulle jag gärna vilja fråga vilka förutfattade meningar han anser att jag har.Bo-Göran håller jag med om att det är en viktig artikel Rosenberg skrivit.Synd bara att han gått till personangrepp i stället för att försöka sig på ytterligare förklaringar.Men själv hade jag inga svårigheter att följa med kanske för att jag redan tänkt ungefär så.Allt nytt däremot kan det ju ta tid att sätta sig in i, vilket inte minst många av kom
Marie, 13:38, 30 juli 2009. Anmäl
Dessvärre stöttar naturvetenskaparna och samhällsvetenskaparna varandra för att bevara den evidensrättsliga och därmed egocentriska traditionen. Ingenting tycks riktigt säkert bara sannolikt och statistiskt säkerställbart.
Den mentalt klart begripliga och faktiskt säkra orsaksslutsatsen av medvetenheten om att man finns och lever tillsammans med omgivningen man har runtomkring sig oavsett hur olika det sammanhanget ser ut för tillfallet är borta i upptagenheten av att värna självmedvetenheten (egot). Det faktum att man inte kan se orsakssammanhanget man lever och deltar i viftas bort med argumentet att det man inte kan se finns inte.
Slutsatsen om den osynliga orsaken är motsägelsefri fysikvetnskapens upptäckt om bl.a. energi-massa-ekvivalensen.
Nils-Erik Forsberg, 10:08, 30 juli 2009. Anmäl
Det skulle inte skada med litet mindre struntprat i samhällsvetenskaperna. Det skulle inte heller skada om man inom samhällsvetenskaperna lade litet större ansträngningar på att med fakta belägga sina påståenden.
Ludde, 09:30, 30 juli 2009. Anmäl
Rosenberg sätter fingret på något mycket angeläget. Med evidensraseriet hamnar vi snart i ett postivistsikt paradigm. Auguste Comte tycks åter igen stärka sitt grepp om samhällsvetenskaperna.
För en mer utvecklad kommentar se bloggen Med med vett och vilja.
RogerKn
Lika omöjligt som det är att bevisa och veta allt som sker (verkan) - lika omöjligt är det att bevisa vad för något som orsakar all oräknelig mångfald olika slags verkan.
Det behövs heller inte bevisas allt som sker. Däremot behöver man förstå orsaken om man vill verka inkl tänka fritt och slippa mental alienering.
Nils-Erik Forsberg, 23:14, 29 juli 2009. Anmäl
Johan: Man kan ju i alla fall hoppas att GR läser kommentarerna. :-) Och ... kanske, kanske ... kommer GR i någon senare kolumn att ha tagit intryck ... Man kan i alla fall hoppas.
Ludde, 15:38, 29 juli 2009. Anmäl
Följer med intresse diskussionen till den här kolumnen, men blir lite besviken när jag ser GR's enda kommentar. Istället för att bemöta argumenten och förklara vad det är läsarna inte har lyckats läsa innantill gör han ett personangrepp på sina kritiker.
Tråkigt...
Johan, 14:46, 29 juli 2009. Anmäl
Det är på gott omöjligt att veta och bevisa sambandet mellan orsak och verkan (skeende). Man kan omöjligt veta allt som skett och kommer att ske. Ändå lever vi och har att fatta beslut i avseende att leva bra.
Den klassiska traderade, dvs förutfattade folkutbredda uppfattningen att orsak och verkan är en utvecklingskedja (kasualitet) där orsak antas bli verkan som sedan blir orsak till nästa händelse är obegriplig och medför psykosomatiska besvär. Mentala och fysiska behov tillfredställs inte.
Den avgörande frågan att fokusera på och språkligt besvara begripligt är vilken den faktiska existerande orsaken är som möjliggör för oss människor att fatta beslut, goda som onda, utan att kunna bevisa all slags olika verkan.
Den orsaken är dock inget sockerpiller utan orsaken som möjliggör tanke- och språkverksamhet som är förutfattningsfri och därmed mentalt och fysiskt tillfredställande.
Nils-Erik Forsberg, 08:58, 29 juli 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
