Otydligt ledarskap

Alliansen knappar in på vänsterblocket, visar den senaste Sifo-undersökningen. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet får sammanlagt 51,7 procent, medan regeringspartierna får 43,9 procent. Det innebär att oppositionens försprång har krympt från tio till åtta procentenheter sedan den senaste mätningen.

Men det betyder inte att alliansen har någon anledning att fira. Kristdemokraterna kryper över riksdagsspärren till 5,3 procent, men i övrigt är förändringarna mycket små.

Sommaren brukar vara en lugn period i politiken: regeringen och riksdagsledamöterna tar semester och försvinner från den politiska hetluften. Även statsråd kan behöva vila upp sig och samla kraft inför hösten.

Men med tanke på opinionsläget är det ändå konstigt att regeringen har varit så tillbakadragen under sommarmånaderna. Sommarens spridda debatter och utspel har inte bäddat för en snabb comeback, snarare tvärtom.

Under politikerveckan i Visby var alliansen i stort sett frånvarande. Den enda partiledaren som syntes till var kristdemokraternas Göran Hägglund. De borgerliga partierna höll separata arrangemang på skilda dagar - av samarbetet märktes inte mycket.

Ett utspel fick stor uppmärksamhet: finansminister Anders Borgs (m) förslag om nedskärningar i försvarsbudgeten. Det ledde till ett öppet gräl mellan Borg och försvarsminister Mikael Odenberg (m). Debatten höll i sig under nästan tre veckor innan statsminister Fredrik Reinfeldt yttrade sig, och inte ens då fick väljarna klart besked.

I början av augusti lade moderaten Lennart Hedqvist, ordförande i skatteutskottet, fram ett eget förslag på en finansiering av fastighetsskatten. Samtidigt bereds de två förslag som regeringen har lagt fram. Osäkerheten vad gäller slutresultatet gynnar knappast alliansen.

Efter fastighetsskatten har familjepolitiken seglat upp som en ny potentiell tvistefråga. I fredags kom det fram att skolminister Jan Björklund vill att kommunerna ska bli skyldiga att betala ersättning till föräldrar som drabbas när det saknas platser i barnomsorgen. Moderaterna och centerpartiet är positiva till förslaget. Kristdemokraternas talesman i utbildningspolitiska frågor, Gunilla Tjernberg, är däremot skeptisk.

"En sådan här lag skulle innebära ett hårt ingrepp i det kommunala självstyret," sade hon i Göteborgs-Posten i lördags.

En annan anledning till kd:s motstånd lär vara att Björklunds förslag riskerar att ta resurser från vårdnadsbidraget, som är kristdemokraternas hjärtefråga. Exakt hur familjepolitiken ska utformas, när vårdnadsbidraget och jämställdhetsbonusen ska införas, är ännu inte fastlagt. Men det är uppenbart att det inte kommer att bli helt enkelt att tillfredsställa samtliga partier i alliansen.

För ett år sedan framstod alliansen som enig och tydlig, en kvartett som stod för en attraktiv framtidsvision. Nu verkar regeringspartierna ha så fullt upp med att samordna sina ståndpunkter internt att de inte inser att deras gemensamma ansträngningar också måste synas utåt.

I ett sådant läge räcker det inte för statsminister Fredrik Reinfeldt att hålla ett sommartal om jobbskatteavdraget. Han måste bli synligare - och tydligare.

Reinfeldt varken bör eller kan ta efter Göran Perssons ledarstil. Däremot kan han göra betydligt mer för att förklara och försvara regeringens politik för väljarna. Alliansen behöver inte bara en statsminister som samordnar och delegerar arbetet - utan också en ledare som kan sätta in det dagliga politiska arbetet i ett större sammanhang.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut