Älskade fiende
Publicerat 2009-10-27 00:05
IB-affären: Litteraturens frihet, politikens möjligheter.
DN Teman i artikeln
En begåvad ung man på några och tjugo år läser juridik på Stockholms högskola. Han kommer från en överklassfamilj, har en olycklig tid på internatskola bakom sig men har trätt ut i världen fylld av självförtroende och livslust.
Han älskar att tävla. På internatskolan har han hävdat sig genom idrotten. Han är också intresserad av litteratur, av språk och skrivande, men under de sista åren har han också blivit mer politiskt radikal, i konflikt med sin konservativa familjebakgrund.
Tack vare den verksamhet han bedriver vid sidan om studierna har han kommit i kontakt med en utländsk stormakts ambassad i Stockholm som vill att han ska lämna uppgifter om politiska förhållandena i Sverige.
Han vill inte säga nej eftersom han har nytta av kontakterna. Han samarbetar, men lämnar information som han bedömer som harmlös.
Fram till häromdagen gällde ovanstående beskrivning enbart Olof Palme. I början av femtiotalet hade han täta kontakter med amerikanska ambassaden i Stockholm. Han var internationellt ansvarig i SFS, Sveriges förenade studentkårer, som med amerikanska pengar bedrev en rad biståndsprojekt runtom det krigsdrabbade Europa.
Men vid ett uppmärksammat tillfälle (Se DN 13 januari 2008) blev han ombedd att namnge de svenska studenter som ingått i Clartés delegation på den internationella studentkongressen i Prag 1950.
Palme avböjde inte, men tillgrep en undanglidande manöver. Han namngav bara de mest kända clartéisterna, vars namn amerikanerna lätt kunde ha införskaffat genom att köpa kommunisttidningen Ny Dag.
Sedan Expressens avslöjande i lördags stämmer dock beskrivningen även in på Jan Guillou, som i slutet av sextiotalet samarbetade med den sovjetiska ambassaden i Stockholm. Vilket onekligen kastar ett intressant psykologiskt ljus över den process som gjorde dem till bittra motståndare, IB-affären 1973-1974.
Till en del säger det något om hur unga människor kan påverkas av tidsandan.
Palme, född 1927, hade blivit vuxen precis i slutet av andra världskriget. Han var hårt engagerad för att skapa en ny, icke-stalinistisk studentinternational. Det var därför han till varje pris behövde hjälp av USA – och var villig att ta risker för att få detta stöd.
Guillou, född 1944, blev politisk medveten under den vänstervåg som rullade över världen under andra hälften av sextiotalet. Han säger att motivet bakom hans KGB-kontakter var journalistiskt, och det låter sannolikt.
Naturligtvis är det långt mer graverande att ge sig i lag med en diktaturstats säkerhetstjänst än att som Palme kohandla med en demokrati. Man kan förstå den senares ilska under IB-affären om han kände till detta. Men i båda fallen finns ett ungdomligt övermod, en tro på den egna förmågan att styra dagordningen.
Konflikten mellan Palme och Guillou handlar också om skillnaden mellan journalistik och politik. Trots likheterna mellan de två unga männen valde de helt olika banor. Palme blev en litterär politiker, det vill säga han använde språket för att förverkliga sina politiska ideal. Guillou blev en politisk litteratör som använde språket för att kritisera makthavare.
Kanske är det därför konflikten dem emellan blev så hård. Guillou påminde Palme om att han valt bort litteraturens frihet. Och Palme påminde Guillou om att han valt bort ansvaret, möjligheten att förändra samhället på ett mer bestående sätt.
Under IB-affären beskrev Guillou Palme som en ”psykologisk gåta”, en Dr Jekyll och Mr Hyde, därför att denne försvarade de hemliga kontakterna med den amerikanska underrättelsetjänsten. Men var det enbart menat som klander, givet vad vi i dag vet om Jan Guillou? Hans romaner om Arn och Hamilton cirklar konstant kring frågan om det är rätt att låta ändamålen helga medlen (svaret är för det mesta ja).
Palme i sin tur anklagade Guillou (och Peter Bratt) för att ha för mycket fantasi och ha förläst sig på indianböcker. Men var detta enbart menat som kritik från en man som hämtade inspiration i ”De tre musketörerna” när han skulle skriva politiska tal? Ingen svensk statminister har stått skönlitteraturen och poesin så nära som Olof Palme.
Henrik Berggren arbetar på en biografi över Olof Palme som utkommer nästa höst.
Henrik Berggren
Visar 1-9 av 9. Per sida:
Palme inte Guillou // Helt rätt för Palme var en svensk politiker. En politiker som hade att sätta DEMOKRATIN överst på dagordningen. Att en röd rebell söker en identitet är en sak men när en ledande politiker i Sveriges största parti sätter DEMOKRATIN på undantag har vi hamnat på vägen mot Totalitär. Och hur svårt DEMOKRATIN skadades kan inte klarläggas förrän förräderiet mot DEMOKRATIN – IB och Sapo – offentliggjorts. Något som kanske inte är möjligt idag med allt som makulerats under årens gång. Så Sverige politiska historia kommer för alltid att leva med ett svart hål. // En DEMOKRATI som i Sverige skadesköts närsocialisterna kidnappade Facket och det skapades en asymmetriskt politiskt demokrati. En demokrati med en stor spelare och många små där den stora enkelt kunde manipulera bland de små när makten hotades. // Och resultatet blev ett land där välfärden blev tärande och inte närande och den varma offentliga sektorn förvandlades till den kalla ofantliga.
Per Holmlund, 13:02, 28 oktober 2009. Anmäl
Palme som varit död i 20 år blir huvudnyhet samtidigt som DN cencurerar kommentarer om pågående bilbränder. Manifest senilitet.
Erik Blatte, 21:19, 27 oktober 2009. Anmäl
Man kan ju fråga sig om inte IB-uppgifterna planterades hos JG, PG och HI. Det är kanske inte helt otroligt att HI blivit IB-anställd eftersom han hade rätt kontakter i journalistkretsar (kompis med JG). Det fanns säkerligen möjlighet för KGB att utöva visst inflytande inne i IB och att sedan söka efter lämpliga mål, där JG kanske helt ovetande blev ett, och därför kan jag tänka mig att KGB medverkade till att HI blev anställd av IB för att sedan avvakta och se om bubblan skulle spricka. I ett sådant perspektiv var kanske JGs KGB-engagemang enbart en form av utvärdeering av JG, om han inte hållit måttet kanske inte IB kunnat avslöjas...
Funderare, 20:58, 27 oktober 2009. Anmäl
Ja du HB, dina kremlologiska analyser av svensk 70-talspolitik är allt mer läsvärda än dina påhopp på högskolerektorer som inte avskedar folk utan lagligt stöd.
425, 20:36, 27 oktober 2009. Anmäl
Men vietnamkommunisterna tyckte han om.
LJ, 14:57, 27 oktober 2009. Anmäl
Palme var brinnande antikommunist och aldrig landsförrädare.
Palme inte Guillou, 12:02, 27 oktober 2009. Anmäl
Kleta nu inte Guillou på Palme. De var inte lika kålsupare!
Det är inte att vad Guillou visste som var det viktiga för Sovjet. Det var vad han skrev, att han tog ståndpunkter som låg nära Sovjets. Och det gjorde han ju t ex om Israel och om Irak. Genom att sprida det "röda blockets" propganda som sin och genom att på alla sätt förringa och sprida fördumningsrykten om SÄPO, Palme osv hjälpte han oxå Sovjet.
De som vill veta hur journalister hjälpte Sovjet kan t ex läsa Arthur Koestlers Pil i det blå. Där beskriver han ,hur han som agent för Sovjet arbetade i tyska tidningar. Så metoden att ha progandister inom journalitkåren användes flitigt av Sovjet.Guillou var uppenbarligen en av dem. IB-affären kan Sovjet för övrigt ha gett honom. Då skulle han ju bli hjälte och då skulle han få många beundrare i journalistkåren. Därmed skulle Sovjets budskap spridas lättare.
Frihetbästating, 10:21, 27 oktober 2009. Anmäl
Verkar vara en rimlig analys. Och glöm inte att lägga till att båda personerna på ett flertal punkter också var hycklare.
Terje Dahl, 08:39, 27 oktober 2009. Anmäl
tänk om boken om Palme presenterar honom som den europé han var med den bildning som svenska politiker saknar och som måste ha gjort den politiska karriären till en ökenvandring.
Hans mest hängivna anhängare finns i Frankrike. I alla yrkesgrupper men särskilt från dem med nordafrikanskt ursprung som aldrig glömt hans kamp mot kolonialismen.
Ska man skriva om Palme finns hans odödlighet i den icke-engelskspråkliga delen av Europa. Det glömmer ofta dessa av den angloamerikanska världen fixerade svenskar.
Palme den siste svenske europén.
europé, 08:15, 27 oktober 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
