Barnfattigdom: I vems ögon?
Publicerat 2009-07-31 00:20
Signerat - Håkan Boström.
Expressen har under veckan tagit upp barnfattigdom i Sverige i ett antal artiklar. Det handlar om barn till föräldrar som är beroende av socialbidrag eller i vissa fall socialförsäkringsstöd. Vi får bland annat bekanta oss med en familj som inte har råd att lämna staden under sommaren, utan får tillbringa semestern hemma på gården.
I ett annat fall handlar det om en kille som inte har råd att köpa kompisarnas märkeskläder. Familjen får i stället handla på rea och second hand. När jag läste detta socialreportage anno 2009 kunde jag inte låta bli att reflektera över min egen uppväxt under sent 1980-tal och tidigt 1990-tal. Det är inte särskilt långt tillbaka i tiden.
Några märkeskläder var det inte tal om. Man fick ärva syskon eller kusiner. Ingen brydde sig om det.
Somrarna tillbringade de flesta ungar i stan – om de inte råkade ha släktingar på landet. Sommarstuga var sällsynt, utlandssemestrar förekom knappt. Det var lika sällsynt att föräldrar skjutsade runt sina barn på diverse aktiviteter.
Vi fick sysselsätta oss själva – och det gjorde vi. Vi byggde kojor, lekte kurragömma, spelade fotboll eller landbandy på någon bakgård. Vi hade för det mesta väldigt skoj. Jag har helt enkelt svårt att ta till mig Expressens bild av fattigdomen i dagens Sverige.
Socialbidragsnivån ska täcka alla nödvändiga kostnader. Sjuka och barnfamiljer kan få extra stöd. Det är på alla sätt rimligt. Men är det rimligt att socialbidragsnivån ska garantera något slags medelstandard? Att alla ska ha råd med ungefär samma saker? Det är svårare att se.
Alla barn har rätt att få sina grundläggande materiella behov tillfredsställda – samt chansen att skapa sig ett annat liv i vuxen ålder. Ur ett medelklassperspektiv kan det kanske tyckas torftigt att inte ha råd med dyra märkeskläder eller att inte kunna åka på utlandssemester. Men det ligger inte så lite i betraktarens öga.
Det kommer alltid att finnas andra med rikare, vackrare och mer framgångsrika föräldrar. Att ständigt jämföra sig med dem är ett säkert sätt att känna sig fattig.
Håkan Boström
Visar 1-10 av 14. Per sida:
När jag gick i skolan (vilket var i ett annat land) hade jag en klasskompis som inte utmärkte sig annat än att han hade rika föräldrar. En gång försökte han skytta om hur mycket mera hans föräldrar kan köpa. Då sa jag att det var synt att han föräldar kunde inte köpa honom mera hjärna för att han skulle få bättre betyg. Vi hade aldrig diskution om vem är rik/fattig efter.
Ge till barn möjligheter att utmärka sig genom skolarbete(betyg) eller fritidsverksamhet, och det blir mindre viktigt för dem vem har vilka kläder.
Maria, 17:57, 3 augusti 2009. Anmäl
Fattigdom som det är deffinierat är ett relativt begrepp. Om medelsvensson tjänade 10 miljoner om året så skulle familjen med 5 miljoner i årsinkomst vara fattig. Släpp detta intetsägande begrepp och gör en ordentlig översyn av skattesystem, socialbidragssystem samt bidragssystem. Det måste vara skillnad mellan den som gör rätt för sig och den som inte gör det men samtidigt så måste barn i utsatta familjer stöttas. Ta ett helhetsgrepp det har inte gjorts på åtminstone 40 år så det är hög tid.
Sstefan NEK, 09:28, 3 augusti 2009. Anmäl
Jag är en av dem som lever i total misär. Högutbildad, Magisterexamen men med en allvarlig kronisk sjukdom. Jag har en sjukpenning som är så låg att jag måste söka försörjningsstöd för att komma upp i existensminimum varje månad. Normen ska räcka till ALLT utöver hyra och el om man har tur. Jag har ca 200kr i veckan som ska räcka till allt, mat, kläder, hygien, försäkringar, räkningar, telefon, internet, tv.licens etc, jag svälter. Snälla grannar hänger matkassar på min dörr. Skänker mig gamla kläder. Många väljer att inte se fattigdomen som finns i Sverige.
Någon skrev om arbetsfria inkomster men det framgick inte klart vad som menades.Själv har jag också inkomster som jag inte behöver arbeta för, nämligen räntor och utdelningar på kapital, som jag fått ärva.Fast det finns ju förstås de som får mycket mer.Klagar dock inte.
Marie Lind, 13:06, 2 augusti 2009. Anmäl
Jag har också svårt att ta till mig Expressens artiklar om fattigdomen. Särskilt den där det sas att ett av barnen inte hade råd att få sin astmamedicin. OM existensminimum underskrids, så finns socialhjälp där medicinkostnad läggs på behovet. ALLA barn har inte märkeskläder och ALLA barn reser inte utomlands på sommaren. Expressen skäller vid fel träd. Många barn har värre än de i artiklarna.
har en kompis som gnäller över hur dålig a-kassan är och han inte har råd att äta,men 2 dagstidningar,cigg 1pkt/dag,besök systembolaget varje vecka det kan man ju inte vara utan,så dessa fattiga familjer skulle man vilja redovisa ekonomin.
anton, 20:34, 31 juli 2009. Anmäl
Jag håller i stort med dig Håkan.
En väsentlig del av ditt resonemang haltar dock.
När du var liten var de flesta ungar kvar i sta'n sa du. Ni byggde kojor och gud vet allt.
Numera åker åtskilliga barn på utlandssemestrar etc., utom de som inte har råd, alltså de som är på samma nivå som du när du var ung. Skillnaden är att dessa numera är så få, så det finns inte många kvar i sta'n att leka kurragömma med. Tråkigt. Det här är ett av många exempel på när stora ekonomiska klyftor, snarare än absolut nivå, skapar utanförskap.
Ingemar Gråsjö, 16:32, 31 juli 2009. Anmäl
Kalla inte dessa barn för fattiga, hur många barn har föräldrar som levere gott på arbetsfria inkomster? Denna stora arbetsbefriade grupp är den nya adeln, och i stället för att önka ungarna kräv av föräldrarna en ärlig arbetsinsats så kommer märkeskläderna att ingå i garderoben.
Lillan, 11:36, 31 juli 2009. Anmäl
Man kan inte komma ifrån att en del får en bättre start i livet än andra och därmed lättare att klara sig och förverkliga sina ambitioner och anlag.Det är också vetenskapligt bevisat att uppväxtmiljön och förhållandet till föräldrarna och andra viktiga anknytningspersoner präglar en människa så att förutsättningarna för att klara sig i livet påverkas.Men många har ett behov av att rättfärdiga sina egna privilegier.Som Åsa Moberg skriver i sin bok Lustpunkten:"Ju mer pengar folk har, desto mer fundamentalistiska tenderar de att vara i sina försök att förklara att det är deras personliga kvaliteter som gett dem rikedom."
Lind Marie, 10:28, 31 juli 2009. Anmäl
Håkan Boström har delvis rätt i det han skriver. Själv växte jag upp på 60-talet och pappa jobbade för att vi skulle ha mat för dagen. Pengarna räckte inte till utlandsresor el. märkeskläder. Men - personligen tycker jag det är dags att ifrågasätta barnbidraget. Jag har själv fått frågan på banken ang. barnbidraget: Använder du det? Underförstått att jag som så många andra skulle låta det gå in orört på ett sparkonto till barnen. Det är helt enkelt inte rätt att samhället ska sponsra sparande till rika människor. Barnbidraget borde vara behovsprövat.
60-talist, 10:12, 31 juli 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
