Beröringsskräck
Publicerat 2009-10-24 00:05
Kolumnen: Lena Andersson om att sälja ut frihetliga värden.
DN Teman i artikeln
I måndags var det en runa i den här tidningen över Mohammed Knut Bernström, avliden vid 89 års ålder i Marocko. Bernström var diplomat, muslimsk konvertit och har översatt Koranen till svenska. Det stod att Bernström ansåg att språket är nyckeln till kulturen och gärna citerade ett arabiskt ordstäv: ”En nation är dess kultur. Förlorar den kulturen förlorar den sig själv.”
Det är märkligt hur oförargligt sådant låter när det sägs om arabisk kultur, eller över huvud taget om andra kulturer än den egna. Men är det någon reell skillnad? Hur menade Bernström att en nation förlorar sin kultur? Genom att folket förlorar kontakten med kulturarvet och konsthistorien, eller genom påverkan från kulturella influenser som förändrar samhällsnormerna?
Jag vet inte, men Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna är inne på samma linje måste man säga. Dock utan att åtnjuta respekt, som den bildade konvertiten i Marocko.
Alla föreställningar om monokulturella, enhetliga, maniskt kulturbevarande samhällen är skrämmande. De blir likriktade och självbelåtna. Utan influenser följer andlig inavel och förtorkning. Men alla influenser är inte av godo och ett samhälle måste hålla diskussionen levande om sin egen förändring.
Åtskilligt har i ett hysteriskt tonläge sagts om Jimmie Åkessons artikel i veckan. Problemet är att han har rätt på en punkt. Att det svenska samhället har påverkats av islam de senaste tjugo åren kan man tycka är bra eller dåligt eller både och, men sant är det.
Delar av sakinnehållet i artikeln om Sveriges utveckling har inte tillbakavisats, men mötts med total beröringsskräck. Det gäller önskemål om särlagstiftning och segregerad simundervisning, att badhusen ska erbjuda separata tider för män och kvinnor på grund av islams uppdelning mellan könen, det indragna fläskköttet på förskolor i Malmö, dödshot mot konstnärer som driver med religiösa symboler.
Att dessa företeelser i olika grad är eller kan uppfattas som problematiska borde inte vara svårt att se. Det upphör inte att vara så för att en person vars ideologi är misshaglig yttrar det. Och de tolkningar av islam som gett upphov till företeelserna är också rätt misshagliga.
Barockt blir det när Maud Olofsson debatterar i morgon-tv (SVT 20/10) och låter Åkesson vara den som försvarar kvinnans rättigheter och gemensamma lagar för alla medborgare. Olofsson fräser att vi självklart inte kan ha sharialagar i Sverige. Ingenting är självklart i en pluralistisk demokrati, allt kan vara föremål för långsam förändring, det är vad man har demokratin till.
Vi är illa ute om det är Sverigedemokraterna – verkande i en idétradition där kvinnlig frigörelse knappast har stått högt på dagordningen – som ska föra upplysningens och den vardagliga jämställdhetens talan, medan förment upplysta representanter för medier, forskarsamhälle och politik inte klarar att sortera bland argumenten, utan med sin tystnad säljer ut frihetliga värden och låtsas att alla är överens om dem, enbart för att visa hur mycket de är emot SD.
Reaktionen på de populistiska partierna i Europa är ofta så här känslomässig. När de talar om exempelvis islamiseringen av Europa och radikaliseringen av islam får man aldrig klart för sig om de ska hålla tyst för att de har fel i sak eller för att de har rätt i sak. Det som rör andra folkgrupper än den egna får helt enkelt aldrig vara ett bekymmer även om det råkar vara det. Då måste bekymrets rot av artighetsskäl förläggas hos den egna gruppens attityder, aldrig hos minoriteten. Det kan vara rätt för att undvika splittring och att utsatta grupper känner sig ovälkomna i sitt eget land, men det främjar inte en rimlig diskussion om samhällets förändring.
För egen del vill jag inte att någon konservativ religions idéer rörande förhållandet mellan könen, beträffande hädelse och Guds roll i samhället, ska påverka de liberala normer Sverige mödosamt har skapat åt sig. Det kan inte hjälpas ifall Jimmie Åkesson tycker samma sak. Viktigare är att inte svika de människor som flytt från religiöst förtryck, genom att bagatellisera utövandet av värderingar som ligger till grund för förtrycket och kalla det tolerans, tradition och varm religiositet.
Det blir allt vanligare att betrakta muslimer som en folkgrupp, vilket Sverigedemokraterna, det officiella Sverige och en del muslimer tycks göra. Men religion är något man väljer. Till gruppen muslimer räknas i Sverige även människor som inte tror på Gud och sådana som ägnar sitt liv åt att bekämpa islam.
Att etnifiera religioner leder fel men passar behoven hos nationalister, välvilliga kulturrelativister och den trubbiga statistiken. Det är också utmärkt för den som vill freda sin lära från kritik och kalla kritiken rasism.
Visar 1-10 av 54. Per sida:
@Ganges
Det som absolut måste kritiseras och problematiseras är definitivt de för självklart tagna västerländska perspektivet och universialitetsanspråken! Ja, just vårt samhällsbygge! En demokrati värd namnet borde konstant omformulera sig själv utifrån en ständig dialog motsvarande den föränderliga process som all kultur faktiskt är! Vill du stå upp för mänskliga rättigheter så måste du först och främst kliva av dina egna höga hästar och våga se dig själv utifrån andras perspektiv! Och herregud, lite maktperspektiv i analysen av samhället skulle inte skada! Vilka har tolkningsföreträde och varför får just dessa komma till tals? Och kom inte med det där PK-etablissemangsdravlet! Att det spelar SD rätt i händerna torde vara en väckarklocka om någon!
Jonas, 23:19, 26 oktober 2009. Anmäl
Jonas: Är du säker på att det du tycker är det som är rätt? Är du säker på att de liberalindividualistiska föreställningarna som ligger till grund för vårt samhällsbygge är de som ska kritiseras?
Ganges, 21:58, 26 oktober 2009. Anmäl
Bra artikel! Det handlar egentligen inte om invandring eller religion i sig tycker jag. Det handlar (1) om att hitta vägar att bryta utanförskap och segregering, samt (2) att vår hårt tillkämpade demokrati och syn på hur samhället bör fungera (även om det inte alltid gör det) inte får vackla. Aldrig att jag exempelvis skulle acceptera att min kommunala simhall började med separata öppettider för män och kvinnor bara för att en religiös grupp begär detta. Sådana bakåtsträvande särintressen får inte ta överhanden. Religion i hemmet och i slutna sällskap säger jag inget om. Men hyr simhallen och gör hur ni vill i så fall... Bara ett konkret exempel (av många möjliga).
Bamse grill, 12:35, 26 oktober 2009. Anmäl
Lena!
Du är som alltid modig, klok och klarsynt. Tack och lov att du orkar.
Marie-Louise
Marie-Louise Frygner, 09:14, 26 oktober 2009. Anmäl
Förträffligt! Berömmen kan aldrig bli för många. Hoppas du inte blir stenad.
TusenTack, 22:22, 25 oktober 2009. Anmäl
Att berömma ska det självklart vara d.v.s. att med stolthet omtala!
Tomas F, 19:04, 25 oktober 2009. Anmäl
Att beröma journalister idag för insikter som borde varit uppenbara för flera år sedan är aningen patetiskt. Insikten är dock positiv även om den kommer sent.
Insikten om problematiken återfinns också över hela det politiska fältet där sakfrågorna och inte vem som framför dessa är det viktigaste. Det politiska etablissemangets frenetiska försök att idiotförklara budbärarna och de som försöker ställa de kritiska frågorna kommer att äventyra vår frihet och demokratiska framtid. De som vill se Sverige som en teokrati under sharialagar är de som skall ifrågasättas och inte vi som vill bevara vår demokratiska rättsstat, tyvärr ett faktum som våra s.k. folkvalda har svårt att förlika sig med!
Tomas F, 18:58, 25 oktober 2009. Anmäl
Lenas artikel är något så ovanligt som ett exempel på en nyanserad debatt om invandringen i Sverige. Att det existerar en muslimsk påverkan betyder inte att vi inte ska tillåta invandring för troende muslimer eller anklaga dem som grupp för att vara mer kriminella än kristna. I en nyanserad debatt vågar man prata om just det Lena tar upp, att vår vardag påverkas långsamt av muslimska värderingar och särskilt bland barn och ungdomar. Att inte våga ta upp den påverkan till diskussion är att hjälpa SD till makten.
Christine, 16:27, 25 oktober 2009. Anmäl
Allt är egentligen så enkelt: Om något/några av riksdagspartierna verkligen försökte rätta till den totalt havererade invandringspolitiken och såg till att våra lagar och bestämmelser efterlevs drar de undan mattan under SD.
När debatten blir riktigt öppen och politikerna vågar redovisa kostnader och täppa igen kryphålen behövs inte SD längre.
Men som det är nu behövs SD för att röra om och öppna upp. Och sverigedemokrater ska väl inte klä skott för sina föregångare - lika lite som S, V och C för sina lik i garderoben.
Läs BRÅ:s skrifter och bilda en egen uppfattning! Se vad som händer överallt omkring oss idag! Lita inte på andrahandsuppgifter - sök själv fakta!
Jag är varken rasist eller rädd för främlingar - men inte heller dum!
Maja, 15:43, 25 oktober 2009. Anmäl
Tack Lena ,
för en mycket klar och tydlig argumentering och belysning av ett mycket infekterat och glödande hett ämne!
Som du kanske märker om du läser dessa kommentarer, så kommer stenarna nu flygande från båda håll!
Tack för att har modet att försvara både förnuftet och svårvunna mänskliga fri och
rättigheter !
Frågan är bara om fler som borde stå upp som du, vågar eller om denna debatt ska förbli i SDs händer.
Det vore tragiskt .
Christer Fredriksson, 14:33, 25 oktober 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
