Extrapris: Bästa ekonomen inte alltid ekonom.
Publicerat 2009-10-13 00:10
Signerat – Rikard Westerberg.
I jakten på finanskrisens syndabockar har bankdirektörer legat risigt till med ekonomkåren på en god andraplats. Vad ska vi egentligen ha dem till när de inte ens lyckades förutse den största ekonomiska krisen på ett sekel, undrar många.
Ekonomerna får delvis skylla sig själva, menar professorn i nationalekonomi Lars Calmfors i det senaste numret av tidningen Axess. Vetenskapen har blivit alltmer teoretiserad och matematisk på bekostnad av forskning kring de stora samhällsfrågorna. Han efterlyser bland annat mer ekonomisk historia på schemat.
Hear hear. Dagens ekonomstudenter är långt mer tränade i redovisning, marknadsföring och avancerad finansiell analys än ekonomisk politik och historia. Synd, eftersom människan tenderar att upprepa sina misstag.
Måndagens tillkännagivande av Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfreds Nobels minne får därför ses som ett steg i rätt riktning. Den mest uppmärksammade av de två pristagarna, statsvetaren Elinor Ostrom, har ägnat sitt liv åt samhällsnära, empirisk forskning med fältstudier världen över kombinerat med laboratorieexperiment.
Ostroms forskning säger att gemensamt ägda egendomar som vattendrag kan förvaltas på ett hållbart sätt om användarna själva är aktivt delaktiga i utformandet och efterlevnaden av regler kring egendomens brukande. Biståndsvärlden är fylld av exempel på hur en utomstående part genom att inte ta hänsyn till lokala brukares roll försämrat förvaltningen av samfälligheter.
Den andre pristagaren, ekonomen Oliver Williamson, är mer av en teoretiker men har bidragit med kunskap om varför vissa företag av effektivitetsskäl hellre löser problem internt än på marknaden.
Att en statsvetare och en ekonom delar på priset är inget fel. Tvärtom så visar det att lösningen på samhällsekonomiska problem ofta måste sökas utanför den ekonomiska vetenskapen.
Visar 1-10 av 10. Per sida:
Den mest fundamentala obalansen är den mellan arbete och kapital. Allt fler varor kan produceras men arbetet betalas inte mer i lön, i USA har realönerna t.o.m. sjunkit . Men någon måste ju konsumera allt som produceras för att det fortfarande ska vara möjligt att göra vinster. Hur har då kapitalismen hanterat denna klassiska motsägelse? Jo, genom att blåsa upp jättelika lånebubblor. Arbetarna får inte högre löner men väl nya lån för att kunna fortsätta konsumera. Konstgjord efterfrågan har länge pumpats in i systemet. Det är den bubblan som nu brustit och orsakat finanskrisen.
Marie Lind, 11:34, 17 oktober 2009. Anmäl
PS. Vänta dig inte för mycket av Börsens tio budord, Patrik! Smart sätt att göra reklam dock....
DS, 16:30, 16 oktober 2009. Anmäl
Varför inte försöka skaffa ett lite vidare perspektiv och läsa något av Marx också? Eller åtminstone den bok som jag läste i min utbildning och som, vill jag minnas, hette: NATIONALEKONOMI I MARX ANDA .Men blanda nu inte ihop honom med länder som Sovjetunionen eller Kina! Länder vars utveckling han inte alls kunnat påverka. Men det har ni väl redan lyckats lista ut?
Frågvisa Anna, 16:24, 16 oktober 2009. Anmäl
@Per Holmlund, Mycket trevligt att höra, ska skaffa din bok och läsa den.
patrik blom, 20:35, 14 oktober 2009. Anmäl
Patrik Blom, det finns fler som på sidan om läste Ekonomisk Historia. Själv blev det vid sidan om mattematikstudierna som ingick som ett komplement till ekonomistudierna. Något som kanske kan förklara skillnader i förståelsen av hur kriser formas.
Per Holmlund, 02:10, 14 oktober 2009. Anmäl
Ja kanske skulle vi göra så med allt av värde och vikt för oss? Låta alla var med och avgöra hur vår gemensamma jord ska förvaltas? Vem har egentligen bestämt att bara ett fåtal ska äga och därmed bestämma över våra gemensamma tillgångar dvs. allt som jorden givit oss....? Är det inte dags nu att demokratisera även ekonomi?
Frågvisa Anna, 21:50, 13 oktober 2009. Anmäl
Vilka förnumstigheter! Och på vilket sätt har pristagarnas banbrytande forskningsrön förbättrat världen en ena millimeter? Nä, dela ut tio pris till eller vad det nu behövs för att det skall bli jämt femtio, och vig sedan det pinsamma ekonomipriset till den eviga vilan.
Bolibompa, 21:27, 13 oktober 2009. Anmäl
Sorry, jag borde gett Westerberg mer credit än jag gjorde i mitt förra inlägg.
Westerbergs insats är större än att bara föra fram Calmfors argument. Rätt ska vara rätt.
patrik blom, 20:44, 13 oktober 2009. Anmäl
Som en av gårdagens ekonomistudenter, som frivilligt valde till att läsa ekonomisk historia, gläder jag mig åt att Westerberg för ut Calmfors argumentation för detta ämne till en något bredare publik, inkl t ex utbildningspolitiker och -myndigheter. Ekonomiskhistorisk kunskap ökar förståelsen av den egna verksamheten och de för tillfället rådande betingelserna, och är i viss mån en vaccination mot de tankemässiga modeflugor Per Holmlund nämner.
patrik blom, 15:35, 13 oktober 2009. Anmäl
Jag hade inte en aaaaning ! Det är bara leta så hittar man förklaringar till och varningar. Problemet kanske delvis medier som hellre slickar än slåss . // ... även när vi går in i nästa fas, 2000-talets krishantering... Sid 69 …På 1970-talet var socialisering av ägandet ledstjärnan, 1980-talet japaniseringen och den japanska företagsledarstilen, 1990-talet amerikaniseringen där börsen var lösningen och nu, 2003, står vi inför 2000-talet då krishantering kan bli mode. Sid 66 … I dag (2003) har vi en situation där många oroas av den ekonomiska verklighet som vi har upplevt det senaste decenniet och som avspeglats i företagens handlande och förändrade värderingssystem i samhället. Sid 64 … En sådan utveckling kan leda till kraftiga lågkonjunkturer då en nedgång kan komma att få ett globalt genomslag. Vi får en test på det när den konjunkturuppgång som vi nu (2003) förväntar oss om något år bryter ned. Sid 240 Börsens tio Budord, Holmlund, 2003.
Per Holmlund, 14:21, 13 oktober 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
