Trond Sefastsson
Hjälte och mutkolv
Publicerat 2009-11-25 00:05
Korruption: Otillbörliga ersättningar inte bara en yrkesetisk fråga.
Trond Sefastsson
- Tidigare artiklar
- Sefastssondomen: Inget bidrag till debatten om journalistisk korruption
- Sefastsson friad från mutbrott
- Fallet Sefastsson upp i hovrätten
- Åklagaren överklagar Sefastssondom
- Sefastsson överklagar mutdom
- Scherman: Trondgate skadade inte TV4
- Sefastsson skrev inget kvitto
- Sefastsson gav sin version i rätten
- Känd journalist inför rätta
- Sefastsson åtalas för mutbrott
I morgon delas Stora journalistpriset ut på Operan. Samma dag infinner sig Trond Sefastsson i Svea hovrätt som åtalad för mutbrott och bokföringsbrott. Det blir den sjätte och sannolikt sista förhandlingsdagen.
För åtta år sedan var Sefastsson en av de stolta mottagarna av Stora journalistpriset. Reportaget i TV 4:s ”Kalla Fakta” om ett mord på restaurang Brother Tuck hade lett till att den livstidsdömde Yasser Askar beviljades resning och sedan friades.
Sefastsson blev prisad och hyllad. Han bidrog till att ge journalistyrket glans. Så nog är det en ironi att högtidligheterna på Operan i år sammanfaller i tiden med en rättegång där åklagaren ägnar stor möda åt att leda i bevis att han skadat allmänhetens förtroende för en fri och självständig journalistik.
Uppgång och fall. Högt och lågt. Sådant brukar vara stoff för berättelser. Men jämfört med när fallet togs upp i Stockholms tingsrätt för ett år sedan har det inte skrivits mycket denna gång. Det är synd, för fallet rymmer en hel del intressanta frågor om yrkesetik, mutbrott och det journalistiska uppdragets art.
En kärnfråga är naturligtvis vilka handlingar Trond Sefastsson faktiskt har begått. För att kunna besvara den måste man börja från början.
Alltså: Trond Sefastsson var en av landets mest ansedda grävande journalister. Han var också utbildad jurist. Den kompetensen hade han nytta av som researcher på TV 4 och när han gjorde sina reportage. Han hade egen firma och åtog sig juridiska uppdrag även från andra håll.
Många ville ha hans hjälp. En familj som kontaktade honom vägrade att acceptera ett nej. Fadern var dömd för omfattande narkotikasmuggling men oskyldig enligt familjen. Efter att ha gjort en del efterforskningar fick Sefastsson 6.000 kronor insatta på sitt konto och 400.000 kronor kontant. Sonen, som var den pådrivande, hävdar att uppdraget var att göra ett reportage
i TV 4. Själv hävdar Sefastsson att pengarna var betalning för arbete som han utfört som jurist. Tingsrätten ansåg den åtalade skyldig till mutbrott och bokföringsbrott. Det blev villkorlig dom och de 406.000 kronorna ansågs förverkade.
Vilken bedömning hovrätten gör vet vi ännu inte. Det kan bland annat komma att hänga på hur domstolen ser på Sefastssons förhållande till TV 4. Han var inte heltidsanställd och heller inte en vanlig frilansare utan någonting där emellan. Hur nära relationen bedöms ha varit är avgörande eftersom mutbrott handlar om att någon har en maktposition och missbrukar denna.
Sanningen om vem som sagt vad går kanske aldrig att få fram. Ord står mot ord. I förhören med Sefastsson framträder dock bilden av en gråzon, av ett utrymme för tolkningar som båda parter lämnat öppet:
”På samma sätt som de hade en närmast religiös tro att pappan var oskyldig, kom de att få en liknande religiös föreställning att jag var den Messias som skulle kunna hjälpa dem.”
Enligt förundersökningsprotokollet replikerade åklagaren:
”Mm, och det här har inget med medieuppmärksamhet att göra överhuvudtaget?”
”Nej”, svarade Sefastsson.
Kan en jurist och journalist vara så naiv? Inte troligt. Det som gjort honom till ”Messias” var inte hans förmåga som juridisk konsult. Familjen ville till varje pris få fadern fri. Sefastsson hade redan en gång gjort reportage som lett till resning och friande. Därför var han deras man. Han kunde göra mirakel och förväntades göra det på nytt.
Vi journalister ser oss gärna som den tredje statsmakten. Självbilden är att vi tjänar medborgarna genom att granska den verkställande och lagstiftande makten. Är det då en uppgift för statliga åklagare att försvara allmänhetens tilltro till journalistkåren?
Inte i normalfallet. Kampen mot dålig journalistik och slapp yrkesmoral måste föras på varje redaktion, varje dag. Urtypen av mutbrott är att en offentlig ämbetsman tar emot pengar från en givare med visa intressen. Men det är ett samhälleligt ont även att privata maktutövare, exempelvis inköpare på företag, tar emot gåvor från någon som försöker påverka dem.
Anser vi att detta är brottsliga handlingar måste vi öppna ögonen även för korruptionen i vår egen samhällssfär. Att en journalist som tar emot en muta samtidigt bryter mot yrkeskårens etiska regler ändrar i grunden ingenting. Det måste bara göras två prövningar: en yrkesetisk och en rättslig i domstol.
Johannes Åman
Läs mer: Fallet Sefastsson upp i hovrätten
Visar 1-6 av 6. Per sida:
Lars, kanske är det dags att folk börjar använda egna hjärnor? Var och en tar beslut själv.
Har inte läst det du kallar "kvällstidningarnas propaganda" men av den starka upfattningen att vaccinera sig gör mer skada än nytta. Samma som att vaccinera nyfödda barn.
Vaken läkare, 02:01, 26 november 2009. Anmäl
Varför förföljer ni inte journalister med samma stora blåslampa som ni gärna bränner andra felande yrkesarbetande med? Ett exempel är kvällstidningarnas skräckpropaganda som lett till att folk inte vågar vaccinera sig. Det vore intressant att få veta hur många svenskar som blir sjuka till följd av dyngan på löpsedelarna och vad det kommer att kosta samhället.
Nej, ställ journalister till svars! Det skulle sälja...
Lars, 14:47, 25 november 2009. Anmäl
Tack för att du/ni på DN har vågat ifrågasätta det som få andra kan/vill/vågar ifrågasätta, er själva som bransch. Alla branscher har ett eget ansvar för självkritik och rensning. Överallt finns människor som för egen vinning vill profitera på andra aktörer och på branschers goodwill genom ojusta metoder. Inget unikt för media. De branscher som inte själva orkar ta i detta kommer att få en mindre betydelse i framtidens samhälle. Jag tror ni strategiskt gör helt rätt.
Hasse, 14:21, 25 november 2009. Anmäl
JG - media har ju betydligt större makt än rättsväsendet så tredje statsmakten är det minsta man kan säga. Andra statsmakten vore kanske än mer rimligt eftersom Riksdagen har blivit tandlös.
Det är desstom en Andra Statsmakt med en betydande kåranda som ingen granskar.
Thomas, 11:11, 25 november 2009. Anmäl
JG: I det här fallet räknar man regeringen som den första statsmakten, riksdagen som den andra och pressen som den tredje. Det är alltså inte riktigt i enlighet med den klassiska maktdelningsläran.
I en del länder avser "tredje statsmakten" domstolarna och pressen är den den fjärde statsmakten. I Sverige menar man ibland organisationerna med "den fjärde statsmakten".
Alexander, 10:10, 25 november 2009. Anmäl
Lagstiftande, verkställande och dömande statsmakter. Kan journalister inte räkna längre eller anser man sig vara den dömande, i stället för den granskande fjärde statsmakten?
JG, 06:55, 25 november 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
