Revision: En fråga om politisk status.

I fem år har Sverige nu haft en Riksrevision, underställd riksdagen på samma sätt som Riksbanken. Tre riksrevisorer med självständiga mandat garanterar revisionens oberoende.

Debatten var hård före riksdagsbeslutet, främst därför att den socialdemokratiska regeringen inte ville släppa kontrollen över granskningsverksamheten som sköttes av Riksrevisionsverket. Trots sin relativa ungdom är Riksrevisionen föremål för en granskande utredning av parlamentariker. Det är ju ytterst för riksdagsmännen som utredarna i Riksrevisionen arbetar.

Det är också på riksdagsmännen det ankommer att ge politiskt tryck åt de rapporter som Riksrevisionen lämnar. I går eftermiddag diskuterades denna uppgift vid ett välbesökt seminarium i Riksdagshuset. För en riksdagsledamot ur oppositionen är det naturligt att använda eventuell revisorskritik, ändå var ledamöter från de borgerliga partierna mer aktiva och frågvisa. Kanske beror det på gammal vana – efter alla år i opposition ställer man inte så lätt om till lojalt regeringsperspektiv.

Själva det parlamentariska systemet är i sig ett hinder för att en riksdagsledamot ska ta den granskande uppgiften på riktigt allvar. Kritik av hur myndigheter fungerar eller av hur politiska beslut faktiskt verkat återfaller på den regering som bär ansvar. Och en lojal majoritet är till för att möta sådan kritik. Hur systemet fungerar brukar demonstreras vid konstitutionsutskottets utfrågningar: snälla frågor från partivänner, elaka från motståndarna.

Lösningen ska alltså vara en oberoende Riksrevision. Men blir dess rapporter för uttalat politiska till exempel genom att säga rakt ut att en politik inte fungerar och/eller föreslår förändringar, riskeras oberoendet. Ett slags moment 22 alltså.

Ändå är det en lika viktig uppgift att ta reda på vad det blir av beslut som att fatta dem. Vi väljare vill gärna veta vad våra folkvalda gjort, inte bara vad de vill göra. Men först när en riksdagsman blir omvald därför att han varit skicklig som granskare kommer revisionsarbetet att få hög politisk status. Hur kommer vi dit? var frågan som ledamöterna tog med sig när voteringsklockorna ringde.

Ett första svar är att nedprioritera motionsskrivandet och frågeställandet.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut