Sderot, Israel: Tvära kast mellan småtrist vardag och dödlig konfliktzon.
Publicerat 2009-06-12 00:20
Signerat - Lisa Bjurwald.
DN Teman i artikeln
Högt uppe i bergen utanför Jerusalem ligger ett benediktinkloster, inbäddat i lummig grönska och med en utsikt av nästan biblisk skönhet – en Edens lustgård i miniatyr.
Benediktinbröderna som vattnar palmträden anno 2009 är lyckligtvis mindre militanta än de korsfarare som på 1100-talet reste sin kyrka här. Mobiltelefonen har ersatt svärdet som livsnödvändig utrustning (och de har förstått att ta betalt för sin gudomliga likör). Men frågan är om inte själva byn, Abu Ghosh, skulle ha förvånat föregångarna allra mest.
– Vi är de enda kristna i hjärtat av en muslimsk by, som i sin tur ligger i hjärtat av ett judiskt land, berättar Olivier, munk med rötterna i Frankrike, och tillägger glatt:
– I morse väcktes jag redan klockan fyra av minareten. Men vi kontrar med körsång.
Invånarna i Sderot vid Gazaremsan har sedan den andra intifadan inleddes väckts av helt andra toner. När varningsmeddelandet vrålar ut över staden har Sderotborna 15 sekunder på sig att söka skydd undan de raketer som missvisande brukar benämnas som ”hemmagjorda”. Till skillnad från slangbellor och småstenar ger splittret från exempelvis en Qassam ohyggliga skador.
Anna Kutikov, ursprungligen från Iran, studerar medievetenskap vid stadens universitet och jobbar samtidigt för The Israel Project (TIP), en internationell, ickestatlig, men uttalat proisraelisk organisation. Kutikov ger ett närmast blasé intryck när jag översköljer henne med vardagsrelaterade frågor. Nej, hon drar sig inte för att tvätta håret ifall en raket skulle närma sig – hennes skyddsrum ligger precis utanför badrummet. Ja, hon har befunnit sig i ett hus som träffades av en raket. Men det är inte skräcken utan den skarpa lukten som fastnat i hennes minne. De döva då, som inte hör varningssignalen? Och hur hinner handikappade ta sig någonstans på 15 sekunder?
– Bra fråga. Det blinkar rött i tevens högra hörn: ”Varning till invånarna i Sderot och Ashkelon”, till exempel. Om man inte är hemma … Tja, du lär inte missa hur folk börjar springa.
Vi släpps in på det välfyllda raketlagret bakom Sderots polisstation och diskuterar de effekter som åratal av attacker trots allt haft på befolkningen. Kutikov erkänner att den härdade attityden är en del av det psykologiska försvaret (”när jag skippade de löpvänliga joggingskorna och bar högklackat en hel dag, kände jag mig som en hjältinna”). Men ovissheten och de tvära kasten mellan småtrist vardag och dödlig konfliktzon tär på nerverna. Tonåringar tvingas sova med plastlakan. Även de yngre barnen lider av svår posttraumatisk stress.
– Nej, inte posttraumatisk. Traumatisk. Det är inte över.
Jag drar fingret längs inskriptionen på en färsk raket – Hamas skriver numera på hebreiska, för att verkligen befästa budskapet – och hajar till över den plötsliga invändningen. Det är en god sådan. På plats är avståndet mellan Sderots lekplatser och terroristernas avfyrningsramper ofattbart kort, bara några kilometer. Och raketerna fortsätter att falla.
När jag blickar ut över de uttorkade gräskullar som skiljer Sderot från Gaza, känns morgonens besök i Abu Ghosh som en hägring – om än en hoppfull sådan.
– Under [dåvarande] presidenthustrun Laura Bushs besök i vår muslimska by, bjöd vi på trumspel av en katolsk munk från Kongo. En ganska oväntad kulturkombination, eller hur, berättade Olivier stolt.
– Och varje vecka välkomnar vi judiska och muslimska elever på gemensamma besök. Men jag har alltid sagt att Abu Ghosh är beviset för att fredlig samexistens är möjlig. Här såväl som på andra platser i Israel. Yes, we can!
Lisa Bjurwald
Visar 1-7 av 7. Per sida:
Per, 75 procent av de dom omkom i Gaza var terrorister, enligt ID-undersökningar. 89 var under 18 år, så dina överdrivna siffror kommer direkt från Hamas (som dessutom använder minderåriga som stridande terrorister).
.Efter åtta år av nästan dagligt palestinskt raketbombardemang mot skräckslagna civila israeler, som tvingas ned i skyddsrum flera gånger om dagen, är det självklart att Israel måste få försvara sig mot de palestinska terroristerna och islamisterna.
Joakim, 17:48, 12 juni 2009. Anmäl
Jag antar att nästa artikel handlar om den totala skräck och terror som palestinier upplevde under Isreals attack mot civila i Gaza? Hur de bombade sönder hela stadsdelar?
1300 dödade, varav 159 barn,
22000 byggnader raserade/skadade,
80% av alla fältodlingar förstörd (inget mat för palestinier i år),
Per, 16:12, 12 juni 2009. Anmäl
Ulf, den arabiska befolkningen fördrvs inte av israeler, utan på uppmaning av de egna ledarna och av Egypten, som invaderade området för att genomföra ett folkmord på judar (ALLA judar mördades av de arabiska styrkorna i Negev och alla deras byar förstördes där de levt i sekler).
Arabiska naqban mot judarna, 11:26, 12 juni 2009. Anmäl
Det må vara så som du säger i en del fall Ulf, men i lika många men inte fler debattartiklar så är det väl framförallt den propalestinska rösten som hörs. Hur fel Israel än agerade i Gaza-konflikten så tror jag inte att du skulle uppskatta raket-attacker mot ditt bostadsområde, även om det bara är en gång i månaden. Antisemetismen lever, precis som förtrycket av palestinier. Värden är grå, glöm inte det
Mazz, 10:37, 12 juni 2009. Anmäl
Pelle!
Tack för ditt svar. Det ante mig att det Dagens Nyheter har upprättat en egen nyhetsbyrå, liknande Tass. Annars hade jag nämligen kunnat läsa om det i de israeliska tidningarna. Men det är i.o.f.s. det vanliga i denna konflikt, våra ¨liberala¨ ledarsidor gör en hönsgård av en fjäder då det handlar om våld mot Israel och alla som kritiserar Israels illdåd och ser bosättningarna som det största enskilda skälet till ofreden är antisemiter och FN är inget annat än diktaturers medlöpare.
ulf.K, 09:37, 12 juni 2009. Anmäl
Jo det mesta av attackerna har försvunnit, men det händer någon gång i månaden att de skjuter iväg en raket. Dock inte lika ofta som här beskrivs. Jag ska själv ner dit om ett dygn..
pelle, 09:23, 12 juni 2009. Anmäl
Är inte raketregnet över? Varken JP eller Haaretz rapporterar om några raketer från Gaza. Är det korrekt återgivet av Lisa eller är det en motsvarighet till nyhetsbyrån Tass som öppnat sina kanaler? Hursom förbiser Lisa Bjurwald i vanlig ordning att nämna hur den ockuperade befolkningen lider. Alla flyende barn som pricksköts i huvudet undet den senaste Gazaexpeditionen och andra avskyvärda exempel nämns aldrig. Vad beror det på? Israeliska liv mer värda än palestinska kanske. Ge oss Niklas Ekdal åter tack. Denna DN betalar jag inte mer för.
Ulf K, 00:54, 12 juni 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
