Slaget om Täby

Tänker du rösta i valet 2010?

Deltagandet i nästa riksdagsval kan bli rekordlågt eftersom alla invanda begrepp i politiken har vänts upp och ner. Partierna låter ofta intill förväxling lika.

Moderaterna älskar numera facket och välfärden medan socialdemokratin talar sig varm för ekonomisk tillväxt. Marknadshögern struntar i kyrka, kungahus, militär, traditioner - allt som dess konservativa föregångare höll högst. I stället tar vänstern över de nationella symbolerna i fördröjningsstriden mot EU och globaliseringen, som skakar om det gamla privilegiesamhället.

Radikalerna har blivit konservativa och tvärtom. Marx fick rätt om kapitalismens revolutionära kraft.

Den gamla partikartan stämmer lika dåligt som fjolårets väderprognos. Politiken har blivit en kamp mellan olika pr-strategier, medan väljarna formerar sig efter socioekonomiska intressen snarare än ideologi.

Trenden kommer som vanligt från väster. Mönstret är tydligt inför USA:s presidentval.

Identitetsklyftan löper rakt igenom demokraterna, vars välutbildade sympatisörer väljer Barack Obama medan knegarna väljer Hillary Clinton. Geografi, ras, kön och valkampanjer är underordnade den sociala identiteten. Det speglar ett samhälle som spricker i skilda sub-
kulturer, med utbildning som den definierande faktorn.

Om samma tendens gäller i Sverige spelar det mindre roll vad Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt säger och gör inför 2010. Det avgörande är om en majoritet uppfattar sig som välfärdsklienter eller som fri medelklass à la Täby.

Socialdemokrater och moderater lär fortsätta att hacka på varandra med de gamla argumenten - det är ju den polariseringen som motiverar deras dominerande ställning. Första maj lät som det brukar. Men i själva verket finns de intressanta motsättningarna inom snarare än mellan respektive block.

Den ena symboliska tvisten gäller invandringen, den andra gäller välfärden.

Vänstern har en tradition av flyktingsolidaritet och multikulturalism, samtidigt som låglönekonkurrens och fri rörlighet är ett rött skynke för fackföreningsrörelsen. Sverigedemokraterna är i allt väsentligt ett vänsterparti, med sina välfärdslöften till pensionärer, sin folkhemsgemenskap och sitt försvar av nationell särart mot globaliseringens dynamik.

Medan vänstern reder ut sin hållning i migrationsfrågan kan liberalerna reda ut sin hållning i välfärdsfrågan.

Här står slaget bokstavligen i Täby kommun, där moderaterna i ideologiskt nit privatiserar allt som går att privatisera, under protester från den folkpartistiska oppositionen.

I Täby finns en enda kommunal förskola kvar, och kommunledningen har så bråttom med avknoppningen att den skänker bort fungerande skolor till underpris, mot personalens vilja.

Bakom politiken ligger antagandet att privata aktörer alltid är bättre än offentliga när det gäller driften av allmännyttig verksamhet. Det är en spegelbild av gårdagens socialdemokratiska uppfattning om marknaden som ond. Inte riktigt lika enfaldig, men nästan.

"Syftet med kommunal verksamhet kan inte vara att sälja värdefulla och väl fungerande enheter till personalen", skriver den liberala oppositionen i Täby med anledningen av avknoppningen av Tibble gymnasium.

I en revisionsrapport från Öhrlings Pricewaterhouse Coopers konstateras att det funnits "allvarliga brister i kommunstyrelsens agerande och ansvarstagande i samband med nedläggningen av Tibble gymnasium som kommunal verksamhet". Ingen öppen budgivning som fastställt marknadspriset. En goodwill i varumärket som ska betalas med framtida skolpeng, medel som skattebetalarna egentligen satsar på kvalitet i undervisningen.

Sveriges Kommuner och landsting har påtalat behovet av riktlinjer för avknoppning. Statskontoret har konstaterat att anställda inte får ha en särställning som anbudsgivare när kommunal egendom säljs. Avknoppning är inte olagligt, men det har funnits en gråzon, och det finns ett ideologiskt driv som ibland går ut över sunda förnuftet.

Stat och kommuner kommer alltid att vara ytterst ansvariga för vissa verksamheter, så länge de finansieras gemensamt via skatten. Allt ska inte och kan inte produceras i offentlig regi, friskoleboomen har varit ett lyft för Sverige, men det finns dubbel anledning att slå vakt om den offentliga kärnan.

Dels därför att den har ett ekonomiskt värde som tillkommer skattebetalarna, dels därför att den har ett politiskt och socialt värde som kvalitetsgolv och mötesplats.

Visst blir det värt att rösta i valet 2010, men det kommer att vara lurigare än någonsin. Partierna säger en sak och gör en annan. Skillnader finns där, men det är inte alltid de vi tror och inte de som rikspolitikerna vill prata om.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut