Ständigt denna kärnkraft
Publicerat 2009-11-22 00:05
Just när de flesta trodde att debatten om kärnkraft mist sin laddning visar det sig hur levande striden fortfarande är.
DN Teman i artikeln
Den senaste veckans öppna maktkamp mellan näringsminister Maud Olofsson (C) och Vattenfalls vd Lars G Josefsson handlar om precis detta – hur och var vi ska producera morgondagens el.
Centern kan säga att man avslutat de gångna decenniernas heliga krig mot kärnkraften. Men i verkligheten framkallar denna energikälla fortfarande svåra våndor för partiet, som dessutom är hårt pressat i opinionsmätningarna. I lördagens DN bekräftade Olofsson detta genom att i en insändare efterlysa en utfasning av kärnkraften, trots att de borgerligas energipolitiska överenskommelse säger något annat.
Det är ingen tillfällighet att konflikten om Vattenfall stegrades precis efter att bolaget annonserade sina planer på att bygga nya reaktorer i Sverige tillsammans med basindustrin. Till detta kom uppgifter om de omstridda försäkringarna mot en olycka i Tyskland. Och när det dessutom blev känt att Vattenfall övervägde kärnkraftsinvesteringar i Storbritannien, då vägrade näringsministern att uttala sitt förtroende för vd:n. I praktiken var det samma sak som att underkänna Lars G Josefsson och ge honom sparken.
Normalt sett är Maud Olofsson en hårdnackad motståndare till statligt företagsägande, men Vattenfall vill hon gärna detaljreglera utan att ens kommunicera med ledningen. Den politiska styrning av näringslivet som de borgerliga brukar varna för tycks Maud Olofsson inte ha några problem med i den statliga energijätten. Hon går mycket längre i sina beskyllningar än vad någon socialdemokratisk näringsminister före henne gjort, vilket skapat turbulens i bolaget.
Som ett resultat befinner sig Vattenfall i en förtroendekris. Företaget har förlorat legitimitet och trovärdighet efter näringsministerns missriktade örfilar mot både styrelse och ledning.
Men detta är bara ett förspel till den verkliga kontroversen, som handlar om mer än en enskild vd:s öde. Den grundläggande fråga som veckans debacle reser är vad staten egentligen ska ha Vattenfall till. Är det ett energiföretag som i likhet med sina konkurrenter bör skötas marknadsmässigt? Eller ska bolaget reduceras till en bricka i Centerns energipolitik?
Såväl Maud Olofsson som den rödgröna oppositionen återkommer ständigt till att Vattenfall ska användas för att ”ställa om” det svenska energisystemet. Men detta är mer en politisk besvärjelse, som tidigare var en omskrivning för kärnkraftsavveckling, än ett seriöst sätt att säkra billig och miljömässig el för framtida generationer. Vad talet om att ställa om döljer är att svensk elektricitet redan i dag produceras praktiskt taget utan några utsläpp av koldioxid.
Tack vare kärnkraften och vattenkraften har vi en energimix som andra länder bara kan drömma om. Sverige behöver inga deprimerande lågenergilampor för att rädda jordens klimat.
Visserligen importerar vi på marginalen smutsig dansk kolkraft, men det problemet skulle kunna lösas genom förbättringar samt utbyggnader av befintliga anläggningar och ledningar. Den tredje generationens kärnkraft kan kraftigt öka effekten och bidra till ett överskott på el som kan utnyttjas inte bara här. Det kan exporteras till kolslukande länder som Polen, Danmark och Tyskland.
Men det vill varken de rödgröna eller Centern. I stället försöker de vrida om Vattenfall till att göra vidlyftiga satsningar på vindkraft och annan förnyelsebar energi, som har svårt att bära sig ekonomiskt. Dessa dyra investeringar kräver större subventioner än vad dagens system med elcertifikat kan erbjuda.
Det krävs ingen examen i företagsekonomi för att förstå vart en sådan ambition leder. Den blir kostsam för konsumenterna, den pressar Vattenfalls vinster och den innebär en långtgående politisering av Sveriges viktigaste energiföretag. I stället för att låta en professionell ledning avgöra vilka investeringar som är rimliga och lönsamma ska besluten indirekt fattas av Maud Olofsson, Maria Wetterstrand eller Mona Sahlin.
När Centerledaren talar om nya ägardirektiv till Vattenfall bör därför de andra i regeringen osäkra sina vapen. Varför ska kursen läggas om i ett framgångsrikt företag? Och vad blir i så fall priset för en sådan politik? Har statsminister Fredrik Reinfeldt en uppfattning i frågan?
Om klimathotet ska tas på allvar måste Sverige minska sina verkliga utsläpp av koldioxid – och de kommer inte från elproduktionen utan från transportsektorn och delar av industrin. Det är där insatserna behöver sättas in. Det är våra personbilar, bussar och lastvagnar som till övervägande del drivs med olja.
En väg ur detta fossilberoende skulle kunna vara elbilar, vilket Globaliseringsrådet pekat på i en av sina rapporter. Elen har en överlägsen energieffektivitet och batteritekniken förbättras ständigt. Inom tjugo år är det tänkbart att en betydande del av vår bilpark skulle kunna drivas med elektricitet i stället för bensin.
Men det förutsätter att politikerna tillåter kraftbolagen att utveckla befintlig elproduktion utan pekpinnar. Näringsminister Maud Olofssons ambition att styra och ställa är varken till glädje för regeringen, företagsklimatet eller jordens temperatur.
Peter Wolodarski
Visar 1-10 av 32. Per sida:
Klas2k, jobbar du inom kärnkraftsbranchen eller fantiserar du bara? Jag jobbar inom densamma och tyvärr ser jag mycket "Ministry of Silly Walk" och väldigt lite högteknologisk framåtanda, men du kanske kan delge oss lite inside information om återanvändningen av radioaktivt avfall....?
Aston Reymer, 23:08, 28 november 2009. Anmäl
@Mikael Bergström:
Och tills andra innovationer som ligger i framtiden kommer skall vi stanna utvecklingen på alla andra områden också?
Kärnkraft innebär fissions och fusionskraft. Kärnkraften av idag, fissionkraften, har mkt mer utvecklad än den som vi hade under 70-talet, men pga folks, ofta mkt irrationella, rädsla så har nästan hela världen tagit en paus på 20 år...
Kärnkraften är ett nutida och framtida sätt att producera el-ett rent och relativt hållbart sätt dessutom (med bränslereserver för nuvarande generation på upp till 1000 år-med fast breeders minskar vi det avfall som redan finsn och får ytterligare bränsle !)
Håller med Einar - Peter Wolodarski är en extrem liberal, som nog borde tänka lite mer på vad "vanliga" människor behöver och också på naturen förstås....
Marie, 20:10, 23 november 2009. Anmäl
Håller med denne Peter Wolodarski fullständigt. Det är synd att vi tvingas importera drygt 5 % kolkraft under vintrarna. Det är vi som borde sälja till andra länder istället. Det är tydligt att vi lade ned Barsebäck utan att ha inhemsk ersättningsel.
Baltic, 11:38, 23 november 2009. Anmäl
Oavsett vår energimix så höjer vårt användande produktionen av smutsig el i andra länder eftersom vi i händelse av ökad elförbrukning exporterar mindre/importerar mer. Därför gör Wolodarski oss alla en otjänst genom att klanka ner på lågenergilampor. Dessutom vill han avhända sig den enorma elmarknadsmakt vi har i och med ägandet av Vattenfall och ser gärna att det fortsätter spy ut koldioxid bara det sker på marknadsmässsiga principer. Jag är också kapitalist, jag ser också marknadsekonomins överlägsenhet, men W är en bokstavstroende fanatiker på området - att staten inte styr företag är för honom en princip mer angelägen än människans långsiktiga levnadsbetingelser.
einar, 11:21, 23 november 2009. Anmäl
Vad vi måste förstå är, att det inte finns en enda lösning och kärnkraften är inte alls något att hoppas på. Spara måste vi förstås också och använda "deprimerande" lågenergilampor..... Många vill tydligen blunda för att problemet är så stort som det är och att vi faktiskt måste lägga om våra vanor....Dags att ändra livsstil nu!
Marie Lind, 09:31, 23 november 2009. Anmäl
Kärnkraften är drömprylen för de statistiktroende som är intresserade av verktyg som kan ge en plötslig snabb och omfattande befolkningsminskning.
Tänkande typ - ska det gå åt helvete så ska det med besked så det osar om det.
Nils-Erik Forsberg, 07:49, 23 november 2009. Anmäl
Det finns en klar långsiktig trend att allmänhetens inställning till kärnkraften blir mer positiv. Orsaken är självklart att kärnkraften blivit säkrare och att klimatfrågan gjort att man ser kärnkraften som en lösning. Vindkraften i all ära men det blåser inte jämt och stadigt.
BP, 07:42, 23 november 2009. Anmäl
Att öka vinsten synes vara Vattenfalls huvudsakliga uppdrag. Om något år ökar tillgången på billig rysk naturgas i Europa och då blir Vattenfalls investeringar i tyskland inte lika intressanta. De övervinster som Vattenfall investerat i EU går antagligen aldrig att få tillbaka. För ett energibolag i Holland betalades 90 miljarder. Jag förstår att ägaren Staten vill börja sälja istället men av affärsmässiga skäl i första hand. Sannolikt blir det förlustaffärer men men då finns ju ursäkten att att vi har betalat för miljön.
Larsh, 07:26, 23 november 2009. Anmäl
Det man bör fråga sig är huruvida en "professionell ledning" verkligen kommer att premiera miljövänliga lösningar. Jag tvivlar. Då ser jag hellre en demokratisk styrning, det Peter kallar "politiserande".
Men å andra sidan är ju Peter tydligen en av alla de som inbillar sig att kärnkraften skulle vara ett gångbart alternativ. Han kan återkomma när vi har kallfusionen redo; tills dess bör vi istället fokusera på att konsumera mindre överhuvudtaget, och kanske även minska befolkningen (en evig befolkningstillväxt är det väl ändå ingen som tror är hållbar ur vare sig miljö- eller något annat perspektiv?)
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
