Tvivlet om kriget
Publicerat 2009-11-15 00:05
Det mörknar i Afghanistan. Veckans bombexplosion som skadade fem svenskar och dödade en afghansk tolk ingår i ett mönster av ökad oro, instabilitet och våld. FN beslutade nyligen att dra tillbaka närmare hälften av sin ditsända personal efter en attack mot organisationens gästhus i Kabul.
DN Teman i artikeln
Trots den omfattande militära och civila närvaron sedan 2001 förlorar omvärlden steg för steg kontrollen. I en hemlig rapport, som Washington Post rapporterade om i september, efterlyste den amerikanske generalen Stanley McCrystal en truppförstärkning på mellan 40.000 och 60.000 man om inte kriget ska misslyckas. Det är nästan en fördubbling av vad USA har i dag.
Hittills har Natostyrkorna mest ägnat sig åt självförsvar och att döda så många talibaner som möjligt, inte att vinna befolkningens stöd, konstaterar generalen. Det är i sak ett förödande omdöme om vad som åstadkommits.
När den svenska regeringen för några veckor sedan föreslog ett fortsatt deltagande i kriget dolde den inte att utvecklingen börjat glida soldaterna ur händerna. Under det första halvåret 2009 ökade antalet allvarliga incidenter med mellan 30 och 40 procent. Våldet har trappats upp i hela landet, även i den norra del där Sverige befinner sig och där också talibaner opererar.
Inte heller den politiska utvecklingen inger hopp. Till en början fick respekten för mänskliga rättigheter ett uppsving, men sedan några år tillbaka har religiösa och konservativa strömningar stärkts. De demokratiska strukturer som började formas i Afghanistan raserades i samband med det senaste valet. Fusket var utbrett och omfattande. Att kalla valet för ”kontroversiellt”, vilket utrikesminister Carl Bildt har gjort på sin blogg, döljer att president Hamid Karzai säkrat makten genom oegentligheter och manipulation.
Kriget i Afghanistan har längre framställts som det rättfärdiga kriget – och rättfärdigt har det varit. Det var ett nödvändigt svar på terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon eftersom al-Qaida använde landet som bas för sin träning. Det var en välkommen humanitär insats för det afghanska folket eftersom talibanväldet stod för förtryck och misär. Det var också det mest legitima kriget mot terrorismen eftersom Afghanistan till skillnad från Irak hade en direkt koppling till 11 september.
Men det som inträffat sedan 2001 är att samtliga argument avtagit i styrka, och den fråga som vi alla borde ställa oss är vad kriget nu syftar till.
Sverige deltar i en omfattande militär insats som saknar ett precist mål. Någon rimlig uppskattning av vad som krävs för framgång kan inte göras. Regeringens linje är så diffus att den i praktiken innebär ett åtagande utan bortre gräns, vilket betyder att kriget skulle kunna pågå i ytterligare ett decennium eller två.
Det var viktigt att ge den afghanska demokratin en chans, men inte ens den mest optimistiske kan ignorera fakta på marken. Efter det senaste valet är demokratimålet överspelat. Något annat än vanstyre, korruption och klanförtryck är svårt att föreställa sig.
Allt fler politiker motiverar därför den utländska närvaron med säkerhetsskäl och egenintresse. Om västvärlden lämnar Afghanistan kommer talibaner och terrorister att fylla tomrummet, får vi höra.
Det är möjligt. Men under de år som kriget pågått har inte jihadisterna försvunnit, många har förflyttat sig till Paki stan och bidragit till en radikalisering och destabilisering av denna kärnvapenmakt.
Det finns goda humanitära skäl att fortsätta engagera sig i regionen. Men om säkerhetsargument och egenintresse ska styra vårt agerande är det viktigare att återställa lugnet i Pakistan, så att kärnvapen inte hamnar i fel händer, än att hålla talibanerna borta från Afghanistan.
Terrorhotet är dessutom inte begränsat till vare sig Pakistan eller Afghanistan. Det finns gott om radikala islamister i länder som Jemen, Somalia och Saudiarabien, och någon lösning på det problemet erbjuder inte fortsatta stridigheter i Afghanistan. Tvärtom riskerar dessa bara att bidra till att fler terrorister rekryteras.
Åtta år efter att kriget inleddes är det hög tid för Natoalliansen och Sverige att genomföra en seriös offentlig utvärdering, inte bara av vad den militära närvaron åstadkommit utan vad den syftar till framöver. Det räcker inte att president Obama och hans rådgivare ifrågasätter strategin, alla inblandade regeringar borde ägna sig åt en motsvarande självprövning.
Hur definierar vi framgång – och vad krävs för att nå dit? Kan en truppförstärkning bidra med något positivt och finns i så fall soldaterna? Eller är vi bara på väg in i en alltmer segdragen och smutsig konflikt som det finns små chanser att vinna?
På 1980-talet försökte Sovjetunionen bemästra det afghanska klansamhället utan att lyckas. Innan dess var det britterna som prövade. Om Europa och USA är på väg att gå samma öde till mötes borde man medge misslyckandet och planera för en ordnad reträtt.
Det är ingen liten sak att skicka soldater i krig. Att göra det utan vare sig en klar målbild eller adekvata resurser är att svika alla inblandade.
Peter Wolodarski
Visar 1-10 av 19. Per sida:
Peter! Vore intressant att veta nu när Karzai samt max 5 år och Obama max 4 om Sveriges ÖB står fast vid att den svenska truppinsatsen ska planeras för 15 år. Står Tolgfors fast vid att det är illojalt att resonera om en tidsgräns.
Bra skrivet Wolodarski
Det finns som sagt var anledning och se över förutsättningarna för den svenska närvaron i
Afganistan. I och för sig fattade 6 av 7 partier i riksdagen i den gångna veckan beslut om fortsatt svensk narvaro. Det ändra bra med det beslutet var utökningen av truppen till drygt en bataljon.
I ÖVRIGT ANSER JAG ETT SOM INTE KAN FÖRSVAR SIG SJÄLV, SKALL INTE SKICK TRUPP UTOMLANDS.
Robert Barun, 17:21, 20 november 2009. Anmäl
Denna ledare är verligen oroande. DN:s ledande skribent viker av från försvaret av demokratin och träder in på en väg av appeacement inför diktaturer och tyranni? Är vi tillbaka till Lagercrantz-eran?
Ramon Morini, 11:29, 20 november 2009. Anmäl
Vad du skriver dåligt, Wolodarski. Du borde verkligen inte skriva i Sveriges största morgontidning.
Toby av Wasaätt, 04:18, 20 november 2009. Anmäl
Det värsta med att följa rådet 'bättre fly än illa fäkta' är att man lätt blir skjuten i ryggen.
Peter W anvisar reträttens väg och flera kommentarer instämmer. Peter W tror att man kan separera problemen i Afganistan och Pakistan trots att all erfarenhet visar på motsatsen. Båda problemen måste angripas samtidigt. Att vi nu gör det otillräckligt är inget skäl att fly utan uppdraget måste utföas bättre. Glömmer alla historien? Reträtt innebär återinstallation av talibanstyre och fristad för Al Quaida. Vad betyder det för säkerheten i Europa, för säkerheten i Afganistan, för befolkningen i Afganistan. Liksom i München 1938 leder inte reträtt till fred. Nazister och talibaner måste bekämpas. Det finns ingen annan väg. Allt annat är verklighetsflykt och drömmeri som vi kommer att få betala dyrt längre fram.
Ramon Morini, 14:20, 19 november 2009. Anmäl
Bättre fly än illa fäkta - sällan har detta ordspråk känns så passande. Lämpligast att dra sig ur snart under något sånär värdiga former och slipper trängas runt de sista helikoptrarna...
Thorsten Schütte, 21:40, 18 november 2009. Anmäl
Tack Peter Wolodarski för att du vågar ta bladet från munnen och peka på det vansinniga i att skicka trupper till Afganistan. Du har kasnke inte nu så många politiker med dig men det kan snabbt komma att ändra sig. I varje fall har du Sveriges Småbrukare med dig som bl a gjort ett upprop för att ta hem de svenska soldaterna från Afganistan. Uppropet finns på småbrukarnas hemsida.
Rune Lanestrand
Redaktör för Småbrukaren
Re. cc, debatten här i USA är inte för att krigen är meningslösa, men det finns inte längre samma ensidiga stöd för afghanistankriget som tidigare och då blir det intensiv debatt. Det är våra soldater som slåss och dör. Sveriges instats är väldigt vek även om enskilda soldater är modiga och tragedier inträffat som förra veckan.
Vi tycker att kriget visserligen strategisk försämrat läget för Al Qaeda men att det inte finns stora utsikter att ta bort Talibanerna när Afghanernas arme trots 10 mot 1 inte verkar motiverad att göra det, och EU ställer inte upp och slåss, bara tjafsar om kvinnornas situation som om EU skulle ha gjort den bättre. Då kan det kvitta, vi kan bättre fokusera på Al Qaeda. Folk börjar bli trötta på att betala för EUs försvar.
Georges S, 04:59, 18 november 2009. Anmäl
Wolodarski när den religiösa (Augustinos) fantasin om rättfärdiga krig. Men i så fall kan ett anfallskrig aldrig vara rättfärdigt. Det krig som Sverige deltar i är ett anfallskrig från första början och kan med Wolodarskis egen religiösa referens aldrig bi rättfärdigt. Trots svagheterna i början av texten visar Wolodarski på en häpnadsväckande klarsyn. En klarsyn jag inte trodde möjlig på DN:s ledarsida - detta kan vara en klarsyn som tyder på att Wolodorski är på väg ut från DN:s ledarsida . Wolodorski, vart hädan?
Roger Karlsson
Bitter men möjligtvis nödvändig insikt: västvärldens närvaro gör det bara möjligt för Karzai att slippa förhandla fram en nödvändig inrikespolitisk fred i Afghanistan. Det är inte västvärldens sak att bestämma styre i Afghanistan. Fortsätta stödja civilt samhälle, bekämpa knarkproduktion och terrorism riktad mot omvärlden kan man kanske göra ändå.
tulles, 06:09, 16 november 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
