Slopa kontrollen

Staten ska inte ha godtyckliga skatter. Därför är det utmärkt att regeringen avskaffar förmögenhetsskatten, som trots sitt namn undantog de allra rikaste svenskarna.

Ett annat viktigt skäl för att slopa skatten är att den skadar samhällsekonomin. Skatteverket har tidigare uppskattat att 500 miljarder kronor hålls utanför landet för att undvika beskattning, andra bedömare har talat om ännu högre belopp.

Naturligtvis vore det bättre för jobben och välfärden i Sverige om det kapitalet investerades här.

Regeringens förhoppning är att detta kommer att ske. Samtidigt har finansdepartementet under sommaren skickat ut en promemoria, som innehåller ett märkligt budskap.

I stället för att en gång för alla göra slut på förmögenhetsskatten, och minska risken att socialdemokraterna i framtiden återinför den, presenterar finansdepartementet ett slags kompromiss. Kontrolluppgifterna, som utgör grunden för taxeringen, föreslås vara kvar. Svensken behöver inte betala någon förmögenhetsskatt, men han ska även i fortsättningen tvingas informera staten om sina tillgångar.

Visserligen blir inte dessa uppgifter offentliga, vilket för det goda med sig att kvällstidningarna inte längre kan publicera listor med rubriken "Så rik är din granne". Men Skatteverket behåller informationen och delar med sig av den till andra myndigheter.

Vad är poängen med detta? För det första, skriver finansdepartementet, kan kontrolluppgifterna behövas för andra ändamål. Kronofogdemyndigheten, Försäkringskassan och CSN kan ha nytta av dem i sitt arbete.

För det andra kan informationen behövas för att studera utvecklingen av svenskarnas välfärd. I dag upprättar och tillhandahåller Statistiska centralbyrån sådana forskningsdatabaser.

För det tredje varnar finansdepartementet för omställningsproblem och effektivitetsförluster. Mer tid krävs för att närmare analysera effekterna av att avskaffa kontrolluppgifterna.

Inget av argumenten väger tungt. Som Dagens Industris ledarsida påpekar i en genomgång (28/6) spelar uppgifterna sällan någon betydande roll i myndighetsavgöranden.

Ett exempel är studiemedlen. Krav på återbetalning är från 50 års ålder knutet till förmögenheten. Förra året var det sju personer som påverkades av den regeln.

Förvisso kan mer problem uppstå vid hanteringen av bostadsbidrag. Men det måste vägas mot fördelarna av att sluta samla in kontrolluppgifter.

Vem ska våga föra tillbaka sitt sparande till Sverige, om staten fortsätter att ha insyn i vartenda konto eller aktiedepå? Om finansminister Anders Borg menar allvar med att locka hit kapital, då måste han skingra den osäkerhet som nu uppstått. Annars kommer många att dra slutsatsen att det är alldeles för riskfyllt att placera tillgångar i Sverige.

Det är symtomatiskt för de nya moderaternas bristande intresse för entreprenörers villkor, att man i denna viktiga fråga faller till föga för skattebyråkratiska argument.

Det är inte ovanligt att svenska myndigheter vill ha större insyn i medborgarnas privatekonomi. Det blir effektivare och enklare så, brukar det heta.

Men problemet i Sverige är inte att det allmänna vet för lite om oss utan att det vet för mycket. Det finns både praktiska och principiella skäl för att begrava kontrolluppgifterna tillsammans med förmögenhetsskatten.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut