Strejk utan slut
Publicerat 2008-04-22 00:05
Vårdförbundets styrelse godtog medlarnas slutbud men kongressens ombud sade nej. Denna bakvända ordning har nu utlöst en strejk som skadar svensk sjukvård.
Så är vårdkonflikten ett faktum. Vid lunchtid på måndagen lade 2 500 fackliga medlemmar ner arbetet. Det finns inget egenvärde med en strejk, sade Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund. Men hon lade till att strejken till slut blev oundviklig, eftersom "arbetsgivaren Sveriges Kommuner och landsting inte tar sitt ansvar för vårt värde".
Frågan är dock om Anna-Karin Eklund verkligen menar vad hon säger. För tre veckor sedan ville Vårdförbundets styrelse säga ja till medlarnas slutbud, som även arbetsgivarna gav klartecken till. Man "såg möjligheter" i förslaget till ett nytt avtal.
Men sedan inträffade något ovanligt på svensk arbetsmarknad. Vårdförbundets styrelse blev överkörd av förbundets kongress, som samlats till en extrastämma för att ta ställning till avtalet. En klar majoritet ansåg inte att medlarbudet var acceptabelt.
De 200 ombuden har naturligtvis en god insikt i vårdens vardag, men många saknar erfarenhet av en avtalsrörelses speciella metodik. Att ge dem veto över en känslig slutförhandling är uppochnedvända världen.
Extrakongressens beslut undergräver Anna-Karin Eklunds auktoritet som ordförande och gör det väldigt svårt att nå en rimlig överenskommelse. Trots att såväl Vårdförbundets styrelse som arbetsgivarna i SKL sade ja till medlarnas slutbud, heter det i stället att parterna står långt ifrån varandra.
Nu strejkas det, och mycket talar för att striden kan bli långvarig. Dels därför att fackets ledning inte tycks ha kontroll över situationen, dels därför att medlemmarna anser sig diskriminerade och orättvist behandlade.
Men förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal kommer inte att åtgärda eventuell diskriminering. Det är i första hand en fråga för de rättsvårdande myndigheterna, inte ett problem som parterna kan lösa de närmaste veckorna.
När det gäller avtalets konkreta innehåll går det inte heller att se någon enkel utväg. Uppenbarligen finns en stark känsla bland landets sjuksköterskor av att vara förfördelade, något som har sin grund i vissa landstings anställningspolitik. Samtidigt ger statistiken en mer komplicerad bild, som stämmer dåligt överens med de strejkandes självbild.
Under de senaste 10-15 åren har sjuksköterskorna haft en bättre löneutveckling än de flesta landstingsanställda. Bara förra året höjdes lönerna med 4,3 procent, mer än genomsnittet på arbetsmarknaden.
Har fackets ledning berättat detta för sina medlemmar? Eller försöker man felaktigt hävda att andra medarbetare i offentlig sektor gjort en bättre löneresa?
Det är svårt att se vad arbetsgivarna inom Sveriges Kommuner och landsting kan göra, annat än att avvakta. Förhandlingsdelegationens ordförande Ingela Gardner Sundström (m) betalar nu priset för att hon förra året slöt ett historiskt generöst avtal med Kommunal, som lade sig 35 procent över industriavtalet. Sjuksköterskorna vill naturligtvis inte vara sämre än undersköterskorna i Kommunal, och förväntar sig rejäla påslag.
Säkert inspireras de av sjuksköterskorna i Danmark som även de strejkar. Men de danska kraven skjuter precis som de svenska över målet. "Strejken är dömd till fiasko", skriver Ralf Pittelkow i Jyllands-Posten. "De fackliga ledarna har skickat folk i strejk för totalt orealistiska mål. Det är oansvarigt med tanke på dem som drabbas."
Vårdförbundets ledning bör rakryggat ställa sina platser till förfogande om man inte tror på det som nu sker.
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
