Ungas röda oreda
Publicerat 2007-05-10 00:05
Kunskaperna om kommunismen har alltid varit låga i Sverige. Ungdomar behöver lära sig skillnaden mellan diktatur och demokrati.
Motsättningarna mellan ester och ryssar i Estland är säkert svårförståeliga för många svenskar. Att förflyttningen av ett monument utlöser en nationell, till och med internationell, kris framstår som obegripligt.
Men i Estland så som i nästan alla andra europeiska länder lever människorna med historien på ett helt annat sätt än svenskar. I går firade visserligen också vi Europadagen, men pliktskyldigt officiellt och helt utan medborgerligt engagemang. Frågan är hur många som över huvud taget känner till att den 9 maj 1950 var dagen då den franske utrikesministern Robert Schuman för första gången framförde tankarna bakom Europeiska unionen, reaktionen mot det andra världskriget.
De är säkert få. Och kunskapsluckan beror framför allt på den lyckliga omständigheten att Sverige förskonades från andra världskriget. Men denna bristande erfarenhet har också bidragit till en oförståelse och okänslighet inför det faktum att krigets konsekvenser fortfarande är en levande realitet i Europa.
Inte förrän efter det kalla kriget fick svenskarna på allvar upp ögonen för den komplexitet som dolts bakom järnridån. Baltikum betraktades i årtionden som en del av Sovjetunionen. Att det i själva verket rörde sig om enskilda stater med en rik kultur och historia var de flesta pinsamt okunniga om.
Nu vet vi lyckligtvis mer om våra grannländer, men ändå inte särskilt mycket. Det stora polispådraget i Tallinn i går hängde förvisso samman med konflikten om det flyttade monumentet. Men den stora upprördheten, som ju är krisens kärna, hade de skilda perspektiven på andra världskrigets slut som grund. För esterna innebar det inledningen på över fyrtio års diktatur. Den ryska befolkningen, däremot, minns Röda arméns närvaro med saknad. Nu uppfattar de sig som en förtryckt minoritet.
Svenskarnas bristande kunskaper om kommunismens illgärningar faller tillbaka på en historieundervisning som aldrig fullt förklarade Sovjetunionens agerande i Europa. Skolorna anpassade sig till neutralitetspolitiken där ett kritiskt förhållningssätt till den stora grannen i öst ansågs äventyra svenska intressen. Sovjetunionens oerhörda förluster i kampen mot nazismen födde en sympati i väst som dessvärre också övergick i en förståelse för dess politiska system. Den höll i sig alldeles för länge och gav upphov till ett skygglappsbeteende där sociala ambitioner och materiella framsteg uppmärksammades medan terror och förföljelse slätades över eller förtegs. De kommunistiska staterna, hävdades det, hade visserligen betydande brister men deras övergripande målsättningar var goda. I grunden var kommunismen en ideologi som ville väl.
Men organisationen UOK, upplysning om kommunismen, visar i en undersökning att dagens svenska ungdomar har ännu dimmigare kunskaper om kommunismen . Till exempel anser 40 procent att kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen (DN Debatt 9/5).
I dag borde vi veta bättre. Men svenskar som helt saknar minnen från det kalla kriget är i ännu högre grad än äldre generationer var beroende av en skolundervisning som lär ut skillnaden mellan diktatur och demokrati.
All erfarenhet visar att den som saknar kunskap om det förflutna också lockas lättare av lögner och manipulationer från odemokratiska rörelser. I Sverige, där historieintresset glädjande nog växer sig allt starkare, borde mottagligheten för kommunismens illgärningar vara betydande. Behovet av en bred upplysningskampanj kan rimligen inte ifrågasättas.
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
