STÄMNINGEN PÅ Stämningen på Mississippi Inn nära Nytorget på Södermalm luktar mer mat än bar. När BK är där och testar så är det alltid covermusik i högtalarna: Dylan, Lennon, Cohen. Vi börjar med några drinkklassiker, vilka är lika habila som ställets köttgrill. Dry Martinin får oss att fundera på den ordinära smaklösa gröna oliven med en bit röd paprika. I dag är det svårt att tänka sig sådana någon annanstans än just i en drink. En mer smakrik och fast oliv skulle ta över, men till alkoholens enbärsolja är denna billigare kalamatisläkting rätt. Likadant är det med det inlagda körsbäret, som är som pricken över i:et när den garnerar en bittert uppfriskande Old Fashion (whisky och angostura).
I DAIQUIRIN TYCKER vi inte att romsmaken slår igenom som den ska. En Irish Coffee väcker också viss oenighet. Hur varm ska en Irish vara? Oftast är den precis som på Mississippi Inn alldeles för lite varm från början. Kylan från koppen, sockret, grädden och whiskyn tar ur hettan ur kaffet och snart sitter vi där med en sval och gräddig kaffeblandning. Priset är det bästa med Mississippi Inn. Sjuttiosex kronor för alla drinkar är generösare än hos många andra. Som kvartersbar före maten är Mississippi fullgod, men annars är det som med den plagierade covermusiken. Vi längtar efter mer barkänsla.
Barkommissionen 10/1 2008