DET HAR INTE främst med drinkar att göra. Men när man ser hur Papa Rey Rey vuxit ut med krog och förökat sig med baren Morfar Ginko – baksida, innanmäte och framsida – hur levande det är, så ser vi hur färglöst Södra station är. Bara ett kvarter bort från dessa röda och vackra drinkglas har politikerna och stadsbyggarna gjort så in i helvete fel.

MORFAR GINKO VAR ursprungligen en figur spelad av Nils Ohlin i den farsartade radioserien ”Snurran” på femtiotalet, men i dag tjänar namnet som en oas hundra meter bort från Södra stations enkelriktade bostadsöken, och påminner om allt som Magnus Ladulås eller Södermalmsallén borde ha fått del av. Södermalmsallén borde ju för jösse namn lyfts upp i ljuset och egentligen heta Folkungagatan och fortsatt rakt fram till nya Årsta och resten av världen.  

ATT MORFAR Ginko och dess sammanväxta granne väcker tankar om hur denna del av Södermalm borde ha varit är ett strålande betyg i sig. Väl inne på krogen möts man av ett barbord i trendig nybrutal grå betong, som hämtad från Timells eller Ernsts tv-program. Någon lockande drinklista existerar inte, men bartendern tar sig gärna an allehanda önskningar. Hans special med hallon är välbalanserad men för söt för att vara en riktigt vuxen. Gin & tonic med fläder smakar inte heller fläder men Morfar Ginko lovar något som bara kan bli bättre. Och det är inte bara På stan som gärna skulle ha Ginko och Ray Ray i kvarteret. Dessutom fick vi utan mankemang lite mer rom på hallonen när vi gnällde. 

Barkommissionen 9/8 2007