Mitt i stan, fast undanskymt ändå. Restaurangen har inte direkt draghjälp av något annat på Oxtorgsgatan, på motsatt sida Sveavägen till Hötorgsskraporna. Man får bestämma sig för att gå hit. Det påverkar baren. Det är egentligen bara på fredagar, när det är klubb i lokalen – för tillfället huserar mediehängklubben Julia, gubb- och tantrock i regi av Tom Pyl och Fredrik Virtanen, här – som stämningen stiger över loungedåsighet. Restaurangen, som ingår i Melker Anderssons F12-gruppen, öppnade 1999. Det är dyrt, det gör sitt till för atmosfären. Slipsarna sitter tätt vid borden i den angränsande restaurangdelen Smak.
Där serveras smårätter uppdelade utifrån smaker som ingefära, tryffel och dill. ”För oss är det helt självklart att gästerna väljer rätterna efter smaken. Och att rätter här i stället kallas smaker”, motiveras konceptet på hemsidan. Samma princip gäller drinklistan. Här finns Wasabi long, Persika royale och Kanel martini (5 cl, 108 kr), där, namnet till trots, hasselnötslikören dominerar lika säkert som i vilken godislatte som helst. Russian spring punch görs med för mycket is. Whiskey souren görs för blaskig. Den alkoholfria Rabarber (38 kr) är en kallsup av outrörd sockerlag. Drinkarna blandas snabbt och slarvigt. En märklig prioritering med tanke på att ingen kö finns.
Restaurangens bar gör sig bättre som klubblokal än smaktempel. Gå dit en fredag, trängs och ha kul.
Barkommissionen 4/12 2008