Den solblekta grosshandlarvillan på pytteön Bockholmen var länge en av Krog-Stockholms bäst bevarade hemligheter – belägen en slingrande promenad från Bergshamra tunnelbana och dessutom bara öppen på sommaren. Sen ett par år tillbaka har ryktet spritt sig, och när Krogkommissionen anländer är parkeringen framför bron som leder över till krogen full av föräntansfulla matgäster, trots att klockan egentligen är för lite till och med för svenska middagsätare. Det är inte konstigt – behagligare ställe att tillbringa en lång, het sommarkväll på är svårt att föreställa sig. Nere vid vattnet finns den så kallade Kärleksbaren, för sommaren klädd i karibiskt grilltema där käket är billigare och tonfallet lite, eh, ungdomligare (”massor av luuuuuv”). Uppe på terrassen är det en vuxnare och mer nordiskt orienterad meny, med ”innovativ känsla för strandhugg i Medelhavets arkipelag”, för att citera den något yxiga programförklaringen på ställets hemsida.
Bockholmsklassiker (155 kr) är ställets variant på löjromstoast: en rejäl sked rom i sällskap av mustigt bröd, ljummen mandelpotatiskräm, gräslök och en olivolja med massor av frukt och trä. Dyrast på förrättsmenyn men väl värd priset.
Kronärtskockan (130 kr) bjuder på fint kokta blad och är vacker som en tavla, men som rätt är det överarbetat: både sardeller och oliver blir i saltaste laget, och saffransskummet är bara tingeltangel på tallriken. ”Less is”, som bekant, ”more”. Dessutom smakar den grillade paprikan burk.
Av varmrätterna är Seafood med respekt för vad havet ger oss (325 kr) en anrättning med baktungt namn men fint innehåll: lena, klara smaker av vin, tomat och saffran och med magiskt goda pilgrimsmusslor.
En femma dyrare är den rökta gödkalventrecôten: en mjukrökig och mör bit kalv med en fin béarnaise spräcklig av färsk dragon och med en försiktig antydan av tryffel. Ljuvliga är också de försiktigt friterade haricots vertsen. Krogkommissionen föreslår att Bockholmen börjar stoppa ner egen potatis i samma fritös – det duger inte att servera frysdiskfrittar till en varmrätt med den prislappen.
Fläsksida av gårdsgris (215 kr) är däremot en toppenrätt rakt igenom, med magiskt mört fläskkött serverat i vackert randiga fyrkanter på planka. Med en smörig mandelpotatispuré och varm doft av kryddnejlika är det kanske ingen sommarmat, men sagolikt god och i sammanhanget mycket prisvärd.
Panna cottan (96 kr) serveras i en burk, modell marmelad, och toppas av jordgubbar, strimlat apelsinskal, mandelskorpor och maräng. Gott, sött och mycket mäktigt – bokstavligen kokt grädde.
Glass och sorbet (95 kr) bjuder på tre skedar: vaniljstångsfläckig vaniljglass, chokladsorbet, persikosorbet. Choklad är knepigt i sorbetform, utan glassmetens runda sällskap blir effekten lätt som att lägga en tesked kakao direkt på tungan, och Bockholmens version är inget undantag. Vaniljen och persikan är däremot perfekta, så även den avslutande espresson och klunkarna av fint upphällt dessertvin.
Sammantaget är det svårt att tänka sig en trevligare sommarutflykt än Bockholmen. Terrassen är skuggig, havsbrisen frisk, utsikten ljuvlig och personalen ett litet under av värme och vänskaplighet. ”Nästa gång ni är här måste ni faktiskt testa seafooden!” utbrister kyparen efter att ha tagit upp en beställning endast bestående av kötträtter. Vi behöver inte korsa fingrarna bakom ryggen när vi lovar att komma tillbaka.
KROGKOMMISSIONEN 31/7 2008