För drygt två år sedan stängde det för att bli kontor. Stockholm slöt samman i sorgen över förlusten. Det var inte bara ett hotell som försvann, utan en av stadens främsta scener för hiphop, soul och jazz. Som dessutom var gratis.
Pelle Lydmar hade redan gått vidare. Nya Lydmar hotel, som öppnar den 6 oktober, fanns på papperet. Dessutom hade han, tillsammans med en partner, hunnit ta över verksamheten på Berns, som då befann sig på fallrepet. Det vände de.
Pelle Lydmar har byggt och inrett hotell i London, Egypten och Åre. Men det här är hans hjärtebarn; om inte det är för gulligt att säga så om en byggnad som har renoverats för 40 miljoner kronor för att nå upp till femstjärnig standard.
Nya Lydmar hotel ligger på Blasieholmen, mellan Grand Hôtel och Nationalmuseum. Två veckor innan gästerna anländer, och bara en vecka innan en utställning med dokumentärfotografen James Nachtweys bilder öppnar i lobbyn, är ledstången från entré till reception fortfarande inlindad i mjukplast.
På snabba fötter genom korridorerna förklarar Pelle Lydmar att idén är att det ska kännas ”mysigt” från början. De 48 rummen kostar mellan två och tio tusen kronor natten. Alla är individuellt inredda. Högst individuellt, säger Pelle Lydmar.
– Titta här. Varje sak här är fel, känner jag när jag ser mig om. De där fåtöljerna, de är inte fagra. Och det här, ett svart skåp bredvid det där stora fula träskåpet, det är fel på alla sätt. Men när det är fel så betyder det också att det finns en människa bakom. Det är någon knäppgök som har ställt det där.
Restaurangen saknar bardisk. ”Blir det för hetsigt får vi väl ställa ihop några bord”, säger Pelle Lydmar. Precis som på gamla Lydmar vill han ha in ”Stockholm på hotellet”. In med stan, ut med hotellobbykänslan av internationellt ingenmansland. De gör det med fotoutställningar, mycket dokumentärt, seminarier och – precis som förr – livespelningar. Det står en ny genre för dörren.
– Nu ska vi ner i rockträsket, säger Pelle Lydmar.
– Det vore tråkigt att upprepa sig. Nu blir det Jethro Tull och Magic Numbers.
Han kluckar förtjust och berättar att Ebbot, den skäggige, kaftanklädde sångaren i Göteborgsrockbandet The Soundtrack of Our Lives, fungerat som en symbol för honom i hotellbygget.
– Jag såg honom göra en Led Zeppelin-låt på Polarprisgalan häromåret. Han är så cool! Han tar med sig ny och gammal musik i samma andetag. Han har karisma och integritet. Han ger blanka fan i hur man ska vara. Tror jag. Jag känner honom inte, säger Pelle Lydmar, och rättar sig.
– Eller, jag gjorde inte det då. Nu gör jag det lite. Vi har träffats några gånger. ”Du får tycka att jag är knäpp men jag har inrett ett hotell med dig som förebild. Vill du komma hit och titta?” frågade jag. ”Vi kan lära känna varandra, så får du säga om ett halvår om du fortfarande tycker att jag är galen då.”
Börsen är superskakig. Vad tänker du om att ni öppnar just nu?
– Först blev jag dödsrädd. Det var ju inte bara kris, utan fritt fall. Men sedan tänkte jag, eftersom jag försöker tänka positivt, att det kanske innebär att folk ändrar sina rutinbeteenden. När allt bara flyter på fattar man inga förändringsbeslut. Man börjar överväga saker. Det kanske kan gynna oss, säger Pelle Lydmar.
Ett beslut är redan fattat. Nyligen frågade Ebbot om han fick ha släppfesten för sitt nya album på Lydmar senare i höst. Det fick han.