Spice Corner.
Staden växer så det knakar i byggställningarna. Vi blir omkring 20.000 nya stockholmare varje år. Ett helt Falkenberg. Vart tar alla vägen, undrar man stilla eftersom bostadsbyggandet inte på långa vägar ökar i samma takt som befolkningen – eller kvadratmeterpriset på golvyta.
De nya stadsdelarna håller så sakta på att sätta sig. I Hammarby sjöstad finns redan flera ambitiösa krogsatsningar. Liljeholmskajen ligger en bit efter, men snart ska bland annat Indian Garden expandera i området.
Det finns dock fortfarande en rad vita fläckar på kartan som behöver suddas ut. Som Fredhäll, ett av citys allra sömnigaste boendekvarter i sorglig avsaknad av anständiga matetablissemang. Sommartid är Solstugan förvisso ett trevligt – men kostbart – alternativ och Lux och Pappas Deli på Lilla Essingen ligger inom promenadavstånd. För några år sedan försökte restaurang Fredhäll också bidra till utbudet. På Stagneliusvägens krön i takhöga lokaler som en gång inhyste funkisområdets livsmedelsbutik serverades då Italieninspirerad kvarterskrogsmat som lockade både besökare från andra delar av staden och områdets många journalister och tjänstemän.
Bakom de vidsträckta glasrutorna finns det nu nya krögare som kokar mat med sydasiatiska smaker från den väldiga förbundsrepubliken Indien. Inredningen är sig lik, komplett med kristallkrona och designermöbler, men menyn rymmer allt från fräsande sizlarkompositioner i järnpanna till balti- och karairätter.
Den som vet hur mättande det lite nötiga smörfettet ghee är vet också att denna stapelvara i det indiska köket gör en trerättermiddag särskilt krävande. Bland de få förrätterna här finns en habil samosa i frasigt skal med grönsaksfyllning (35 kr) och en lite lam kycklingsoppa (45 kr) som ändå gör gott i den hjärtlösa marskylan. Papadums (25 kr) är trevligt att knapra på medan man stavar sig igenom menyn och sippar på en Cobra.
Här får vi ett par tallriksstora bitar tillsammans med en korrekt chutney som går åt med en väldig fart om man har barn med runt bordet. Den söttandade matgäst som ännu inte prövat ett kokos- och honungsfyllt Peshwari naanbröd (30 kr) bör absolut inte missa tillfället. Den yngre generationen blir heller inte missnöjd av barnmenyn – en handfull milda alternativ, garanterat riskfria för den som oroar sig för brännskador från chili och gul curry. Chicken tikka butter masala (70 kr) är ett säkert kort som inte gör oss besvikna.
Hettan i maten är ofta en ren chansning att bedöma på indiska restauranger utifrån menyns graderingar. Medelstark kan betyda både het som en MIG-svets eller jolmig.
Kökschefen på Spice Corner – ett namn som kan inge farhågor för den gomkänslige – är med svenska mått hyggligt sanningsenlig. Lamm Jalfrezi (150 kr) beskrivs som medelstark och avger en behaglig Scovillehetta som torde tålas av de flesta. Däremot ställer Krogkommissionen sig frågande till rättens överdrivna sötma, en inte helt lyckad tolkning av grundreceptet som utgår från gröna pepparfrukter, tomat och lök. Lamm Balti (160 kr) är bättre, också den med behagligt sting och fint reducerad sås.
För extra hetta kan man ta in en liten skål pickles (15 kr) från den i övrigt magra tillbehörslistan. En generös tilldelning mixed sizlar (210 kr) blandar räkor, kyckling och hyggliga lammfilébitar till saffransris. Husets välstämda kormakyckling (140 kr) balanserar säkert yoghurten mot grön chili och nötter. En felfri mangolassi lindar len lindring kring kryddfesten som nu utbrutit i ens tarmpaket (35 kr). För en tia mindre landar en bunke tät youghurt strösslad med nötter och torkad frukt. Fin svalka.
Trots att Spice Corner erbjuder flera fungerande viner till anständiga priser är Krogkommissionen av den bestämda uppfattningen att ljust öl är det enklaste dryckesvalet till den kryddkomplexa indiska maten. Det sällskap som blir osäkert inför vinlistan och dessutom har särskilda skäl att fira väljer en butelj allroundig Philliponnat Royale-champagne för 565 kronor.
Champagne på indiska hak... Ja, stockholmarna fortsätter att frossa på restaurang som om eurokrisen vore ett grekiskt 1 april-skämt och Stefan Ingves amorteringskrav en bluff. Hur det ska sluta vet inte ens den allseende Jan Guillou.
Vi gillar ändå skarpt att detta friska spenderande resulterar i att krögare nu söker sig utanför innerstadsgeografin. Sedan må det vara trendkänsliga restauratörer, rustika kvarterskrogar eller som i det här fallet en duglig indier.
Spice Corner överraskar inte på något sätt. Matsedeln bjuder mat som når ett halvt snäpp över den gängse kvartersindierns, om än lätt försvenskad och onödigt försiktigt kryddad. Det finns bättre indiska krogar mer centralt i stan, men denna levererar prisvärd och stabil mat utan större åthävor.
Gott så, säger KK.