Vi lever i ett väldigt brus av budskap och erbjudanden, som bekant. Alla slåss om allas uppmärksamhet. De få som lyckas höras i dånet gör det ofta med hjälp av någon sorts kvalitet eller unicitet, eller både och. Krogstockholm har börjat begripa det. I närtid har så väsensskilda matsalar som Speceriet, Chez Betty jämte Tradition, AG, Gastrologik, Pubologi, Boqueria, 19 Glas, Blue Light Yokohama, Bar Nombre och Serrano hittat sin publik. Berns/Stureplansgruppens satsning Nosh and Chow vill locka uteätare med samma muskelspel som konkurrenten Taverna Brillo: Stora matsalar, stora barer och ambitionen att ha många sorters mat, mycket mingel och påkostad inredning.

Atmosfären är outstanding, som de cityslicka gästerna här skulle sammanfatta det. Också Krogkom­missionens mest svårflörtade med­lemmar faller i den imposanta far­stun. Formspråket liknar inte någon­ting annat inom tullarna. En känsla infinner sig av att vara hemma hos en djupt excentrisk person med golvytor som en slottsherre. Här råder en känsla av bohemisk hemtrevnad, rent av intimitet. Stilen är halsbrytande. Den som lärt sig av sin mamma att man inte blandar rutigt och randigt får snart problem. Den spanske arkitekten Lázaro Rosa Violán mixar så friskt att det är svårt att urskilja alla detaljer i kakafonin av fransk-spansk-afrikanska material, mönster och färger. Rent berusande underbart är toalettutrymmet. Det är svårt att hitta dörrarna i denna oas av kakelplattor, kopparfärg, järnstänger, spegelglas, levande ljus och härliga puffar av nordafrikanskt snitt. Ännu svårare att låsa dessa besynnerligt marrakechska skapelser till toadörrar. Efteråt tvättas händerna över en rostig balja av det slag som hittas i kohagar.

Jo, interiören räcker gott som attraktion, unicitet. Konceptet hade inte behövt vridas ytterligare genom en global meny där karelsk öststatsmat möter Nordafrika, Nordamerika och Sydostasien. Det blir lätt disharmoniskt:

En Singaporegryta på currytrimmade skaldjur och fisk (215 kr) har en bränd bismak. En frijoles negros-soppa saknar både kropp och karaktär (95 kr). Flanksteken med sallad påminner mest om en caesarsallad med kött i stället för den vanligare kycklingen (230 kr). Steken är fint rosa, men den sydamerikanska salsan ovanpå är för snålt tilltagen för att ge ett kompenserande kryddigt eko i munhålan. Och de flamberade ”ryska” pannkakorna är av gängse dagiskvalitet och får klent understöd av de mjuka äppelskivorna med glass (129 kr). Oinspirerat.

Annat glädjer oss. Husets ostron är oklanderligt öppnade utan spår av flis (35 kr/st), med koriander i vinägersåsen – sådan som kallas cocktailsauce i Kennedyklanens sommarhäng Hyannis Port. Den karelska delen av menyn rymmer två fina viltalternativ för den GI-medvetne. Förrätten rökt ren på ovanligt fluffig blini (145 kr) är en arktisk pärla. Huvudrätten är gjord på kusinen nedanför trädgränsen, hjortytterfilé, som känsligt färdiglagats i ugn med välbevarad saftighet till en brässerad, syrlig, rödkål och smörblank rotfruktspuré (339 kr). Allra bäst i detta kök lagas dock just nu fredagsmysrätten numero uno: tacos. Den som inte ätit den mexikanska snabbmaten på plats eller i sydvästra USA kan nu få ögonen öppnade. För 209 fyndartade kronor serveras tortillaklämman i lyxutförande med trådigt nöt, riven chorizo och dessutom Stockholms bästa guacamole (i en förvisso sorgligt svag konkurrens). Efterrätten churros (109 kr) bjussar pepprig, likörsmakande chokladdipp med chilisting, men bakverket är flottigt, översockrad barnföda som gör sig bättre på tivoli. Roligare är kulan med minttesorbet, vågat kantad med apelsin, blodgrape och dess bleka syrliga syster, utan någon typ av sötning eller gräddklick (98 kr). Surt, surt. Men gott, gott. Och friskt, friskt.

Maten är sammantaget varken dyr eller dålig, men sällan lika omtumlande som miljön. Den tossiga anti-ljust-och-fräscht-inredningen och stämningen är ändå ett skäl att besöka Nosh and Chow. Den proffsiga servisen likaså. Och eftersom ett restaurangbesök är så mycket mer än det man får på gaffeln landar Krogkommissionen på en fyra i betyg. En siffra också köket skulle kunna förtjäna med en mer fokuserad och mindre konceptuell meny. Vi ser fram emot en sådan. Vi vill hiskeligt gärna hänga mer i detta rent Almodovargalna townhouse på Norrlandsgatan 24.