Säga vad man vill om Melker Andersson och hans F12-grupp – de vilar inte på lagrarna. Krog efter krog adderas till ett av Stockholms största krogimperium. Senast i raden är eleganta Miss Voon på Sturegatan.

Med fönster ut mot Humlegården har Thomas Sandell skapat en asiatiskinspirerad lokal i rött och svart. Ut mot gatan finns en bar med ett generöst, ljust träbord där man kan hänga med sitt sällskap och dricka österländska drinkar. Men fortsätt gärna längre in. Så här i november är det mysigt att slå sig ner i en av de rundade sofforna längs väggarna och kika på kocken i sashimibaren. Ljuset är mjukt och behagligt koncentrerat över borden. På de röda väggarna hänger foton på gäster och personal från hela F12-imperiet. Så småningom, säger en servitör, ska det bara vara Miss Voons gäster, men man har bara haft öppet i två månader.

Nu är Miss Voon ingalunda någon renodlad asiatiska, hon har också skandinaviska drag. Hos henne serveras ”mellanrätter” som gästerna plockar ihop själva från menyn.

KK börjar förväntansfullt med sashimin (kockens val) som består av fint skuren och mycket fräsch fisk (hälleflundra, lax, havsabborre, pilgrimsmussla och vildräka) På den gladpackinslagna isen vilar dessutom några mjälla, saftiga skivor renfilé och oxkarré. Till det kommer tre såser som smakförhöjare. Servitrisen vet inte vad som är tänkt till vad (!), så låt oss lotsa er: en ganska tjock kimchi-sås med bra bett passar utmärkt till köttet, en välbalanserad jalapeno-salsa till fisken samt en ganska anonym äpple- och ingefärssoja som inte är ultimat till något. Det är en snygg uppläggning för 250 kronor som fungerar som aptitretare för 2-3 personer, men KK måste ändå tillstå att vi ätit både vackrare och mer prisvärd sashimi på exempelvis Råkultur och Raw.

För kvällens långa rad av rätter gäller sedan att det är gott, gott. Men smått, smått. Och dyrt, dyrt. En halv hummer under thaicurrytäcke med limebitar är väl grötig i smaken (210 kr). Lammkarrén är bra till hälften; fint tillagat rosarött kött i frisk sås som smakar pimpad rödvinsreduktion (145 kr). Men de tempurafriterade grönsakerna som flankerar är flottiga och svampiga, frityrsmeten har fått suga upp på tok för mycket olja. En tempura ska ju vara torr och knastrig på ytan. Bland varmrätterna ska man i stället satsa på torsken, ett perfekt tillagat stycke fisk, skivig och med precis rätt konsistens i en thainspirerad skummig soppa med rätta trycket (160 kr). Härlig. Och Miss Voons skogssvampsfyllda dumplingar tar dessa degknyten till nya höjder (115 kr). Då fäller KK en liten tår av tacksamhet. Så ska det göras.

Men låt oss stanna upp en stund och plocka upp smartphonen. Servisen rekommenderar 3-4 rätter för att bli mätt. Då hamnar man lätt på 600 kronor per person.

Detta begrundar vi dystert medan vi prövar desserterna. Miss Voons cheesecake av mango påminner mer om en gräddfylld fromage och ropar på en rejäl smakbrytning (95 kr). För odistinkt är också Valrhona-fondanten med passionsfrukt (115 kronor). En ganska ordinär men fräsch fruktsallad med en len sorbet på litchifrukter fungerar hyfsat som syrlig och kryddig avslutning (80 kr).

För varje krog som adderas till F12-gruppen förstärks vår bild av imperiet: Maten är habil, ibland riktigt vällagad, men ändå egendomligt själlös. Lite för många av F12-gruppens klarar inte KK:s dagen-efter-test: man längtar inte genast tillbaka. Lokalerna är ofta snygga men opersonliga (undantaget: den bedårande Köttbaren) Och så är det nästan alltid för lite personal.

Trots allt gillar vi stämningen på Miss Voon och skulle gärna komma tillbaka för en liten "mellanrätt". Men äter oss mätta gör vi någon annanstans.

Krogkommissionen 18/11 2011