– I kväll skall Buster bjudas det bästa huset hava!
– Si, si, Tony – du vara chefo.
– No ni mig säga, vad behagas, à la carte? Dine?
– Voff, voff, voff!
– Aha, bra, bra. Hej Joe! Buster säga han beställa två spagetti speciale och massa fricadelli!
Spagetti funkar. Hårdkokt osso bucco med gremolata, 36 månaders parmesan, en vitello tonnato, några grova skivor mozzarella di bufala campana och risotto på Robiola di Roccaverono med.
Svenskarnas kärlek till det italienska köket saknar handbroms. Medan andra etniska restaurangtrender försvinner lika snabbt som du hinner säga ”baba ganoush” så fortsätter de italienska nysatsningarna inom tullarna.
Det är inte enbart av godo. Slarvig pasta och överprisade lammrack finns det alldeles för mycket av, inte minst i Gamla stan, men varje nyetablering inger trots allt hopp om en godare värld.
Östermalm har redan sin beskärda del av italienare och sedan i våras är stadsdelen begåvad med ytterligare en. Villaggio, på en av Skeppargatans mer undanskymda adresser, är anpassad till den mogna vuxenbefolkningen i kvarteren. Här serveras prydlig italiensk finmat i en stramt uppdaterad lokal färgsatt i ljusa toner. Krogkommissionen betvivlar att särskilt många av gästerna bor särskilt många kvarter bort.
Vi har överlag bemötts vänligt, diskret och smidigt. Det är ofta fullt vid borden och lokalen fylls då av ett behagligt sorl. Portionerna tilldelas generöst och den som väljer en fyrarätterssittning bör vara svulten.
Köket inleder övertygande med just en vitello tonnato – en kalvcarpaccio (135 kr) som trivs fint i sällskap av den tillhörande rika tonfisk- och kaprisdressingen. Läckra är också de precist halstrade pilgrimsmusslorna (135 kr) med ljuvlig blomkålskräm. De serveras med en smaktät soppa på karljohanssvamp, som saltats i övermått.
Både den friska förrättssalladen med mozzarella (130 kr) och den utmärkta charkuteritallriken (150 kr) på en giv mortadello, fin San Daniele, lardo (guldstjärna för det!), tunt tunt skivad griskind och lite oliver går förstås bums i säng med ett glas av barens bäriga ekosicilianare på syrahdruvor.
Vid ett av våra besök vill KK:s utsända ha pasta som mellanrätt och undrar om det går att dela på en portion. Det går inte. Vi erbjuds i stället varsin barnportion och blir ännu mer snopna när det först på notan visar sig att juniorportionen bara är marginellt billigare än vuxenutförandet (130 kr mot 165 kr). Även om den aktuella hummerpastan med ricotta är invändningsfri – precis som oxfiléditon med karljohanssvamp, salvia och grädde (170 kr) – så lämnar den valhänta hanteringen en dålig eftersmak. Italienska krogar är i regel ytterligt barnvänliga, en attityd som bygger gästlojalitet. En restaurang med Villaggios ambitioner, och notor, borde förstå värdet av sådan.
Ett par rödingvarianter finns på matsedeln. Ett saftigt ankbröst med rödvinskokt päron och välrörd spenatrisotto likaså.
Carnivorer har mer att välja på: Husets örtmarinerade lammrack (260 kr) ankommer med en prydlig citrusspetsad balsamicosky. Väl godkänt. Mötet mellan polenta och gorgonzola i de friterade kroketter som ingår lovar mer än de smakar.
Från grillen får vi också en fin, kolrökig, entrecote (265 kr) som är något blodigare än vad vi önskat. Å andra sidan är kökets 225 grams oxfilé emellanåt mindre röd än vi begär. Dess smakvärde – resultatet av en komplex kombination av proteiner, bindväv, kön, ålder, arvsmassa, kost, mörningstid, aromatiska kväveföreningar, mineraler och annat som påverkat nötet – motiverar ändå de 285 kronorna. Tillbehören buffelmozzarella (50 kr) och tryffelbearnaisen (35 kr) klarar sig utan anmärkning, men en minimal blandsallad är icke värd 45 beskattade riksdaler.
Också desserterna är felfria, men inget som får våra papiller att frivolta. Vit chokladmousse (125 kr) med hyvlad choklad och bär gör blodsockerjobbet. Kökets varma kupa fylld med lätt bitter mörkchoklad till en rätt temperad halvmåne vaniljglass bör kakaovännerna pröva (130 kr). Cheesecaken utlovar citrussyror som den inte levererar för 105 kronor.
Det är inte konstigt att många trivs bakom panoramafönstren på Skeppargatan. På Villaggio bärs stabil italiensk mat fram som har både ambition och stundtals inslag av finess. Svackigt är det sällan. Men ställer man mat- och gästupplevelsen mot prisnivån och bristen på originalitet – det här skulle kunna vara en bättre hotellmatsal i säg centrala Frankfurt am Main – är i dag en stark trea det korrekta betyget.
Krogkommissionen 10/2 2012