Kaféerna som sällan sover

Längst ned på den tomma och mörka gatan strålar ett välkomnande ljus från Nattcaféet ut. Det står ”servering” med stora bokstäver på väggen, och utanför står ett antal taxibilar och män som röker cigarretter. Allt är stilla och lugnt. Klockan närmar sig midnatt.

Inne på kaféet sitter taxiuniformsklädda män och fikar, kollar på tv och snackar. En högljudd chaufför, som för tillfället basar över fjärrkontrollen, berättar livligt och detaljerat om en kollision han precis lyckats undvika.
–Hon kom från höger och jag väjde åt andra hållet, det var så här nära att vi krockade, säger han och visar med handen vad som hade kunnat hända. Smack!

Nattcaféet har öppet dygnet runt. Här serveras rejäla portioner mat och smörgåsar åt dem som arbetar på udda tider. ”Luffaren” är den populäraste smörgåsen. Det är en rågkaka med stekt falukorv och stekt ägg.
– Vi har många stamgäster, berättar Teija Säily som jobbat på kaféet i sju år och numera driver det. Det är taxichaufförer, bärgare och folk inom databranschen. De kommer hit för stämningen, här känner de sig hemma. De kan gå in i köket och ta vad de vill ha.

Nattcaféet är ett gammalt taxifik, och inredningen (som för övrigt sett likadan ut i tjugofem år) vittnar om det. Här finns murriga taxilampor, gamla plåtskyltar och en gedigen meny med betoning på husman. I dag serveras snickarlåda, till exempel.
– Det känns som mitt andra hem, det här. Man känner ju alla, säger Teija Säily. När jag har tid sätter jag mig alltid ned och pratar med någon gäst.

Trots att hon ibland jobbar själv och ibland på sena nätterna så känner hon sig aldrig otrygg på sitt nattkafé.
– Tvärtom, det finns alltid folk här som är redo att hjälpa till om det skulle behövas. Det känns tryggt. Vi har stammisar som kommer hit flera gånger om dagen till och med. Man får hoppas att det är personalen som lockar också, inte bara maten och den trevliga stämningen, säger Teija Säily.

Nattcaféet, Tideliusgatan 62–64, t Skanstull. Öppet: Dygnet runt.