00-talet har varit ett årtionde med uppmärksamhetskrävande mat. På tallrikarna har vi fått in så extraordinära rätter och skruvade kompositioner att vi helt enkelt tvingats att ständigt prata om maten – tänk Esperanto, tänk Mistral.

Nu ser vi en mattrend som vill sätta det sociala livet i fokus. Unga stjärnkockar vill erbjuda oss rustika styckningsdetaljer, läckra tapas och förädlad pubmat – mat som vi kan äta medan vi pratar med varandra. Och det finns något väldigt tilltalande i ambitionen att få kroggästerna att återigen umgås avspänt.

Ett restaurangernas back to basics. I våras öppnade BonBon på Kungstensgatan 9, precis där den korsar Birger Jarlsgatan. En långsmal, anrik lokal (Wedholms Kött/Vassa Eggen), nu med touche av spansk tapasbar, med ett vackert mörkbrunt golv och bruna detaljer mot kritvita väggar. Här finns en mindre bardisk som än så länge inte verkar locka särskilt många besökare. På BonBon träffas man runt maten, och det märks att krogen redan skapat sig ett gott rykte, det är närapå fullt och sorligt även höstruggiga vardagkvällar.

Här har krögaren Jonas Wigert skapat ett nytt koncept. Tanken är att erbjuda små, lättätna rätter starkt präglade av säsongens råvaror till viner från en överraskande och geografiskt varierad vinlista. Det finns en kort meny på väggen med lite charkuterier, ostar och oliver. (Alla människor skulle bli lyckligare av att få prova ett glas sherry till den rent himmelska skinkan, en Jambon Iberico som lagrats i 40 månader och som bokstavligen smälter på tungan.) Men i övrigt får man ingen fast meny, utan personalen kommer med jämna mellanrum ut med brickor med någon av de tjugo smårätterna. Poängen är att man ska välja vad man blir sugen på. Rimmad lax med stjärn-anis och citron? Ja, tack. Kycklingvelouté? Nej tack. Tryffelrisotto med pilgrimsmussla och peccorino? Jajamensan.

Varje rätt kostar 45 kronor och rekommendationen ligger på mellan fem och åtta per person. En liten gammaldags miniflaska med citronlemonad står intill glasen så att man kan friska upp smaklökarna mellan rätterna. För att hålla koll på vad vi äter lägger personalen glaskulor i skålar på bordet. Servisen hävdar att en norsk gäst har rekordet när han satte i sig 22 stycken. Även om 22 är i mesta laget för vilken storätare som helst så är det inte svårt att sympatisera med denne norrmans förtjusning i BonBons välkomponerade minirätter.

Vissa av dem betalar vi gladeligen 45 kronor för. Briochen med anklever, trattkantareller, pancetta och karamelliserat fikon är underbar liksom en höstmjuk ravioli med kantareller, vildsvinskind och tryffel. En tonfisk med tretton kryddor, ingefärspickles och getostmousse skapar ljuvliga smakbrytningar på liten yta. Vid några enstaka tillfällen trycker köket dock in för många smaker i samma pyssenysselilla anrättning, som Anka BBQ med smördeg, dragonmajonnäs och getost. Medan en rådjursfilé med friterad västerbottensost och sikrom plötsligt är märkligt skolmatsneutral – 22:50 per tugga känns då snopet dyrt.

För serveringspersonalen är det en utmaning att få ut smårätterna i ett jämnt flöde, men de klarar det med en grace som skulle få McDonald’s personalchef att gråta av avund. När gästerna tycker sig ha tillräckligt många glaskulor i skålen kan man avrunda med en efterrätt från den något ojämnare dessertlistan. Vi prövar en finfin crème brulée (95 kr) men också en intetsägande ostkaka med hjortronsylt (95 kr) som tycks mikrovärmd (?) i överkant. Roligare är då kombinationen tryffel och chokladöl (110 kr) som är godare än man kan tro när ölets chokladtoner blandar sig med den lena tryffeln.

Ändå undrar vi om inte BonBon biter sig själv i svansen. Konceptet är överfiffigt. För en första dejt är krogen perfekt för att det finns mycket att pyssla med om det blir ansträngt tyst. Men går man hit två personer för att verkligen umgås och prata är det tvärtom ganska störande, ja direkt stressande, eftersom man hela tiden måste fatta beslut. Ska man ta rätten framför näsan eller vänta på nästa? Och väljer inte du och ditt sällskap samma rätter äter ni ohjälpligt omlott – medan en tuggar i sig Toast Pelle Janzon får den andra snällt titta på. Det är ju egentligen raka motsatsen till det fria och pratvänliga ätandet som vi tror att BonBon egentligen vill uppmuntra.

Även om det strider mot krogens vision tycker KK att BonBon ska överväga att låta ett par, tre brickor med olika rätter cirkulera i lokalen samtidigt. Då kan vi äntligen få prata och njuta synkroniserat.

Krogkommissionen 15/10 2010