– På restauranger passar det ofta att göra konstinstallationer på toaletterna. Det är en så bortglömd yta, säger Calle Carboni medan han guidar runt bland toalettkonsten i de långa, krokiga korridorerna som förenar Riche, Lilla Baren och Teatergrillen.

Calle Carboni är barchef på Lilla Baren och ansvarig för byggets konstinstallationer.

Han visar stolt upp Roger Anderssons färgindränkta toalettskål på Teatergrillen och Jonas Dahlbäcks berömda videoinstallation ”Safe Zones #8” på Riche, där monitorer i bardelen visar vad som pågår på toaletterna.

Egentligen är det filmade miniatyrmodeller av toaletterna som visas på skärmarna. Vissa, till exempel museiintendenter,­ tolkar den här sortens konstverk som metaforer för det förhatliga övervakningssamhället: en vidareutveckling av Jonas Dahlbäcks konstverk finns på Moderna museet. Och ett liknande projekt, Pipilotti Rists konstverk ”Closed Circuit” – som låter en videokamera nere i klosetten registrera vad som sker under toalettbesöket – återfinns på Bonniers konsthall.

– Ibland blir det hiskeligt långa köer till toaletterna med Jonas konstverk. Det kan vara så att folk står och tittar på modellerna alldeles för länge, funderar Calle Carboni.

Lilla barens toaletter gjordes om för ett par år sedan.

Toalettlokalen är utformad som en konsthall med fyra toaletter i material som marmor, svart stål och trä. I taket hänger en skulptur av ett enögt jättemonster.

– Vi har inspirerats av stadssilhuetten. Folk börjar ofta klottra på toaletterna. Som en motreaktion mot det skapade arkitekterna en trätoalett med deras egen version av toalettklotter. Där kan man sitta och titta ganska länge, säger Calle Carboni.

Arkitektfirman Boys Don’t Cry är hjärnorna bakom designen på Lilla barens toaletter. Arkitekten Oscar Hafvenstein berättar:

– Många är ambitiösa med sina toaletter i Stockholm. Tranan har alltid varit en referens. När jag var där fick jag känslan av att Riche också var värt något fint. Det var riktigt fula toaletter där förut – att koppla in oss var en panikåtgärd från deras sida, säger han.

– Vi jobbade mycket med trångheten. Vi låtsas ju att det är en utställning, en mini­konsthall med lysrör och gråa väggar. Samtidigt vill vi leka med anrikheten på Riche. Därför har vi slängt in många detaljer i mässing. Samtidigt ska metalltoan påminna om en toalett på T-centralen. Toaletterna har olika karaktär­er, det gör att gästerna får sina egna favoriter som de alltid går till.

Hur mycket tänker arkitekter på toaletter?
– Jag har jobbat som arkitekt länge, men jag hade aldrig gjort något så här spektakulärt tidigare. Toaletterna är väl något man jobbar med om man har tid och pengar över. Man börjar kanske inte där. Men om man har något att säga är toaletterna en rolig berättelseplats, eftersom folk tillbringar mycket tid där. Sätter man sig ner blir besöket en kontemplationsstund.

Nöden är ofta uppfinningarnas moder.

Restauranglokalernas begränsningar får därför ofta genomslag på toaletterna. Den berömda dubbeltoaletten på Rolfs kök var till exempel en nödlösning. Restauranger med fler än 60 sittplatser måste ha två toaletter, men det fanns helt enkelt inte utrymme.

– Så då fick det bli en dam- och en herrtoalett utan vägg emellan. Det var lagom galet, det är det galna som är kul, som förändrar världen, förklarade arkitekten Jonas Bohlin nyligen för DN Söndag.

De flesta krögare, kaféägare och barchefer gillar att prata om sina toaletter. Många beklagar sig över vandalism och stöld – Judit & Bertil har tvingats plocka ner alla fina affischer på damtoaletten på grund av klåfingriga gäster, och de lustiga tidningsrubrikerna som prydde väggarna påBabs stals illa kvickt – men krögarna brinner för ämnet.

Många blir både uppspelta och pratglada när På stan kommer på besök.

En intressant tendens är den något ålderdomliga synen på manligt och kvinnligt, som ges uttryck för på stans krogtoaletter. Cloud Nines herrtoalett är en replika­ av toalettlokalen i Stanley Kubricks skräckfilm ”The Shining”, komplett med det läskiga ledmotivet i högtalarsystemet. Damtoaletten är desto mer sensibel; den efterapar restaurangtoan i brittiska dramat ”Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare”.

På Allmänna galleriet råder liknande tankegångar. Medan tjejtoaletten går i dova röda färger, med mysig belysning och stora guldspeglar, har killtoaletten fått bevara den ursprungliga, minst sagt sjaskiga känslan.

– Vi brydde oss aldrig­ riktigt om herrtoaletten. Nu blir det här säkert ett genustänkfel, men vi tänkte nog att killar mest pissar. Det går snabbt, de sminkar sig inte eller står och hänger på toaletten, säger Niclas Åkerblom på Allmänna galleriet.

Annars kan man ­konstatera att helheten är det viktigaste.

– Vi har låtit graffitikollektivet Mogul måla väggarna hos oss. Man vill ju att toaletten överensstämmer med resten av lokalen, berättar Elias Krantz på kaféet och skivbutiken Louie Louie, vars trånga toalettbås enbart lyses upp av en sakta roterande spegelboll – och de ikonlika graffiti­målningarna på väggarna runt om.

Andreas Giassemis är restaurangchef på Greken på hörnet och stolt innehavare till vad han själv kallar ”Stockholms finaste toa”. I taket vajar en kristallkrona, på väggarna hänger tavlor och torkade blommor.

– Toaletten är väldigt viktig. Den är en del av helheten, säger han.

– Det är andligt där inne – som en kyrka, med ljusen och kristallkronan. Folk brukar vilja äta där inne.

Va?
– Jo, de säger det! Ett par har till och med förlovat sig där.

Vad gjorde ni då?
– Vi i personalen stod utanför och tittade. Vi bevittnade förlovningen och var glada.

"Toaletten avslöjar krogen" – Göran Bergbom har skrivit en bok om rummet som är nästan det enda där man är säker på att få vara ifred.