Häpna är vi inte. När Krogkommissionen testade nykomlingen Dados ”new indian cooking” på Tavastgatan i november 2007 utdelade vi en slät trea i betyg och avslutade texten med att klargöra att KK: ”applåderar alla som vill nyskapa, men ska folket bakom Dado kunna tillföra något till den stora uteätarpubliken som älskar ortodox indisk mat krävs mer tankearbete, mer mod och långt större detaljskärpa. Uppdraget är inte omöjligt. Och den ljuvliga lokalen är en bra början.”
Omdömet gäller i lika hög grad Dados nya systerkrog Bebe på Rörstrandsgatan i Vasastan.
Där Dado på Tavastgatan satsar på etnochict och romantiskt ombonat i matsalen väljer Bebe scifi-estetik i knalliga färger. Lokalen är karamelligt läcker. Gula jalusier över de gula borden ute på gatan. Invändigt är tonen mer limefärgad. I baren upplysta, godisfärgade flaskor på rad: rosa, grönt, gult, blått. Den spektakulärt inredda toaletten har ett automatiskt låsvred med en röd respektive grön lysdiod på skjutdörren. Kul. Man blir på gott humör. Servicen är ytterst vänlig och rimligt rapp, men kunskapsmässigt finns en del luckor, bland annat rörande den modesta, för att inte säga osexiga, vinlistan. Drinkditon rymmer en ginger spice med limejuice, ingefärslikör, äppeljuice, ingefärsjuice, Zubrowka buffelgräsvodka och chili som initialt känns uppiggande okonventionell men kvarlämnar en känsla av överlastad obalans.
Andra barprodukter skvallrar om samma valhänta handlag med sötningsmedlen som utmärker delar av matmenyn. Som ”creamy peach iced tea” (persikofrisk drink med te och Absolut mandrin) – visst, fruktig sommarkänsla, men alltför sött.
Bebes matsedel – i stort identisk med Dados – blandar det indiska med allehanda mellanösterntoner. Hettan och de smöriga, nötiga, såserna som präglar sunkindierna på hörnet är här dock ersatta av ett stramare tilltal med högre syrlighet alternativt just sötma:
Frasiga papadams med korianderchutney (40 kr) är inget för den som längtar efter något starkt, men friskt och gott. Rostade rödbetskuber med lätt gummiartad getost skuren i samma fyrkantsform (45 kr) är beprövat tilltugg utan utropstecken. I snacksutbudet finns också Punjabi samosas (grönsaksfyllning) med paprikadip (55 kr): stadigt och välsmakande, men dippen är något för söt. Husets förvånansvärt tama kycklingvingar av TGI Friday-snitt serveras med en snyggt presenterad citronyoghurt, ospännande är rätten ändå, men habilt birasällskap (70 kr).
Harissaräkor i rågad hög bärs fram i en liten skål och är både för tama och för grillkryddekryddade. Samma rädsla för att addera några heta Scoville-grader utmärker matsalens mesiga revbensspjäll vindaloo med valnötsyoughurt (70 kr).
Vart tog själva den bredbenta vindaloosmaken vägen? Chilin, kumminen, kanelen, koriandern, vitlöken? Spjällen samsas dessutom med en fadd, saffranstrimmad, valnötsyoghurt som smakar julbak. Ett långt bättre val är fatet med ”Mix Pakora” (70 kr); traditionellt friterade bollar på pumpa, cheddar, jalapenos, blomkål och paprika – som skulle lyfts ytterligare av en mindre dominant kikärtssmet – till två strålande dipsåser (från Dados repertoar): En tjärtät och rik plommon/tamarind-gucka jämte en sagolikt tonsäker kokos/lime/koriander-röra som inte bör missas. Ett toppnummer.
Bland huvudrätterna märks grillad högrev på BBQ- och tamarindtema med pakorafriterad vårlök (190 kr). Alltsammans traditionell Memphissmak, trådigt och gott på ett lite kladdigt sätt, men knappeligen indiskt, förutom grönsakstillbehören och riset. Svamp- & linskofta är en snyggt kryddad nordindisk kormarätt som är nästan oanständigt mättande. KK:s utsända har känt sig som pytonormar efteråt. En generös tilldelning perfekt grillade tonfiskstycken på spett (220 kr) – illrosa i mitten – vilar på sympatiskt lågmäld curryspegel och wokat grönt. Pommes frites (!) eller ris ingår.
Politiskt inkorrekta, men välsmakande, tigerräkor trädda på rad med samma curry och grönsaker får alltför klen uppbackning av en klutt ingefärsyoghurt med lime och kokos. Mangolassin (46 kr) är välstämd och nästan värd priset. Den som värnar de trivsamma sommarkilona toppar förstås en sittning med husets medelbra, icke gheeblanka, naanbröd (20 kr) eller hellre några tuggor av det utmärkta surdegsbaserade poori-brödet som friterats (20 kr).
Ska emaljen och lömska Karius och Baktus få sitt anbefaller KK de rårörda hallonen – friska bär som tallrikspartnern, en fet och gräddig saffranscréme, nästan tar död på. Minnesvärt. Pistagebaklavan (80 kr) gör förstås dessertjobbet utan hjälp av kokosglass och granatäpplesås. Mangokompotten (80 kr) hade behövt mer tid i kokkärlet och kanelglassen som hör till är så övermåttan fylld av barkkryddan att den fastnar i tungans papiller.
Den som vill dricka sig trind väljer en ”Bebe coffe” (46/35 kr) svart kaffe spetsat med stjärnanis, kardemumma, peppar och socker med någon deciliter lättvispad grädde som lent lock. Förstklasssig smörjolja för kranskärlen.
I det här köket finns många goda idéer och vitala uppslag. ”Crossover” behöver inte vara en svordom ens hösten 2009. Men detaljarbetet måste vässas. I dagsläget slarvas potentiella vinnarrätter bort alldeles i onödan. Förmågan finns. Nu väntar KK på ett skarpare fokus. En tydligare identitet.
Vi kan inte låta bli att se det som symptomatiskt att de indiska statyerna i Bebes matsal hålls instängda bakom glas i den här coola lokalen.
KROGKOMMISSIONEN 20/8 2009