För något år sedan disponerades – som innerstadsmäklarna säger – F12-lokalerna om, igen (härnäst planeras för ett chambre separée). Kocken och koncernideologen Melker Anderssons kuttersmycke mitt emot Alliansbunkern Rosenbad ligger numera med entré på sidan av Konstakademien. Mot Fredsgatan vetter i dag den väl tilltagna loungen – ”F12 Salongen” - full av gäst-DJ:s och törstiga afterworkare. Och sommartid röjer surdegshipsters och späda modebloggare på terasstrappan intill. Det är ett logiskt schackdrag; i lågkonjunktur och ränteuppgång lever krogarna i än högre grad på alkoholintäkterna.

Förstklassig mat fixar man emellertid fortfarande på Fredsgatan.

Det känns högtidligt att gå in genom de höga, moderna dörrarna och mötas av flera leende personer som ivrigt tar emot ens blöta paraply och bokningsnamn. En tydlig markering: F12 är en lyxrestaurang – de snart enda krogar i Stockholm som förmår behandla gästerna riktigt väl.

Bemötandet är absolut oklanderligt: trevligt, personligt och uppmärksamt men aldrig påfluget. Ljudnivån i den takhöga matsalen är behagligt låg med sorl och intetsägande bakgrundsmusik – gästerna en lagom uppklädd kombination av japanska turister, piffade par och firande sällskap. En lördagskväll syns inte mycket av den helmanliga, vd-representation som för ofta dominerar denna typ av restauranger. Förr drogs den här matsalen med en rätt tröttsam snorkighet som kökschefen Danyel Couet tycks ha kväst. Inramningen bjuder numera i stället en del ofrivillig sen 90-talskomik, som menyn som anländer i pergamentlikt lösbladssystem nedsänkt i ett mattsvart skrin, pretentiös moi? Vinlistan är förstås ett smärre uppslagsverk med ett rikt urval glasvin, alltsammans resultatet av matsalens imponerande sommelier-kompetens. I brödlådan finns mörkt och lite väl sött maltbröd, surdegsbröd och en trave beroendeframkallande kumminstänger.

I år bjuds ett mattema per månad, en utmärkt idé som ger generöst utrymme för säsongsråvarorna. Septembervinjetten kallas ”skogspromenad” och präglas av bland annat rökighet, sniglar och svamp. Ett högbent glas huschampagne inkommer, en blanc de blancs från den södra delen av regionen. Sextusen av de årliga tolvtusen buteljer som producenten åstadkommer varje år hamnar på Anderssons krogar, får vi veta. Den är inget dåligt förspel till middagsmaten med ackompanjemang från en färggrann amuse, minichips och grissini i cellofanpåse till selleripuré med råa svampskivor. Läckert.

Den som väljer à la carte kan här äta en ljuvligt mild pilgrimsmussla med harsyra, äppelmust och sotad lök (280 kr. De fortfarande glansiga blötdjuren upplöses som ett salt stackmoln i munnen, enastående elegant. Harsyrestinget är den enda överton som behövs – musten är snarare äpplemos och den genomskinliga film av äppelgelé som täcker blötdjuren är både ängslig och överflödig. Kronärtskocka Sétou (195 kr) – c’est tout, det är allt – är på F12 den tistellika växten i olika konsistenser som täcks vid bordet av en korrekt tempererad klangrik soppa, både perfekt redd och sältad och dessutom trimmad med koriander. En djup sopptallrik som lyckas samla hela höstens härlighet. Torsk från Lofoten (340 kr) bjuds i form av stor bit mjäll fisk med spetskål och havskräfta och ett par potatisar under några stora slevar skummig havskräftssås. Urgott, förstås. Glada blir KK:s utsända också vid ett besök av några granna skivor rådjur från Kungsbyn (380 kr) med cederrökt bönmix, svartstekta morötter, försumbar havtornssirap , några strån bränt hö(!) och en sky med intelligent ölbeska. Som mellanspel serveras fläderbärsglass på pinne och vitchokladmousse – en söt liten rätt som hade räckt utmärkt som dessert. Åkerbärscheesecake (150 kr) med vaniljmjölk och bergssalt är ingen kaka alls, utan två sorbeter – där den goda färskostsorbeten fått ge rätten dess namn. Delikat och inte översötat.

Avsmakningsmenyn i elva serveringar plus amuse kostar 1 195 kronor, ytterligare 895 kronor tillkommer för helt vinpaket. Här finns absoluta toppnummer som en anklever på sticka i frisk fajt med både salmiak och körsbär, en förstklassig gösbit från Hjälmaren jämte en formidabelt bitter kakaouppvisning – ”chokladaska”! – som avrundning.

Annat i denna långsittning uppenbarar onödiga missar i handlaget. En svårt översaltad snigelpresentation med svartkål blir en afton menyns bottennapp. Och den väl flottiga skogssvampen – som bärs fram i klämma med kalvbräss och ingefära – lyfter inte ens som idé. Att som à la carte-ätare få en hel tallrik ostvarianter och ytterligare 230 kronor på notan efter en uttrycklig önskan ”om en liten bit ost på maten” är inte heller värdigt en guldkrog med sådana här anspråk – och priser.

Krogkommissionen 8/10 2010