BIMBADGEN ÄR MER överraskande som krognamn än krog. Den som bestämmer sig för att äta kvällsmat på östra Södermalm vet numera att några inslag är mer regel än undantag: Ett soundtrack som redan i entrén förklarar det - alltid tillbakalutade - konceptet (här Van Morrisons lufsiga "Greatest hits" på oändlig repeat; "Da, da, da, da, da, Jackie Wilson said, it was "Reet Petite", kinda love you got, knock me off my feet, let it all hang out, oh, let it all hang out", och så vidare). En ölglad publik som diggar soundtracket och ölen så mycket att den hänger kvar i baren i timmar. 

EN HEJSAN-SVEJSIG personal i smärtsamt SoFo-rätta gångkläder, men med lite mindre järnkoll på service och meny. Mer "let it all hang out" och "ding-a-ling-a-ling" än stärkta linneservetter och påfyllda vattenglas. Inte minst: En matsedel med folkligt anslag där portionsstorleken inte sällan är själva valutan för pengarna. Många älskar sådana restauranger. De är inkluderande, förlåtande och rynkar inte på näsan ens åt sliriga pilsnerproffs och flunsarossliga barnfamiljer med lerig bävernylon i släptåg. Citykrögarna har mycket att lära av den professionella attityden. 

BIMBADGEN ÄR INRYMD i en jättelokal på Nytorgsgatan 29, mittemot teenage angst-paradiset String, som verkligen kräver fullsatt; läget är hårt konkurrensutsatt med en rad krogalternativ i närområdet. Av antalet ägarbyten att döma är matsalen otursdrabbad. Dessutom är akustiken besvärlig utan bra beläggning. Vid ett av Krogkommissionens besök är det tunnsått, men ett sällskap femton meter bort lyckas ändå överrösta samtalet vid vårt bord. Inredningen är mer Vasastan än Nytorget, men känns möbelaffär-möter-konceptkrog, ungefär som Grill. Tapeterna är i ett rödmurrigt, semi-ironiskt mönster med fåglar jämte ett sextiotalsdraperi. De enorma golvytorna resulterar ändå i en känsla av ful kontorslokal snarare än retrostajlad krog. Här rör sig inte det vanliga anemiska Cheap Monday-jeans-folket utan också välpumpade pojkar och silikonstinna blondiner. 

DENNA KVARTERSKROG ERBJUDER kost i både halv- och helportion, ett sympatiskt och alltmer populärt grepp i huvudstaden. Att dessutom blanda olika kök - här "klassiskt" (lite fransksvenskt) och "etniskt" - är mer tveksamt. Det ställer långt högre krav på kokkunnandet än vad detta kök för närvarande besitter. En brödkorg med gott, varmt bröd anländer: fyra sorter - mörkt, sött och fruktigt, ljust, brödkryddedoftande, pinnformat knäckebröd samt en grissinivariant. En god, vässad, färskost, en slatt ofokuserad olja respektive dipvänlig balsamvinäger medföljer. 

HUSETS VINLISTA, med alla flaskor på glas, är präglad av samarbetet med vintillverkaren utanför Sydney som gett krogens dess namn. Husets billigaste chardonnay (65 kr glaset) är Bimbadgens eget omskrivna och prisvärda från Hunter Valley. Den som behöver smakråd kan läsa innantill vilken maträtt druvorna passar bäst till. Den som nyttjar riktigt starkt har dessutom en omfattande drinklista och en rockig bartender att tillgå. 

MATSEDELN INNEHÅLLER lika få utropstecken som plumpar: En utomordentligt lyckad trattkantarellsoppa (85 kr/160 kr) serveras med en stabbig, lite översmörad toast med gulbetor och en utlovad pepparrot som vi inte alls märker av. Frasiga krutonger eller naturellt bondbröd av god kvalitet vore att föredra. Gambas Kastaleta Ghanam är en krånglig titel på på en slätstruken tallrik skaldjur med bulgur (135kr/260kr). Några skivor sashimibiff i en lent sesamtät matsuhisadressing samt rättika (105 kr) gör oss mindre besvikna, men övertygar inte riktigt. 

MAJSKYCKLINGEN SHAWERMA (115kr/220kr) är en hygglig snyggvariant av kebabhakens dito serverad på stumt pitabröd. Skogssvampscrêpes i fullstorlek (95kr/170 kr) är frasiga i kanterna men geggiga mot mitten. De rymmer en god, men helt ospektakulär svampstuvning - en tidsmaskin tillbaka till de mjölbaserade stuvningarna på hemkunskapen. En sallad med vinägrettsyrlig kronärtskocka och salladsblad (bra kontrast till svampen) ingår. Dyrt. Råbiff (95/170 kr) av ordinär typ serveras färdigpepprad och färdigsaltad, vilket få vuxna kroggäster behöver hjälp med. 

RÖDINGEN (225 KR) - en hoprullad bit fisk aningen för salt utanpå och med lite för stor rå kärna inuti - ätes med savoykål i lätt syrlig sås och ett potatismos med skön rökton av bacon. Moset kunde vara varmare, men smakar fint. En fullgod och mör fläskkarré med jamaicansk jerkkryddning (95kr/175kr) är här aromatisk med hjälp av bland annat nejlikor, kryddpeppar och råstark scotch bonnet-peppar. Långt bättre än Söderkollegornas på Back A Yard. Det svarta riset till lider av ett onödigt saltande, men har bra kräm i konsistensen. 

DESSERTLISTAN ÄR VÄLSÖTAD, men lättglömd; en frasig apfelstrudel (75 kr) av förväntat slag, en rimlig chokladmousse med syrlig åkerbärsorbet (85 kr) och en acceptabel kula tryffel (25 kr) som inte förtjänar jubel, men inte heller är svår att svälja. Gladast har Krogkommissionens SoFo-patrull blivit under sina besök av menyns allra slitnaste recept: steak frites med bea och pommes (215 kr) - ett par hundra gram riktigt, riktigt bra angusbiff ihop med en halvdan tomatsallad, strålande pommes frites och en rinning bearnaise (som behöver mer färsk dragon och mindre vinäger). Ändå utmärkt smakligt, ytterligt okomplicerat. Hade KK fått råda kökschef Thomas Åsberg skulle han se vårt samlade intryck som ett järtecken, ett råd: Allt bör göras så enkelt som möjligt, men inte enklare, konstaterade redan Albert Einstein. Han borde veta.

KROGKOMMISSIONEN