Krogkommissionen testade senast Carl Michael i april 2007. Vi föll handlöst för den eleganta husmanskosten och matsalen; vackert svept i linnédukar och skenet från några dussin stearinljus. "Här en utomordentligt ambitiös och kunnig restaurang placerad på en av Djurgårdens bakgator, mentala mil från huvudstadens krogstråk. Hur många trotsar snögloppen och Norénmörkret i november för en 1 500-kronorssittning?
KK ser skäl till oro, men hoppas att vi har fel och att denna pigga nysatsning bär sig", skrev vi då.De dåvarande ägarna belönades samma år med Gulddraken i mellanprisklassen. Det prekära läget mittemot Gröna Lunds entré kvarstår, men Carl Michaels nuvarande krögare tycks dessvärre inte tro att kunnig matlagning räcker för att locka matgäster. Prisnivån är sänkt liksom kvaliteten och finishen. En besvärande svajighet präglar den minimala menyn.
Bristerna är förvånande, milt uttryckt, med tanke på krogens ledningsduo: Roland Persson - med legendstatus efter åren i Franska matsalen på Grand Hôtel - och hans skicklige son, kocken Magnus Persson, som häromveckan knep tredjeplatsen i Årets kock 2010. Är det enbart showpubliken som restaurangen hoppas bygga sin verksamhet på? När Björn Skifs på Cirkus och Jerry Williams på Tyrol äntrar scenen blir det spöklikt tomt på Carl Michael.
Serveringen håller dock högre profil än kollegerna i köket. Den artige och kunnige servitören smyger upp bakom ryggen precis när vi behöver honom. Bland förrätterna väljer vi tre sorters sill och strömming (110/165 kr), där en flack senapssill drar ner helheten. Bra pilsnermat, men utan utropstecken.
En generös skiva grovmalen leverpastej med rika animaliska klanger på kavring jämte saltgurka och perfekt tillagade rödbetor (115 kr) fungerar som inledning. Däremot är en gräddig, skummig fänkålssoppa med en bit enrisrökt lax som sjunkbomb riktigt god. Fisken har en distinkt rökarom med känsla av gransus och djupa skogar. Väl värd sina 95 kronor.
Vi växlar över till huvudrätterna och prövar bräckt rimmad oxbringa (195 kr) som serveras som prydligt travade visitkort med vacker stekyta, som dessvärre hunnit svalna mellan köket och matsalen. Den medföljande skånska potatisen är svampig och uppblött i sin grädd- och senapsblandning. Ett präktigt stycke långkokt fläsklägg med lårpipan intakt (175 kr) landar med rika grissmaker, men utan önskvärd mörhet. Kökets traditionella fisksoppa (125 kr) rymmer både nödvändig pepparrot och räkstjärtar med bettmotstånd, men den ofokuserade gräddigheten ihop med lätt sönderkokt lax och övermjuka grönsaker resulterar ändå i besvikelse.
Biff Rydberg (295 kr) ser fantastisk ut och första tuggan är ljuvlig: stora bitar oxfilé med en rödrosa kärna. Men när vi sätter tänderna i potatiskuberna blir vi dystra - de är mosiga och söta och påminner om fryst pommes frites uppvärmd i ugnen. Mer prisvärd är då en sotad forell, läckert svartgrillad med fin sälta och knapriga pickles (245 kr).
Efterrättsmenyn lockar med klassiker som fattiga riddare med stekta äppelklyftor, kaneldoftande brödskivor och vaniljglass (105 kr). En riktig höjdare på Carl Michael, utbrister vissa kommissionärer, och prisar den avvägda sötman och den gyllenbryna ytan, medan andra testare får en ledsen och plufsig riddare på tallriken. En näpen form kalvdans (95 kr) - en dessert som för sällan serveras inom tullarna - vilar under en Calvadossirap och ett syrligt täcke grovrivet äpple som bjuder den proteinstinna råmjölken behövligt motstånd. Sju kvadratcentimeter hemkokt osttkaka med jordgubbssylt och grädde (110 kr) har habil konsistens och mandelsmak, men tyvärr inte mer. Dyr är den också.
Nej, KK tycker att Carl Michael ska ta upp kampen med Ulla Winbladh. Djurgården borde ha två krogar som älskar och utvecklar svensk matkultur. Ta bara detta med snapsarna! Med tanke på de öl- och brännvinsvänliga förrätterna är urvalet snapsar på Carl Michael så standardmässigt att man häpnar: Ålborgs Jubileum, Hallands fläder och OP när hemkryddad snaps med 1700-talsklang - med pors eller åbrodd? - skulle ha suttit som en smäck.
I den knasiga lokalen, designad av Joakim Persson som inrett Brasserie Godot, borde turister, showfans och matglada stockholmare trivas utmärkt ihop. De skulle kunna njuta av maten i det varma och fina ljuset som faller över tallrikarna och skapar ett sagoaktigt mörker mellan borden. I de mjukgråvita väggarna svävar inmålade siluettsågade tekannor, gafflar och kaffekoppar.
Här möter 1700-talet Alice i Underlandet. Men just nu är inte nya Carl Michael värd en skumpig färd med Djurgårdsfärjan genom Strömmens isflak. Dubbelt ledsamt då vi vet att kokkunnande finns i övermått i detta kök.
KROGKOMMISSIONEN 12/2 2010