BRASVIDEON KOM TILL av skattetekniska skäl. Det var dyrare att importera tomma vhs-band än videofilmer. En kreativ lösning var att sätta videokameran på stativ framför en brasa där action bestod av lågor som slickar syre eller färglada firrar som viftar med fenorna. En sådan brasvideo, middagstips för 140 spänn och personal som är hej och du med alla gäster, det är Carpe Diem bar. Den ligger i en liten lokal en halv trappa ner, alldeles invid Karlaplan, där "Min lilla trädgård", tidigare fanns. Än sover uteserveringen på gården under ett tjockt snötäcke, men våren stundar, hur otroligt det än kan verka, och då blir den rofyllda uteplatsen en stor tillgång.

ATMOSFÄREN PÅ DENNA utpräglade kvarterskrog är varm, välkomnande och väldigt hemtrevlig. Borden längst in i den lilla lokalen kan bokas. I bardelen närmast gatan är det drop in. Krogkommissionen uppskattar den avspända stämningen, men lite udda i Carpe Diems prisklass är det allt att hälla upp en bourgogne för 115 kronor glaset i baren och bära fram det till gästen utan avsmakning.Vinlistan är för övrigt ett mysterium. Den innehåller inga nyheter, inga fynd, nästan inga säkra kort och de få överraskningarna är inte angenäma.

MENYN ÄR UPPBYGGD på välkända råvaror som kombineras med uppfinningsrika tillbehör. Det betyder inte att alla kombinationer är lyckade. Några av rätterna totalhavererar under en ymnig, högblank köttsås som knappast skapats i restaurangköket. Rotfruktstrudel (105 kr) är smördegsinbakade rotfrukter. Den serveras ljummen och har en fin mild smak men förrätten är väl beige för dryga hundralappen, trots syran från en klick mangochutney. Lättgravad lax med äppeltsatsiki (95 kr) låter fräscht och kul men det är det inte alls. Laxen är skuren i sashimitjocka skivor och snyggt formad till en snäcka. Vad säger man? Det är ingen slump att gravad och rökt lax skivas lövtunt på krogar, i delikatessdiskar, i hemmaköken. Carpe Diems innovativa "tztsiki" smakar frukostfil, i stället för semester på grekisk ö. Husets moules (95 kr) är däremot riktigt bra. Musslorna är fina och saftiga, och serveras med en tomatbaserad sås, smaksatt med diskret ananas och citrongräs som ger en trevlig kryddighet och syra.

"STENDÖD SJÖFÅGEL I OLJEBÄLTE" - nej, någon sådan huvudrätt finns förstås inte på menyn, men det är så den ser ut, "majskyckling fylld med salvia och philadelphia, grönsaker, sötpotatis och calvadossås" (185 kr). Kycklingen är torr men inte trådig - alltid något. Och eventuella grönsaker och örtkryddor är dränkta i den ovan nämnda, mörka, dessertsöta såsen. Lammfilé med fårostpirog (195 kr) är rejäla bitar av lammytterfilé som grillats och serveras med en pirog, fylld med fårost, aubergine och chili. Det är ett roligt tillbehör där det salta från fårosten och den starka chilin rundas av med auberginen. Tyvärr även den i en sjö av sås, och har delvis förlorat sin frasighet. Kalventrecôte med karljohanslasagne (215 kr) är en bit hyfsat kalvkött som dock har en nästan artificiell, stickande rökig ton som antingen kommer från hickoryspån under grillen eller röksalt. Karljohanslasagnen innehåller rikligt med svamp men basen av en alldeles för mjölig och fadd bechamel drar ner den. Till denna rätt är plötsligt den koloritsojafärgade halvfabrikatssåsen översalt i stället för söt.

KAFFEBRÛLÉE (95 kr) är ytterligare en av de otaliga varianter på brûlée som vi kan vara utan. Den är varken bättre eller sämre än genomsnittet. Moelleux au chocolat (115 kr) är en snabbvariant av fondant. En läckerbit som gräddats helt kort och bara fått ett tunt fast skal. Ur dess innanmäte väller en lavaström av het, mörk choklad. Den kombineras med krämig vaniljglass och hallonsorbet med mycket bärsmak och bra konsistens. En vacker och balanserad dessert. Den goda viljan finns, ambitioner saknas inte heller och stämningen är det sannerligen inget fel på. Varför inte skippa mördarsåsen och inventera vinkällaren? Med lite "damage control" kan Carpe Diem bar bli ett kärt och långlivat tillhåll för matglada och sällskapssjuka.