DRÖMMEN OM DEN ”mysiga-lilla-kvarterkrogen-runt-hörnet” är och förblir en dröm i Stockholms innerstad. Det skiljer oss på ett direkt generande vis från de allra flesta europeiska huvudstäder.
HÖGKONJUNKTUREN HAR skapat en sådan intäktsyra bland citykrögarna att alltför många i dag ägnar sig åt att debitera Paul Bocuse-notor för medioker mat. Enkla beprövade menygrepp undvikes. Krystat koncepttänkande regerar, liksom dysfunktionella inredningar.
OCH SERVICEVILJA och genuin omsorg om gästen ingår ytterligt sällan i priset. Kanske betraktas sådant som bortkastat – få krogar existerar ändå tillräckligt länge för bry sig om att försöka skapa lojalitet, bygga förtroenden. Krogkommissionen kan bara ana hur många hundratals missnöjda uteätare allt detta resulterar i varje vecka. Eller hur många tusentals prischockade turister som vacklar ut ur Gamla stan eller från Stureplan varje år.
DEN SOM UTAN krångel och tusenlappar i fickan vill äta varm och rejäl mat som är några snäpp bättre än hemmakökets får leta länge. Några undantag existerar ändå.
EN FLICKA PÅ GAFFELN – i Farbror Frejs forna lokaler – är en mycket populär kvarterskrog i Vasastan. Vi är övertygade om att förklaringen är att det är en restaurang som absolut inte vill vara något annat än just den där ”mysiga-lilla-kvarterkrogen-runt-hörnet”.
PUBLIKTRYCKET ÄR MASSIVT. Runt löning är det knökat och vi får sitta ”på tid” för att ett lämna plats för ett större sällskap. Servicen är underdimensionerad med långa väntetider, vilket är stressande när man vet att man dinerar på utmätt tid. Publikblandningen är anmärkningsvärd: gravida tjejgäng intill parmiddagar och grabbsällskap jämte det prydliga pensionärsparet som har råd att slippa laga och diska.
DEN RARA LOKALEN med bröstpaneler har med liten budget studsats upp med föredömligt målade harlekinrutiga väggar och fina trägolv. Småkitschigt, men ganska härligt med jättehålet/fönstret mellan rummen. När den globala uppvärmningen så tillåter finns dessutom en uteservering att tillgå. Allt verkar genomtänkt för att ge en myspysig stämning. Lite för genomtänkt kanske. Personalen i piffiga vintageklänningar – en blinkning till Sellers/Hawn-filmen från 1970 som gav stället dess namn? – sätter sig utstuderat ner på huk när den tar beställningarna: ”Ja, den där rätten är JÄTTEGOD” för att raskt komma på sig ”Ja, det du beställde är faktiskt också JÄTTEGOTT”.
”Påklistrat personligt”, sammanfattar en kommissionär strävt.
SERVISEN ÄR ”som en illustration av hur en intim och charmig restaurang skall vara”, noterar en annan bistert. ”Jo, jo, men låångt mer sympatiskt än den vanliga, dryga, Stockholmssurstilen i alla fall”, kontrar en tredje, möjligen mer lättflörtad, KK-medlem. Att denna nyetablerade krog just nu annonserar efter folk tyder hur som helst på att problemet med de långa serveringstiderna är identifierat och ska åtgärdas.
DET LILLA KÖKETS ambitioner är i dagsläget tillräckliga för att fungera som ett vardagsalternativ till en inköpsrunda på Ica, men emellanåt inte så väldigt mycket mer:
Kräftsoppa med västerbottensskum och rödlökskrutonger (75 kr) är för ovanlighetens skull en soppa som inte är redd utan mest som en tomatsoppa med lite färska hackade tomater i toppad med några kräftstjärtar från burk. Kräftsmaken är dock obefintlig. Bättre utdelning hade den brittiske kocken haft om han till samma pris hade satsat på en riktigt god och gräddig fond i stället för onödigt många burkkräftor. Västerbottensskummet anas, men saknar muskulatur. Krutongerna är en skiva rostat bröd.
Långt mer prisvärda är husets frasiga fish&chips (130 kr) med felfria pommes frites och en urgod pyts dipp på gräddfil, crème fraiche, majonnäs, hackade räkor och löjrom.
EN SYNNERLIGEN FINT grillad ryggbiff (185 kr) serveras med en rostad polenta smaksatt med mängder av torkad rosmarin och ett övermått salt. Intill en bestämd mangosalsa vars fruktsötma dominerar så väldigt att alla andra smaker dör; väldigt synd på det utmärkta köttet. En peppar- och dragonstekt hälleflundra på potatisfondant i maderiabuljong (210 kr) kämpar också mot övermäktiga motståndare. Här en allt för syrlig tomatbaserad fond för den mjälla och milda fisken. Soltorkade tomater har vi sedan länge ätit för mycket av och till fisk i synnerhet är de sällan en bra idé.
GLASERAT LAMM IHOP med karljohans- och potatisstrudel med Zinfandeljuice (180 kr) är rätt kväll ett ljuvligt stycke slidhornsdjur och grillade rotfrukter i en tät rödvinsreduktion. Fel afton serveras en småseg lammbit ihop med en potatisbakelse utan det rätta tuggmotståndet och glest mellan svamparna.
Ostbricka med äpple och knäcke (70 kr) är en sympatiskt enkel blandning korrekt tempererade standardostar. Prisvärt. Lika glada gör oss den varma chokladtårta med jordgubbssås samt choklad- och chilisorbet (70 kr). En höjdare på menyn. En varm chokladmuffins med lite krämigt innanmäte, smarrig mörk chokladglass med litet diskret sting av chili och en vän, alls inte översöt, jordgubbscoulis. Tjockt med gott.
KROGKOMMISSIONEN FÖRSTÅR varför Flickan har fulla sittningar, trots den ojämna maten och serveringen. Det behövs fler restauranger av det här slaget. Diversifiering. Högt och lågt. Ett bredare utbud, en större prisvariation. Inte ännu ett skamlöst fejkställe som leker guldkrog.