Med svenska råvaror gör En ful och en gul sin version av de kinesiska köken.
SVARTA SKIFFERPLATTOR, grytor och wokar i alla storlekar, slevar i långa rader, ångande dumplings och kockar i kläder som för tanken till Tintin-albumet "Blå Lotus" det är kul att sitta på första parkett i en av stans nyare "kinakrogar", En ful och en gul.
RESTEN AV LOKALEN är faktiskt rätt ful och knasigt utformad som ett L med loft: Väggar målade i en dödröd färg, olika tapeter i andra röda färger och currygula sammetsdynor. Personalen är lite trött det kommer för mycket folk, "en del i taxi ända från Östermalm" (!?). Luncherna rök först och nu har de haft stängt några dagar för att "hämta ny inspiration".
MATEN ÄR OFTA men inte alltid vacker att se på. Det är mycket snack om kinesiska provinser men de flesta råvaror är ursvenska liksom en del kompositioner. Vi snackar lax, älg, kantareller och gräddsås även om den ofta är ordentligt uppkryddad. Fyra stora, vita dumplings (80 kr) är fyllda med lax, kalv, lamm, fläsk eller grönsaker. Fyllningen är ett lotteri, om man inte ber särskilt om någon sort. Chilisåsen till är standardtrist men salladen har färskt chiliklös och frisk limesyra. Vårrullar (70 kr) är två snedskurna, snyggt arrade och frasiga cross-over-rullar som smakar så mycket av kantarell att man nästan blir skogstokig.
SESAMKRYDDADE PILGRIMSMUSSLOR (105 kr) är fyra små, köttiga muskler med närapå rå kärna. Musslornas nötiga smak och sesammarinerade grönsaker, bland annat pak choi och krispiga sockerärter funkar bra. Vid ett tillfälle serverades dock musslorna dränkta i en stark curry bara så där. Ångkokt krabba (125 kr) är ett halvt skaldjur som fått koka i hönsbuljong, "Singapore style". Inte oäven, och hur rätt känns det inte att äta krabba med pinnar! Den krispiga sjögrässalladen bredvid är nog så nära levande föda man kan komma på en stockholmskrog och de sega mulliga plättarna perfekt omväxling.
GRILJERAD ÄLGSTEK (!?) (190 kr) är egentligen vägkrogsmat, men i en helt annan division än den gängse: På en bädd av tunt skivad potatis tronar ett berg av älgkött, så mört att man undrar om det marinerats i något radioaktivt ämne. Köttberget är dessvärre begravt under en överfettad, turbokryddad gräddsås (möjligen gjord på kondenserad mjölk). Såsen tröttnar man rätt snart på men den är helt omöjlig att bli av med.
PALMBLADSPANNKAKA MED frukt och glass (75 kr) är giftgrön och fylld med spännande nötkräm, frukten färsk och välbehövlig, glassen söt och onödig. Frukt med karamellsås (70 kr) är vackert skuren mango, papaya, jordgubbar, små blå druvor med len och "limmig" sås av kondenserad mjölk och socker som serveras bredvid.
VINLISTAN ÄR KNÄKORT och spänner från husets sauvignon blanc för 40 spänn glaset till en Corte Giara Ripasso för 420 kr flaskan. Porslinet består av keramik med personligt uttryck, olika teer serveras i särskilda kannor och med några dagars förvarning kan ett sällskap på minst fyra personer laga sin egen middag vid bordet som då ska innehålla allt det bästa huset förmår.
PRISERNA ÄR RIMLIGA och köket vill något. Serveringspersonalen gör så gott den kan men tyvärr är den oftast någon annanstans. Ibland är det bara lite tröttsamt, andra kvällar över smärtgränsen. Då serveras hett te som beställts till förrätten samtidigt som det svala vita vinet till varmrätten kommer in. Vattenglasen fylls aldrig på och "vill ni ha mera vin" är en fråga vi aldrig hört på En ful och en gul. Och varför det är så svårt för folk att få bord i den halvtomma lokalen är ett mysterium.
DEN NÅGOT OTYDLIGA profilen återspeglas i publiken: trendängsliga medelålders par (ofta med småbarn som inte kan äta maten för att den är för stark), Södermalmsrätta tjejer med yogapåse under armen och popstjärna till pojkvän, och så kvartersborna som hade gått hit även om det varit pizzeria i lokalen. Sedan Videgård lämnade Halv Trappa Plus Gård har ingen Stockholmskrögare försökt sig på en tolkning av de kinesiska köken. En ful och en gul skulle kunna bli den första. "Man måste finna vägen", som Lao Tse säger.