ARDBEG, SOM krogen Glenfiddich warehouse tidigare hette, är en liten grön kulle i Skottland. På Västerlånggatan i Gamla stan har den förvandlats till en inpyrd pub med matsal. Här låg tidigare Kristina, ett café och matställe med livemusik, mestadels jazz. Kristina var rätt saggigt men ändå ett av stans mest personliga ställen. Glenfiddich warehouse är extremt opersonligt med sin avskalade inredning, rationella meny och effektiva men aldrig leende personal.

UTBUDET AV DRYCKER är stort: 150 sorters maltwhiskey och hundratals ölsorter, bland annat från belgiska bryggerier och obskyra svenskar med osannolika namn som Indianviken pale ale och Fallen Angel bitter.

BEHÅLLNINGEN AV MATEN är grillrätterna, och då främst huvudråvaran. På Glenfiddich warehouse är allt från pilgrimsmusslor till älgfilé perfekt grillat och råvarorna är av toppkvalitet. Desto tråkigare att gästerna inte blir tillfrågade hur de vill ha sin fisk- eller köttbit grillad. Tillbehören är det egentligen inget större fel på, men eftersom samma potatis- och svartrotsgratäng, samma trave grillad ananas, squach och rödlök, sammma vitlökshollandaise går igen känns menyn lite väl recyclad. Har man otur sitter hela sällskapet med olika rätter som till hälften består av samma ingredienser.

BLAND FÖRRÄTTERNA ÄR grillade pilgrimsmusslor (99 kr) klart bäst i sin anspråkslöshet. Musslorna är tre och mellanstora, med mycket bra sälta och grillyta samt liten rå kärna. Peston på västerbotten är riktigt fräsch och balanserad. Rökta räkor med tillbehör (99 kr) är inte lika kul men smälter ihop fint med cigarettröken som fyller krogen i både lagrad och färsk form. En skål med ett tjugotal lätt rökta räkor, rostade brödtrianglar och den vitlöksspetsade hollandaisesåsen i kall version att dippa räkorna i. Skönt att slippa aioli, men efter ett tag blir det lite för mycket salt och klet - trots våtservetterna.

NÄR KÖKET SNOR ihop en grillad biff med vitlökssmör och Ardbegspetsad barbecuesås (179 kr) är det själva biffen som är sensationellt mör och välgrillad med rosa kärna. Den kan fås med med pommes, klyftpotatis, mos eller gratäng. Vi väljer potatis- och svartrotsgratäng som har bra konsistens, men smaken av de stackars svartrötterna dränks helt av vitlök. Den whiskyspetsade barbecuesåsen skulle gå hem på ett barnkalas men känns helt impotent som vuxenmat. Med ett öl från något av de svenska mikrobryggerierna sitter biffen ändå bra. I stort sett samma rätt men med älgfilé går loss på 260 kronor. Köttet är perfekt och generöst tilltaget. En given hit när turisthorderna börjar trängas i gränderna till våren.

SMÖRSTEKT GÖSFILÉ (165 kr) serveras med gräddig hummersås och rucola som mördar fisken, tinade småräkor och maskinskalad kokt potatis. En okej lunchrätt för halva priset men inget för en middag på krogen. Då är smörfisken från grillen för samma pris betydligt bättre, även om vi känner igen grönsakstraven och gratängen från andra tallrikar.

DESSERTERNA (enhetspris 69 kr) är, om inte oätliga, så i varje fall helt onödiga. Pannacotta med smak av vanilj och vit choklad är hopplöst seg och stabbig och klubbas ihjäl av chokladsåsen. Crème brulée smakar och står styv som en majsenapudding och saknar nästan knäcktäcke, den arma kraken. Svenska bär borde vara ett självklart val men här har endast lingonen smugit sig in som tillbehör till vilträtterna. Med sitt A-läge vid värsta turiststråket får man nog vara tacksam för att Glenfiddich warehouse finns. Med både älg och ren på menyn och svenskt öl är det en anständig krog som stockholmarna i alla fall inte behöver skämmas för. Den som kan sin stad har däremot många alternativ som känns mer inbjudande och ambitiösa.

(När krogen recenserades hette den Ardbeg Room.)