Hjördis är det rustika tantnamnet på en färsk krog i hörnet Borgmästargatan/Åsögatan på Södermalm. För länge sedan låg här en fiskaffär som fick söderkisarna att vällustigt dra in lukten av dill och skaldjur när de släntrade förbi. Sedan dess har lokalen rymt flera restauranger, bland annat den ännu saknade Zucchero som leende serverade södra Stockholms bästa budgetpasta i en kitschigt femtiotalsstajlad lokal.
Genom alla byten har det snygga, rutiga klinkergolvet fått vara kvar. Lokalen är den här gången möblerad med gjutjärnsbord, pinnstolar, en bardisk från 30-talet och en stringhylla full med vinflaskor och böcker. På tidninghållarna på väggen hänger roliga retrotidningar som Se, Life och Stockholms-Tidningen och toaletten dekoreras med filmisar på Tjorven och Povel Ramel.
Det här är en sorlig kvarterskrog för östrasöderbor.
Spänstiga, gråhåriga kulturdamer, yogikillar med renrakade huvuden och unga pappor med söderluvor och piercad underläpp äter sida vid sida. I slamret hörs spridda omdömen om Dramatens uppsättning av ”Scener ur ett äktenskap” och senaste numret av Filter.
Hjördis serverar behärskad basmat som inte tar ut svängarna särskilt djärvt. Menyn byts ofta och den avspända och korrekta personalen svarar vänligt på frågorna om kvällens variationer.
Till förrätt har vi bland annat prövat ugnsbakat färskt fikon med finfin lufttorkad skinka och syrlig getost (83 kr), god, men ganska anonym. Blomkålssoppan med tärnat rökt sidfläsk och äpple (82 kr) är en utomordentligt len och välsmakande höstanrättning, där det sparsamma fläsk- och äpplehacket ändå inte får full effekt.
En hederlig, hyfsat knaprig, råraka serveras med de klassiska tillbehören: sur grädde, hackad rödlök och en generös klick sikrom, okomplicerat och lite enkelspårigt gott, men knappast värt 159 kronor. Piggare är då räksalladen, välkomponerad med fräscha små spenatblad, saftiga räkor och en välbalanserad soja-limedressing med bra chilibett (74 kr), en liten rätt men prisvärd.
Bland huvudrätterna fastnar vi för älgfärsburgaren med bacon, timjan och norsk getost, örtkräm och rostad mandelpotatis (174 kr). En bussig, prisvärd portion där burgaren är saftig och baconskivan har riktigt bra vildmarkskaxig röksmak. Tyvärr är mandelpotatisen väl hårdstekt.
Den hängmörade biffen, som flankeras av en ljummen rotfruktssallad och kaffe- och timjansås, är något för bränd och torr, och serveras dessutom med en undersaltad chèvre- och potatiscrème som lämnar efter sig en centimeter flytande smör i sin skål (245 kr).
Husets trådigt långkokta lammchili med färsk koriander (167 kr) är habil, men tappar fokus och spänning efter de första sju åtta tuggorna. Den belönar dock den som är på jakt efter ett veckointag protein. En odlad torsk från Norge faller sönder i vackert vita lameller – ett till en början snyggt matbygge med en stor bit trendriktig pak choi som tak. Men rödbetorna i rätten är ett misstag. Den försiktiga limesmörsåsen har inte en chans mot den aggressiva syran i rödbetorna, som snart färgar av sig så att hela rätten ser ut som hubba-bubba. För 215 kronor är portionen också i blygsammaste laget.
Hjördis vinlista är liten och inte särskilt uppfinningsrik. Också efterrätterna är blygsamma. Som dessert fungerar en grönmögelost – en vällagrad och smakrik roquefort (56 kr) – utan mankemang. Päronkompotten som ingår är för söt. Matsalens brulée (79 kr) är fullgod smakmässigt, men onödigt snålt tilldelad och kall närmast botten av porslinsbyttan. Gladast blir vi av en läcker chokladtryffel (28 kr), en liten chokladbomb med övertoner av apelsin – en perfekt avslutning för den som valt en av de stadigare huvudrätterna.
KK vill också denna vinter 2009 fästa Stockholmskrögarnas uppmärksamhet på ett kvarstående mysterium:
Varför finns det så få prisvärda krogar i city för den som vill byta vardagsmiddagen mot en middag på lokal – eller slippa köpa hem färdiglagat på Ica?
I en storstad där folk ilar mellan jobb och dagishämtningar och kvällsnöjen måste det bara finnas ett stort och hungrigt underlag. Inte minst när konjunkturen pekar nedåt. Hjördis skulle kunna fungera just så, som ett andra vardagsrum för Söderborna. Men då krävs det att köket slipar knivarna och ökar precisionen ytterligare.
KROGKOMMISSIONEN 30/10 2009